När mina vänner frågar mig varför jag tror att det finns en Gud svarar jag att är övertygad. Det har jag alltid varit. Varför?
Jo, för att det finns sammanhang i tillvaron. Tillvaron är inte så snuttifierad eller planlös som man kan tro. En diakon sade en gång till mig, det har jag skrivit tidigare, att när man börjar se att det finns en väg och en sorts vägledning, då börjar man se mer och mer. Och så uppfattar jag nog också tillvaron. Min Gud sitter inte instängd i någon eller några kyrkor. Min Gud finns med i det levande livet, så också i mitt.
På en byrå här hemma har jag ett ljus som sitter på en rund skiva. Denna har jag vid kriser haft vid mitt nattduksbord. På skivan står det på tyska "Immer wenn du meinst es geht nicht mehr, kommt von irgendwo ein Lichtlein her." Alltså alltid när du tror att det inte går längre, kommer det någonstans ifrån ett litet ljus.
Det får vi tro! Det tror jag.
Solen skiner! Det får bli trädgårdsarbete idag, en dag utan inbokningar någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar