Jag blir lika upprörd varje gång jag ser företrädare för Svenska kyrkan försvara de sena aborterna. Ett foster i 22:a graviditetsveckan är i stort sett livsdugligt.
Sjukvårdspersonal har gett hals och talat om att foster aborteras för att det är flickfoster och inte pojkfoster. Föräldrar tar efter fostervattensprov oftast bort ett barn med kromosomförändringar.
HUR kan Svenska kyrkans företrädare slappt rycka på axlarna och säga att det är svåra fall i stället för att ta en klar och kyrklig/kristen ställning i frågan!?
Visst, det kan naturligtvis vara motiverat av olika skäl med en abort, men då ska det inte ha gått så långt i graviditeten att man i praktiken tar död på ett barn! Oavsett vilket skälet är! Sjukvårdspersonal berättar hur barn får ligga och självdö. En sjuksköterska berättade att hon svepte in ett sent aborterat foster i en filt och satte sig och sjöng för det! På vissa ställen har man ordnat gravplatser för de aborterade. Detta är verklighet!
Detta är ingenting annat än barbariskt! Och det är skandal, anser jag, att inte Svenska kyrkan tar ställning utan bara mjäker med...
En del människor har ingen röst. Det är för dem vi måste tala!
Vem kan ha mindre röst än ett foster, så nära ett barn som man kan komma, men man är fel barn, fel sorts barn? Vem för deras rättmätiga talan?
29 kommentarer:
Hur ORKAR du med dina ständiga angrepp och fördömanden mot allt och alla som inte passar in i din regelfixerade bild av världen?
Inser du inte att du skapar en förgiftad och småaktig stämning när du alltid låter regler gå före människor?
Man kan förvänta sig lite mer av eftertanke och förmåga till empati hos en människa med några års erfarenhet.
Eller för att citera domprost Bonnier: "Men varje graviditet måste bedömas enskilt. Det handlar aldrig om utsortering av ”dem som inte är värdiga nog för ett liv”. Det tror jag att Du både vet och förstår. Abort rymmer alltid tragik. Låt oss vara försiktiga i våra uttalanden. Det kan finnas skäl för aborter. Låt oss istället för att döma och fördöma stå upp för den kärlek som bär också i livets svåra stunder."
Nej, du P-A det är JAG som låter människan gå före! Ett foster i 22:a veckan- och innan dess- är nämligen en människa! Det är fruktansvärt att samhället har blivit så hårt att en del inte ser detta! Men många ser det och reagerar, precis som jag.
Det är VI som står för den mjuka linjen för vi försvarar dem som inte kan försvara sin rätt att leva själva!
Vad händer med de föräldrar som tar död på sitt nyfödda barn? Blir de straffade? Hur många veckor senare?
Bonniers uttalande i detta fall ser jag som lika opassande för en kyrka, som att försvara att människor ska få vara tvåkönade efter ett könsbyte!
Men jag har fullständig rätt att ha mina åsikter utan att fördömas av dig! De kan väl i rimlighetens namn inte skada dig!
Sluta upp med dina förbannade trakasserier!
Nog är det onödigt att abortera efter 22:a veckan. Då har det gått snett någonstans i utredningskedjan.
Hemskt att tänka på rondskålen med det lilla fostret och den långsamt slocknande livslågan.
Har själv fött tre barn och vet nog vad det innebär Både med det ena och det andra.
Men i din regelfixering så ser du inte hur du trampar på andra människor. Du verkar så förblindad av din egen syn på rätt och fel att du anser att du kan uttrycka dig hur du vill.
Och så fort någon kommer med motargument mot dig så är det "trakasserier". Medan du anser att du får bete dig hur du vill mot andra människor. För du har ju rätt och alla andra har fel. De som inte håller med dig är idioter - eller något i den stilen?
Jag tycker bara att det är så beklagligt att se en människa bete sig så här...
Trampar på andra människor? Ja, det är möjligt att det finns folk som tar illa vid sig av det här.
Vi är många som tycker som jag, men det bäste P-A är inte politiskt korrekt i Sverige!
Jag har i vart fall inte tagit död på någon!
Ja, Vally, det är fruktansvärt att tänka på det, men sjukvårdspersonalen reagerar ju också offentligt!
nya tant lila,
Det handlar inte bara om abortfrågan. Min kommentar angående ditt agerande var mer generell än så.
Vad gäller abortfrågan tror jag att vi behöver lägga undan den känslomässighet med vilken en stor del av diskussionen förs.
Men jag är ingen abortanhängare. Däremot är jag anhängare av en sansad diskussion kring aborter. En diskussion där vi inte glömmer att det är människor involverade - såväl födda som ofödda.
Jo, men jag har aldrig sagt att inte aborter kan vara befogade, det kan de så klart vara, men det handlar om när i graviditeten. Med de nya lagar som kom är det ju mycket sent nu. Foster räddas omkring den tiden till livet om de är födda för tidigt.
Jag anser nog att det är dessa som behöver en röst. De vuxna kan prata själva!
Och hur skulle livet se ut om man inte vågade ta ställning i olika frågor för att någon kunde ta anstöt av ens uppfattning!
Abortfrågan är en mycket stor fråga, vad gäller dessa sena aborter.
Jag har lite svårt att se en abort som en av LIVETS svåra stunder.
Och om det nu är så svårt att genomgå en abort så ska vi väl inte bidra med ett underförstått moraliskt imperativ av typ "Du måste ta ett svårt beslut". För med uttrycket "svårt beslut" menas ju inte att låta barnet leva. Det kommer ju barnet att göra även vid obeslutsamhet. För då har livet sin gång.
Hade vi inte en diskussion om arvssynden för ett tag sedan på domprosens blogg. Föds vi MED synd eller TILL (ett liv i) synd? Enades vi inte kring att det är någon variant av TILL synd som gäller?
Vi är kanske inte eniga om exakt när det nyfödda barnet begår sin första synd (eller dras in i synden), i födelseögonblicket eller senare. Men en sak kan vi vara helt säkra på: att dett 22 månaders foster är utan skuld. Till och med utan skuld till att det finns till.
Vad är det för konstig moral att straffa den helt oskyldiga med döden, men invända mot ordern att diktatorn Khadaffi skulle fångas "död eller levande". Hur många liv har inte offrats för att han har hållit sig vid liv så här länge. Tänk bara på alla libyska barn som under de närmaste månaderna kommer att födas i ett fritt land, men faderlösa.
Tänker de gravida änkorna: "I det här landet kan man inte leva som ensam mor, så nu måste jag ta ett svårt beslut"?
Vi svenskar kan vara stolta över att svenska Viggen-plan, finansierade med svenska skattepengar har bidragit till att dessa barn får födas till ett liv i frihet (förhoppningsvis, om det inte blir ett baksalag som i Iran.)
Men över 35.000 svenska barn per år får däremot inte födas till ett liv i frihet.
Det är de utsorterade barnen - utsorterade av bristen på en familjepolitik, socialförsäkringspolitik och studiefinansieringspolitik som hade behövts för att göra det lättare för unga svenska kvinnor att fullfölja sina graviditeter.
Att vara mot aborter är en bra början, men om vi inte vill ha ett formellt abortförbud eller andra "regler", så behövs en graviditetsstödjande politik. Och det är inte detsamma som att anklaga kvinnorna för att de har blivit gravida.
För länge, länge sedan hörde jag ett tal av Olof Palme, där han häftigt kritiserade några borgerliga kommunalpolitiker för att de hade svarat ett socialbidragssökande ungt par: "Ni får skylla er själva, när ni väntar barn. Ekonomin borde ni ha tänkt på före".
Då var det inte lika lätt att få abort som nu. Abort är utsortering p.g.a. kön, handikapp eller föräldrarnas ekonomi. Kyrkan borde stå för något annat.
Tack för det inlägget, LFL! Jag har ingen statistik, men det är ju inte bara unga kvinnor som gör en abort. Och det ju inte bara kvinnan som gör aborten, för på ett eller annat sätt finns det förmodligen en man också i bilden.
Kanske är han rent av skuld till ingreppet.
nya tant lila,
Jag gör ett försök till eftersom du tydligen bestämt dig för att inte vilja förstå.
Det är bra att ta ställning.
Det är bra att ifrågasätta sena aborter.
Men man kan väl göra det på ett sätt där den egna rättfärdigheten inte används för att skuldbelägga andra?
I jämförelse (antal aborter per 1000 kvinnor) med andra länder med fri abort har Sverige:
1) Hög abortfrekvens öht.
2) Mycket kraftigt förhöjd abortfrekvens i gruppen kvinnor under 20 år.
3) Måttligt förhöjd abortfrekvens i gruppen kvinnor över 40 år.
4) Svagt förhöjd abortfrekvens i gruppen kvinnor 20 - 40 år.
Dessa siffror är en nationell skandal - och att inte påtalas är en moralisk kris för den svenska kristenheten.
Undersökningar visar också på en skrämmande okunnighet hos svenska män, och i synnerhet unga svenska män (sedan RFSU mer eller mindre har tagit över sexualundervisningen?), om vad som händer i kvinnokroppen under en graviditet. De unga männen förstår knappt skillnaden mellan ett foster och en cancersvulst, varför man kan antaga att många aborter kommer till stånd efter påtryckningar av män, som inte vill bli försörjningsanvariga för de barn som de avlat.
