Våra traditioner att delta i nattvarden skiljer sig mycket från plats till plats. Här, i vår kyrka, har vi inte mycket nattvardsgående. Folk kommer helt enkelt inte. Själv brukar jag ta nattvarden, men jag måste erkänna att jag inte tycker att min tro står och faller med den, och att jag inte upplever någon församlingsgemenskap av att stå i rad med 6-10 andra personer och doppa oblaten i alkholfritt vin, som tydligen inte tas om hand rätt, för det är ättika. Jag, som är känslig för smaker, äcklas av detta.
Men jag tar nattvarden!
När jag och f d fästmannen besökte vår kyrka i somras nekade han (detta har både han och jag skrivit om tidigare) att ta nattvarden för vinet var utan alkohol. Jag tog nattvarden, men han blev välsignad i stället.
Nu fick jag läsa på Å. Bonniers blogg att jag borde lämna Svenska kyrkan för jag är blasfemisk som kritiserar detta "vin" och inte ser någon större helighet i detta.
Men f dettingen som nekade att ta nattvarden säger inte ett pip till mitt försvar! Han som nekade! Men han är väl värdig!
Jag blir faktiskt upprörd och vill inte lägga detta inlägg där, utan skriver om ynkedomen att inte inskrida till mitt försvar här på min egen blogg!
5 kommentarer:
"Jag tog nattvarden, men han blev välsignad i stället."
Tänkvärda ord, speciellt om du stryker "i stället". Vad gör urvattningen av kyrkans traditioner med oss människor, egentligen?
Är det verkligen vinets egenskap som avgör "heligheten"? Blir inte det som att form är viktigare än innebörd?
För nattvarden är en måltid vi delar med människor över tid och rum.
I min församling har vi åtminstone två mässor (nattvard) varje vecka.
När antalet nattvardstillfällen ökades trodde en del att det skulle skrämma bort människor, men det har blivit precis tvärtom.
Hej tant lila!
Din f.d. fästman gjorde nog det rätta som vägrade ta emot det s.k. vinet. Finns det inget alkohol i vinet så är det inget vin, punkt slut. För det finns inget alkoholfritt vin, då blir det saft i stället. Och i instiftelseorden står det kalken, och det förutsätter då att det var vin i den. Man drack givetvis inget alkoholfritt på Jesu tid, utan vinet hade en styrka liknande vårt matvin.
Nu är det faktiskt så att man i trakterna kring västra Medelhavet för några tusen år sedan även drack en slags druvbaserad dryck utan alkohol...
Och oavsett vad Jesus och hans tolv drack den kvällen så kan Jesus vara närvarande oavsett vad vi idag dricker när vi firar nattvard.
Eller ska vi bli totalt bokstavstrogna? I sådana fall finns det andra saker i Bibeln som borde bli ett större bekymmer för oss idag...
Skicka en kommentar