De här prästerna tycker, precis som Ulla Karlsson, som fick så mycket kritik (?), att det är tid att fokusera på kärleksbudskapet.
Det tycker jag också. Och så är det tid att plocka bort vidskepelsen från kyrkan och i stället se dopet och nattvarden som symboliska handlingar.
Nej, jag tror faktiskt inte att ett litet oskyldigt barn är fött med synd från vad några bibliska figurer lär ha gjort! Ja, jag tycker att själva tanken är helt absurd!
Och jag tror att Jesus dog på grund av människornas synder, inte FÖR människornas synder. Varför skulle annars Judas vara en så förskräcklig lärjunge? Det var ju han som gjorde offerdöden möjlig! Här brister logiken, eller hur?
Men jag tror på jungfrufödseln och på att Jesus var Guds son och på ett evigt liv, men ingen kroppslig uppståndelse, utan i annan form.
Jag tror att vi har haft kyrkofäder som har läst Bibeln som Fan läser den, och att det är hög tid att vakna för vad kristendomen är ämnad för. Inte tror då jag att det är för Synden och personlig syndabefrielse! Detta ter sig nästan småborgerligt, gör det inte det?
Och jag är, som vanligt, tacksam för att jag inte levde på häxbålens tid. Inte på de riktiga häxbålens tid!
Fler och fler röster säger nu samma sak. Tänk om det är Gud som ger de ingivelserna? Någonting har kanske gått snett i kristendomen i händerna på patriarkaliska kyrkofäder?
Idag ska jag faktiskt börja läsa Luthers lilla katekes på tyska, som har stått i min bokhylla i många år, var jag nu har fått den från.
Och så beställde jag Tranströmers samlade dikter från Bonniers igår kväll. Visst finns det något religiöst i hans diktning!?
12 kommentarer:
Vi är alla födda med synd, i den mening att vi alla är kapabla att begå synd.
I dopet säger prästen: "Gud, du som ensam räddar från allt ont, befria NN från mörkrets makt, skriv hans/hennes namn i Livets bok och bevara honom/henne i ditt ljus, nu och alltid."
Prästen säger också: "Sänd ditt ord och din Ande, så att de som nu skall döpas i detta vatten blir renade från syndens skuld. Föd dem till ett nytt liv i Kristus och förena dem med ditt folk."
Men prästen säger också: "Livets Gud, uppfyll NN med din helige Ande, och hjälp honom/henne att dag för dag leva i sitt dop."
Dopet är ingen rening från synd i stil med "utdrivning av det onda". Dopet är en handling som visar på vår samhörighet och gemenskap, såväl med Gud som hela den kristna kyrkan.
Vi ber om att den döpte med Guds hjälp ska leva i sitt dop varje dag. Det är kanske kärnan i dopets syn på synd och skuld - nämligen att Gud vet att vi kommer att snubbla på vår väg, och då finns kärlekens nåd där som en ständig gåva för de som söker den.
Dopet blir en symbol som visar på att vi alltid kan komma till Gud som vi hör ihop med för att få del av hans kärlek.
Syndabefrielsen är avgörande i kristen tro. För vad ska vi med kristen tro till om det bara handlar om att vara snäll och göra så gott man kan?
Men kristen tro bärs av det faktum att vi kan få missa, snubbla, synda - ja, helt enkelt vara mänskligt otillräckliga. Hur mycket vi än vill allt gott så kom vi att misslyckas ibland. Och då finns den gudomliga nåden av kärlek där. Då behöver vi inte vara bäst, då behöver vi inte tävla, då behöver vi inte känna oss misslyckade - för Gud ser, vet och förlåter utan krav.
Och när vi fått ta emot utan krav på motprestation så kanske vi är beredda att ge utan krav. Det skapar en bättre värld - byggd på kärlek.
När Jesus dör på korset så är det det totala delandet av människans villkor. Han bär det yttersta i form av döden, det enda som alla människor delar. Och detta är av kärlek - så älskade Gud världen... Han avhänder sig allt gudomligt och dör faktiskt som en av oss på korset. Och så uppstår han - han visar att även bortom det mest slutgiltiga som vi kan föreställa oss finns det liv och hopp.
Kristen tro utan kärlekens syndabefrielse blir en straffande prestationsreligion.
Ja, Tranströmer säger viktiga saker om oss människor. I den aspekten är han definitivt religiös.
Tack för utförligt svar!
Nu är det ju inte så att jag inte tror på synd, för har man en straffande Gud, som jag delvis har, då har man också ett syndatänkande.
Men jag tror inte på arvssynden, som vissa teologer och andra bibellärda menar är nedärvd och som vi renas från i dopet. Se ordet arvssynd!
