Det finns många fördelar med att leva singel. En av dem är att man garanterat inte hindrar andra människors liv.
Jag har hört från väninnor vars män har velat skiljas hur de har stått i dörren, när mannen ville gå, och gråtit och hotat att ta livet av sig. Männen har ibland stannat. Men i den sortens relationer, tror jag, att det ofta händer att någon- kanske den som ville gå- blir sjuk och helt enkelt dör i förtid.
Hur mår den som vet med sig att han/hon har hindrat andra människor från att leva det liv de egentligen hade velat leva?
3 kommentarer:
Usch. Jag får dåligt samvete.
Tänk om jag hindrat någon.
43 år i så fall.
(Skratt) Det var inte meningen att ge någon dåligt samvete! Men det tror jag inte,Vally! Du har ju till och med "släppt iväg" din dotter till USA!
Men jag tycker att det här tål att tänka på, och det gäller inte bara parförhållanden, det kan gälla barn/föräldrar, föräldrar/barn och andra relationer också.
Det finns väldigt många människor som har blivit hindrade på något sätt av någon som de håller kär. Det är en kär uppoffring, så länge den inte är förgäves.
Skicka en kommentar