Det finns idag ett allt tydligare gemensamt drag mellan Sverigedemokraterna och Svenska kyrkan, och det är hur man bär sig åt med dem som är på förtroendeposter (sd) och anställda inom kyrkan, och som på något sätt blir kontroversiella. Man slänger helt enkelt ut dem! Häromdagen kunde vi läsa hur många förtroendevalda som sd hade uteslutit ur partiet, och ingen svävar väl i tvivelsmål om hur man gör med misshagliga anställda inom Svenska kyrkan sedan ett antal år tillbaka.
Vem vill likna vem? Någon borde kanske ändra taktik, börja se medmänniskorna som en tillgång i stället för en belastning, hitta det bästa hos var och en och framförallt
LÄRA SIG LÖSA KONFLIKTER!
För det är ju konflikter det oftast handlar om, inte om omöjliga människor. Ska kyrkan överhuvudtaget se människor som omöjliga?
12 kommentarer:
Får jag bara påminna dig om att du i ett inlägg för inte alltför länge sedan torgförde att SvK kanske borde säga upp ett antal präster?
Frågan är om SvK kan ha anställda (inkl präster) som öppet eller i det fördolda motarbetar SvK och människorna inom organisationen?
Alltså detta har jag redan svarat på, jag menade INTE att dessa präster skulle sägas upp, utan att de skulle disciplineras, hur man nu gör det.
Det sista du skriver kanske är rätt, i alla fall har det nog blivit så.
SvK ska alltså "tvinga" präster och andra anställda att agera på ett visst sätt? Blir inte det samma sak? "Gör som vi säger, annars..."
Naturligtvis ska de göra det! Var får man öppet vara illojal mot sin arbetsgivare?
Man får väl rätta sig efter vad som gäller på arbetsplatsen, annars får man byta.
Jag bröt själv-medvetet för då var loppet redan kört- mot en lojalitetsparagraf vilket tacksamt togs emot av min arbetsgivare inom stiftet, för då fick de ju en reell anledning. Men då var, som sagt, loppet redan kört!
Vi har samma syn märker jag. :-)
I många av de fall där folk fått lämna sina tjänster inom SvK har det handlat om öppen (eller delvis dold) illojalitet med arbetsgivaren och mot uppdraget.
Det finns bl a ett antal fall av vägran/motvilja mot att tjänstgöra med vissa andra personer. Man har försökt jämka, men till slut har det blivit så ohållbart att man fått skilja personen från tjänsten.
I några fall har man försökt hitta samförståndslösningar, men eftersom det är en process som kan ta ganska lång tid så har verksamheten delvis förlamats under tiden. Och det drabbar många personer. Jag tycker att det är ett dåligt val i flera fall där SvK har satt för stor tilltro till möjligheterna till konfliktlösning.
I
Det finns många skäl till att folk har fått lämna sina tjänster inom kyrkan, men det svarta gardet vill gärna vara martyrer och säger som du.
Hur menar du att det jag skildfrar sammanfaller med "svarta gardets"(?) självpåtagna martyrskap?
Fattar faktiskt inte alls....
Jo, gruppen kring D.S o co vill väldigt gärna vara martyrer och ser hemskt gärna att kvinnoprästfrågan och inställningen till samkönade äktenskap gör att präster åker ut.
Men det stämmer inte helt, för det finns många andra skäl också.
En del medlemmar med gammalkyrklig syn surfar ju också på denna våg!
Det stämmer i flera fall. Men problemet är när de vägrar att fullgöra sin tjänst, dvs när de vägrar att medverka i vissa sammanhang trots vad kyrkan beslutat. De kan inte ha kyrkan som sin egen plats för sitt eget självförverkligande.
Sedan finns det ju även andra grundorsaker - inkompetens, bristande ledarförmåga mm. Om personen inte accepterar den bedömningen och alltså vägrar omplacering så återstår bara vägen ut.
Uppfriskande inlägg. Jag har aldrig varit anställd av SvK, men har väl mött, de gånger jag velat påpeka något, motstånd med orden: Jag känner inte igen mig i det du säger. (Bort med dig, alltså.)
Men, tänker mig att organisationer, människor, som inte tål kritik är som dom är för att dom bottnar i en oändlig osäkerhet.
Kyrkan har många gånger sin egen mycket speciella och, i mitt tycke, konstiga kultur.
Ibland är man kanske extra provokativ.
Jag tror att det är de mest svaga som söker sig till kyrkliga tjänster. De tror att de skall bli helade bland de troende, men det blir man inte i den kyrkliga miljön. Där är det värre än på andra arbetsplatser.
Ami
Skicka en kommentar