Jag har just sett "Dokumentär utifrån" om tsunamin i Japan. Alla måste väl röras djupt av de intervjuer som var gjorde med barnen. Eller av den kvinna som sökte sin dotter i ett halvt år, och fann henne genom att en fiskare hittade något som flöt och som fiskmåsarna hackade på. Det var hennes dotter, fast kroppen var inte hel.
Ändå finns det en liten tröst i att det inte var människor utan naturen som åstadkom detta, tycker jag. För visst är det värre när människor orsakar varandras kaos.
Jag tänker ofta på den elev från Irak som berättade för mig att deras hus hade blivit nerbränt.
- Det var människor som gjorde det! sade hon.
De orden fastnade i mig; människor som gjorde det.
Jo, vi människor gör varandra mycket illa, många gånger utan att vi vill göra detta.
Vi kan ibland fara in som en tsunami i varandras liv och förändra ordning till kaos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar