En smart fotbollstränare berättade på TV hur hon coachade spelarna. Det hon sade var mycket klokt. Först menade hon att man måste bygga på det som är bra och förstärka detta. Detta är för mig som pedagog helt självklart, och jag menar att det är här många i skolan gör det stora felet. De poängterar hela tiden det som är dåligt för att få eleverna att arbeta med detta. För mig är detta ingen bra idé. Människor växer om de får uppskattning. Man måste gå tillväga på annat sätt än genom att markera med dåliga omdömen och dåliga betyg.
Vidare påpekade fotbollstränaren att vi är varandras miljö. Och så är det ju. I dåliga mentala míljöer mår vi illa, vi krymper och får säkert en del fysiska symptom förutom det psykiska illamåendet.
Så kan det vara på arbetsplatser där några hyllas och andra hålls tillbaka, och där det förekommer mobbning och annan utfrysning. Det kan också vara så i personliga relationer, ja till och med i familjer och släkten.
När man ser mönstret, när man ser att man far illa och att de människor man umgås med inte är bra för en, då måste man försöka bryta sig loss. Detta går väl i relationer med människor som inte hör till släkten. Men tänk om det gäller denna? Har du funderat över vilken roll du har i din släkt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar