För några år sedan blev jag irriterad när jag hittade en artikel om mig och Ohmns folkhögskola, som var mer än tio år gammal, på nätet. Plötsligt fanns den där. Jag ringde upp tidningen som stod bakom den och frågade hur det kunde komma sig, för den hade ju inte funnits tidigare. Jo, Google hade fått starkare sökmotorer, sade de. Jag fick givetvis inte bort den.
Igår var det ett TV-program om vår synlighet på nätet, som säkert många av er såg. Det berättades att arbetsgivare kollade på namnet på Google om man sökte jobb hos dem. En del människor hade fått osanna uppgifter utlagda om sig och fick ingen rättning.
Den gången jag ringde tidningen sade de att jag skulle vara glad över att det som stod åtminstone var sant!
Livet har lärt mig att vara transparent, något som jag ibland har fått diskutera med människor. Detta var också det råd vi fick i TV-programmet. Om man lägger "hemligheterna" på bordet är de inte längre några hemligheter. Det som alla vet är inget att tissla och tassla om, det är inte längre så intressant.
Jag lärde mig detta när jag flyttade ut i byar. Sådana saker funderade jag aldrig över i Malmö. På Bellevue var folk inte så intresserade av vad grannarna hade för sig, och absolut inte vad människor i kvarteret gjorde.
Här, lärde jag mig, fladdrade gardinerna. Så, det var lika bra att lägga korten på bordet, om det var något som kunde te sig intressant i ens liv.
Detta att jag har varit transparent har jag varit glad över många gånger på nätet när illasinnade (eller en illasinnad?) människor har påpekat att jag var en som fick lämna en rektorstjänst.
Genom att vara transparent har jag haft möjligheten att ge min version. Och idag, snart tretton år efteråt, ser jag det som en klar merit att inte ha platsat i den miljön! Vilket inte minst visade sig i de historier som följde efteråt. Man hade ju tydligen fått smak på att lösa ut folk. Det vill säga dem som inte själva gick - ibland utmobbade, har man berättat för mig.
Jag tror att det är bäst att berätta sin historia, så långt den kan vara känd av några andra. Då förlorar den garanterat sin attraktionskraft i att bli till skvaller. Den är ingen hemlighet längre.
2 kommentarer:
Men vi människor är väl olika i det avseendet också? Det viktiga är väl att man får vara den man är och vill vara? Ingen ska mot sin vilja tvingas att bli "offentlig egendom", inte mer än vad man själv vill iaf.
Och även jättekända personer, som kungen och statsministern, ska väl ha rätt till någon liten privat vrå? De har dessutom betalt för obehaget att ständigt vara i ramljuset. Det har inte alla.
Oerhört fräckt av de synnerligen anonyma kapitalisterna, som driver Google. Det bolaget vill inte ha någon transparens för egen del. Programmet visade hur en bröstoperation hade lagts ut till allas beskådande, sedan en kvinna lagt ut uppgiften för sina närmaste vänner på nätet.
Vem har copy right till ditt utseende?
Vi är alla offentlig egendom i det här landet, så fungerar offentlighetsprincipen.
Det blev jag helt medveten om när jag gick på journalistskolan.
Skicka en kommentar