Inte bra mentalt

Det är nog inte bra att helt släppa kontakten med människor som man har levt nära, även om man inte gifter sig med dem. Jag var ju aldrig ovän med mina nu avlidna f. d. pojkvänner från ungdomsåren.
Men det är väldigt vad det kommer upp många tankar och minnen när någon, som man inte har talat med på massor av år, plötsligt är död. Ja, nu vet ju inte jag hur plötsligt det var, men för mig blev det plötsligt och liksom två personer på två dagar eftersom jag googlade den andres namn och hittade hans dödsruna från 2005. Tänk så många år han redan har varit död!
Det känns lite otäckt, för slutet kryper på något sätt närmare, och jag har svårt att riktigt ta mig för något här hemma när det nästan stormar och ösregnar ute och bilen är trasig.

Mitt i alltihopa är jag alltså inviterad till en avtackning för någon som jag inte har sett sedan 1978. Idag fick jag höra att andra också
hade tjocknat till, så det är ju en liten tröst.
En väninna, som jag var arbetskamrat med på den tiden, och jag gick igenom vilka som kan tänkas vara där och konstaterade att många var borta- gone till vår Herre eller var de nu är! Usch ja!
Jag tror att jag ska skriva en bok med titeln "När ni plötsligt var döda", som en minnesskrift över min ungdoms kärlekar. Det skulle kanske vara intressant för mig, för jag har dagböcker och almanackor, även om jag inte minns så där jättemycket från den tiden. Minnena kommer tillbaka med åren, det märker jag.De är alltså på gång!