Vill härmed skriva under på P-A:s utmärkta förklaringar. Det är vad den lutherska läran säger.
Begreppet arvssynd är olyckligt eftersom det har missbrukats till annat än vad Luther avsåg med detta begrepp.
Man skulle kunna säga att det nyfödda barnet omges av synd på alla sidor och att det är en konsekvens av syndafallet, detta är vår "arvedel". Det var ju genom syndafallet som exempelvis sjukdom och död kom in i världen. Och visst hotas väl även de nyfödda barnen av denna "arvedel".
Riktigt otäckt blir det om man, som den av Hitler skapade s.k. lutherska kyrkan gjorde, blandar ihop arvssynden med genetiskt arv, och dömer ut hela folkslag som syndare.
Visst se, där har vi Adam och Eva i det som LF säger!
Men läs du också på ordet arvssynd här på nätet! Där står det just detta att barnet föds med synd-inte möjlighet till synd, utan med synd- och det är därför det var/är så viktigt med nöddop.
Det är inte detta som P-A säger, vad jag kan se.
Jag citerar från Wikipedia. "Arvssyndsläran innebär att människan redan som nyfödd är i ett tillstånd av synd och skuld, och måste döpas så snart som möjligt efter födseln. Nöddop är en konsekvens av denna lära. Till följd av liberalteologiska strömningar har barnets skuld emellertid tonats ner i Svenska kyrkan."
Så har jag också uppfattat att D.S:s fan club ser på dopet, som det redogörs här ovan, och också att du L.F. har beskrivit din syn, både för mig personligen och i bloggar. Människan är av syndafallet dömd till synd och död, men dopet renar henne från den medfödda arvssynden.
Men du har kanske plötsligt blivit mera liberalteologiskt inriktad. En del kan ju konsten att hitta nya ideologier ganska så snabbt. Detta gäller kanske tron också.
Tant lila, det är hopplöst att kommentera på din blogg eftersom du envisas med att göra det som du förnekar att du gör, nämligen att du placerar mig i samma fack, som du har placerat andra som du ogillar, och tillskriva mig samma åsikter som du tillskriver dem. Alltså rent förtal.
Jag använder inte Wikipedia som en religiös urkund, utan endast för att årtal och liknande. Jag tycker precis som P-A att "Vi är alla födda med synd, i den mening att vi alla är kapabla att begå synd".
Nöddop är inte bara till för nyfödda, utan för alla odöpta som ligger för döden och inte vill dö odöpta.
Det står f.ö. vid uppslagsordet arvssynd på Wikipedia: "Den här artikeln saknar källhänvisningar och kan därför inte verifieras".
Den kommentar som föregår denna har med stor tvekan publicerats eftersom den är full av lögner. Det räcker liksom med de lögner om mig som publiceras av samma person på andra bloggar.
nya tant lila, tack för publiceringen av min kommentar /dementi. Men visar inte denna publicering att det råder delade meningar om vad som är lögn och sanning. Och att det kanske inte är medvetna lögner från någondera sidan. Utan att vi missuppfattar och talar förbi varandra?
Nej, jag tror inte att vi missuppfattar varandra.
Nya tant lila,
Arvssynden innebär att vi alla är födda med "förmågan till synd". Det är DET arvet vi bär.
Barnet bär inte på någon gärningsrelaterad synd, s.k. verkssynd.
Kyrkan har av mycket lång tradition tillbakavisat arvssyndsbegreppet, undantaget Augustinus. Begreppet arvssynd finns heller inte i Bibeln.
(Tips: Använd inte Wikipedia som grund för teologiska fakta.)
Vi är alla en del av sammanhang. Även det nyfödda barnet. Som får modersmjölksersättning från Nestle... som forslas i miljöförstörande fordon... andas inomhusluft uppvärmd med klimatförändringar som följd.
Barnet kan inte begå verksynd, d v s det vi gör varenda dag när vi tar för oss mer än vår andel av jordens resurser, eller bara är almänt tykna mot våra medmännsiskor.
Men barnet är en del av vår kollektiva skuld. En del av det vi alla har skuld i utan att kunna personligen ställa till rätta. Synden är tyvärr en förutsättning för att överleva ibland.
Resonemanget spårar ur när man gör den enskilda människan till orsak till arvsysnden. Arvsynden är varken mer eller mindre vår gemensamma börda för hur denna värld ser ut.
Den skuld vi behöver befrias ifrån för att våga kämpa för världen. Risken är annars stor att vi fastnar i att försvara att vi äter tigerräkor...som exempel istället för att ta upp kampen...
Tack för era långa kommentarer med förklaringar på er tro! Jag tänker.
Skicka en kommentar