-Vem är du? frågade jag en kommentator per mejl som skrev och skrev, både allmänt och personligt, dock utan att berätta ett ord om vem han var.
Den frågan upptogs fel, för det var bara en enkel fråga och ingen invit, och detta fick förödande konsekvenser, som ni som har följt mina bloggar redan vet.
Det är mycket lätt att skapa sig ett andra jag på nätet. Jag har skrivit om detta tidigare. Där kan du brodera med fina ord, men varifrån kommer allt du säger? Vad har du på fötter? Vad har du för bakgrund och examina? Vem är du rätt och slätt?
Nätet är märkligt. Här kan folk, dolda bakom signaturer, säga sig ha vänner i andra signaturer, utan att ses, utan att ens känna den andres ansikte.
Är det inte som när små barn leker låtsaslekar med varandra? Eller kanske rent av spöklekar, det kan man ju aldrig veta. Man kan ju få fan själv i båten om det vill sig illa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar