Önskan att se bakom

Flera av mina skrivarklubbsvänner skickar dikter till vår lokaltidning, som en gång i veckan har en sida med insända dikter. Själv har jag haft ett par stycken där för länge sedan, men jag känner inte riktigt för att ha identiteten som poet. Den passar inte riktigt ihop med debattartiklar.
Ibland sparar jag de där diktsidorna.
Igår sorterade jag lite papper och ibland dem var också sådana sidor.
Frånsett de för mig välkända vännerna återkom ofta en signatur, som uppgav sig vara man. Uppenbart var han redan upptagen på något sätt, men han var/är(?) tydligt kär i en annan kvinna, som han egentligen ville dela sitt liv med, efter vad som sägs i dikterna.

Visst kan dikter vara rena fantasier. Det finns det många exempel på i litteraturhistorien. Men i det här fallet får man en stark känsla av att det finns en verklighet och att mannen ifråga skriver till någon, som han av någon anledning inte kan kommunicera direkt med.
Så tragiskt, tänkte jag igår!

Nu har signaturen inte setts till på ett tag, så vi får väl hoppas att siutationen har löst sig, att det var rena fantasierna eller att det var gamla och inaktuella dikter.
Annars har vi nog en liten tragisk historia i detta. För tänk om även kvinnan led av denna rädsla, ville tala med honom, men inte heller hon vågade.
Jag tror att det ryms många tragedier och missade liv i Livet!

Visst blir man nyfiken av sådant här och önskar att man kunde se bakom och kanske hjälpa någon handlingsförlamad människa i stark längtan till något annat!