Uppgifterna kommer huvudsakligen från den statliga abortutredningen, som gjordes med anledning av beslutet att medge abort i Sverige även för kvinnor som inte har minsta anknytning till Sverige ("abortturism"). Aborterna i Sverige gör mig veterligt nästan enbart på kvinnor som är bosatta i Sverige.
Abortturismen handlar huvudsakligen av aborter av flickfoster på kvinnor från länder (bl.a) Norge där abort inte är tillåten när föräldrarna fått veta barnets kön - som inte får avslöjas under den tid som man kan få fri abort.
Abortutredningen innehöll också en intressant genomgång av abortlagstiftningen i olika länder.
Medan lagstiftningen i andra länder med fri abort dock har till syfte att inom ramen för den fria aborten skydda fostrets intresse, har den svenska lagstiftningen endast till syfte att inga aborter före 18:e veckan ska förhindras.
Den egna rättfärdigheten?
Har jag inte rätt att ha åsikter om aborter utan att du ska dra till med sådant?
Men jag skulle aldrig i mitt liv kunna göra abort själv! Aldrig!
Och nu är det långt över den tiden i mitt liv.
Men jag kan inse att det kan vara befogat ibland.
Läste domprostens blogg. Tänker mig att det handlar om förmågan att skilja människan från hennes handlingar - Bonhoeffer välsignade människan, men det betyder inte att han accepterade handlingen? Eller? Att älska syndaren men att hata synden? Det är apsvårt att separera, men tror att det är vägen framåt. Att se människan. Och, i detta, och här finns kanske en brist hos domprosten eftersom han inte tycks kunna separera, han är ingen Bonhoeffer, men kan man tänka sig en kyrka som går lite djupare? Som kan tänka sig att ta avstånd från sena aborter utan att för den sakens skull moralisera över eller förkasta de som ser det som en utväg? Och varför har det blivit en utväg? Ja, kanske för att vi lever i ett land, och i en tid, som helt förlorat sin etiska kompass. Har vi som kristna ett ansvar här? Domprosten har fel när han säger att varje abort är ett svårt beslut. Det är inte så. Många ser abort som ett alternativ till preventivmedel. Hur blev det så?
Jo, det lär ju vara så att man ser aborter som ett preventivmedel, men då är de förhoppningsvis tidiga.
Att abortera p g a fel kön eller kromosomförändringar blir jag djupt illa berörd av.
Och ingen värnar ju om fostrets rätt till ett liv.
Carolina, det är lite det jag är inne på. Att vi ska kunna ha en åsikt om sena aborter, utan att vi för den skull ska skapa en skuld hos de som (av skäl vi inte känner till) trots allt väljer att göra abort.
Men för otroligt många kvinnor är abort ett mycket svårt beslut som sätter spår. Att påstå att det generellt är ett "preventivmedel" är att sparka på många som genomgår en abort.
nya tant lila,
Varför vill/kan du inte förstå vad jag försöker förklara?
Du har lika stor rätt som någon annan att ha en åsikt. Men det är SÄTTET du driver dina åsikter på som osar av självrättfärdighet. Det sätt du definierar och dömer utifrån dig själv utan några större synliga ansatser till empati och förståelse.
Det handlar inte om empati, utan om fostrets rätt till liv.
Vad säger Katolska kyrkan? Är de också självrättfärdiga?
P-A,
Men, man får heller inte bli så ängslig att man aldrig vågar fördöma en handling enkom av rädsla att skada den enskilde. Vi är del av något större.
Jag påstår ingenstans att abort generellt ses som ett alternativ till preventivmedel, bara att vi har skapat en kultur där många ser det som så. För många kvinnor innebär det inga som helst samvetskval att abortera - mig själv inkluderad då jag en gång i min dåtid blev gravid och bara ville ha bort det - och tog bort det. Idag, som mamma och omvänd, kan jag fundera kring: Varför fanns där ingen som argumenterade för att jag hade klarat av ett barn? Ingen som sa till mig: detta är liv?
P-A
Med ditt sätt att resonera blir aborter som en epedemi. Om man inte vågar bilda opinion mot aborter av hänsyn till dem som redan har genomgått en abort, kommer fler kvinnor att luras till detta.
Om vi inte ska skuldbelägga de kvinnor, som genomgått abort, vilket jag anser att vi ska undvika, vilka ska vi då skulbelägga? Jag kan inte se att du skuldbelägger någon, utan du frikänner alla, t.o.m hycklarna i kd.
Alla aborter innebär ett dödande av mänskligt liv, även om de sena aborterna är särskilt upprörande.
Det är dessutom fel att säga att vi inte vet varför kvinnor gör abort. Att vi inte vet varför varje enskild kvinna har gjort abort, innebär ju inte att vi känner till ett antal vanliga orsaker.
Det råder inget tvivel om att aborter uppfattas som ett preventivmedel, speciellt av de unga männen.
