Tiden förändrar synen på saker. Det kan man som lite äldre tydligt känna idag när det diskuteras insemination på (vilken preposition gäller?) ensamstående kvinnor.
När jag var ung var det inte passande att ha barn utan att vara gift. De som råkade bli gravida gifte sig därför illa kvickt. Tanken att någon frivilligt skulle ha tagit på sig ett ensamstående föräldraskap var nog näst intill omöjlig. Därmed inte sagt att kvinnor idag inte skulle ha rätten att insemineras, enligt min uppfattning.
Förhållandena ändrades på 1970-talet då det blev modernt att vara sambos utan att gifta sig, och då många också fick barn utom äktenskapet.
Själv gifte jag mig vid 23 års ålder, då jag tyckte att jag nästan hade befunnit mig på "glasberget" innan, och vi fick första barnet när jag var 28 år, då jag enligt sjukvårdspersonalen betraktades som en "gammal förstföderska". Nästa barn föddes när jag var 31 år, och min dotter påstod ibland under sin skoltid att hon hade en gammal mamma.
Ja, tiderna förändras som sagt! Förändras människors kroppar också?
Men jag tycker fortfarande att tanken som framfördes i TV i programmet "Debatt" häromkvällen om att spermabanker var en garanti för goda anlag, var lite häftig. Nu valde jag själv en bra man, men det är väl kanske många som tycker att partnerns anlag borde vara av annan art? Det blir kanske rusning till spermabanker så småningom...
2 kommentarer:
Haha... Jag måste ha missat det argumentet fast jag var där, det var faktiskt ganska roligt (särskilt som dontorerna faktiskt aldrig är genetiskt screenade, det ingår inte i kontrollerna).
Jag hoppas kunna välja just en bra man så småningom, för det finns få saker som är så viktiga som att välja vem man vill dela ett föräldraskap med - och med barn på väg blir jag än mer kräsen (vem är god nog att utsätta mitt barn för?). Men kanske inte genetiskt kräsen - det vet jag ju att jag faktiskt inte vet.
Ja, några män verkade lite oroliga...
Skicka en kommentar