Varför har man en obligatorisk betänketid på 3 - 5 dagar innan ingreppet får göras i andra länder med fri abort?
Därför att många abortbeslut är förhastade. Eller resultat av påtryckningar. Borde vi inte stödja de oplanerat gravida kvinnorna att stå emot sådant?
Varför protesterar du inte i stället mot den skuldbeläggning som de facto förekommer av oplanerat gravida kvinnor?
Varför ska vi bara avstå från skuldbeläggning av dem som har genomgått abort?
Det propageras hejdlöst för fritt sex, men det är en värre synd än någonsin om det blir naturliga följder. Reagera mot dubbelmoralen!
Jag skuldbelägger ingen, detta är inte innehållet här.
Varför skulle jag göra det? Min avsikt är att värna fostrets rätt.
Däremot vill jag gärna vara med och bilda opinion för en sänkt abortgräns och gärna någon sorts åtgärder för möjlighet till eftertanke före en abort.
Jag tror att det ges alla möjligheter till eftertanke före alla aborter.
Kvinnor som väljer denna utväg har bestämt sig.
Milda makter...
Här finns det inte mycken vilja att förstå - varken andras åsikter eller det egna agerandet.
Faktum är att nya tant lilas resonemang görs på ett sätt som skuldbelägger. Hur behjärtansvärt ditt syfte än är...
LFL drar slutsatser om aborter efter att ha konstaterat att han inte vet de vanligaste orsakerna till abort ändå drar slutsatser om aborter rent generellt. Och kommer med påståenden om att många abortbeslut är förhastade eller påtvingade. (Är det bara jag som tror att kvinnor faktiskt är starkare och självständigare än så?)
Jag anser att abort inte är någon man ska se lätt på. Jag anser att den tidsmässiga gränsen för aborter bör läggas tidigare. Jag anser att ett icke livsdugligt foster inte är att betrakta som ett barn.
Jo, Vally, men vad händer efter aborten? Det kan många vittna om...
Vally
Det är helt uppenbart att "alla möjligheter" (som du skriver) till eftertanke före alla (som du skriver) inte ges i Sverige.
Den tid som det kan ta även i Sverige mellan en kvinnas begäran om abort tills aborten utförs är inte uttryckligen till för eftertanke, utan beror på vårdköer.
Det går inte att bortförklara att Sverige har en mycket högre abortfrekvens, speciellt i åldersgruppen kvinnor under 20 år, (förmodligen också i åldersgruppen 20 - 25 år, som dock inte redovisas separat i den statistik som jag har läst) än länder med fri abort men en obligatorisk betänketid innan ingreppet får utföras.
P-A
I stället för att anklaga mig för att underskatta kvinnors tankeförmåga, borde du läsa (se länk i tidigare kommentar från mig) vad som sker i kvinnokroppen, fysiskt och psykiskt under en graviditet. Särskilt hos en kvinna som inte varit med om det tidigare, kan det nog vara kraftiga svängningar mellan glädje och fruktan för det okända. Och det är ju i just den gruppen kvinnor (unga och gravida för första gången) som de flesta aborterna görs.
Carolina, vad utlämnande och modigt av dig att berätta det här. Nu är jag förvisso man men har en väldigt nära vän som utan att blinka gjorde abort i tjugoårsåldern helt utan ångest eller grubblerier, mycke tack vare att ingen ens gav tillstymmelse från sjukvårdens sida att hon ens skulle ha några sådana betänkligheter heller.
Hon berättar också att hon aldrig såg att detta skulle vara frågan om ett liv (hur naivt det en låter) förrän långt senare, främst då för att hon inte längre kan bli med barn och efter det började gräva djupare i frågan och inte alls mått bra över vad hon gjort.
Aborter har varit fullt legitimt även i min värld tidigare och något mycket vanligt förekommande i min omgivning, de sista åren har jag dock fått nästan en kväljande känsla över hur absurd tystnaden är och hur obehaglig lättjan kring detta är. Tacka f-n för att media inte vågar ta i frågan, det väcker väl en existentiell ångest hos de själva de inte riktigt vill ta i.
Jag säger till dig Tant Lila, du har min fulla sympati, låt dig inte nedslås av inlägg som problematiserar vad du står för.
/Robin
Tack Robin! Ja, det var modigt av Carolina, och bra gjort.
Själv har jag aldrig gjort abort, men jag hade ett ofrivilligt missfall mellan mina barn, och detta har påverkat mig mycket i synen på hur det är vara gravid och så plötsligt inte vara gravid längre.
Jag kan tänka mig att en kvinna som har gjort abort känner en stor tomhet, även om det var vad hon ville när hon gjorde den.
Nu fick jag barn efter detta och det förändrar ju saken, men känslan jag hade just då kan jag inte glömma.
Skicka en kommentar