Ibland undrar jag vad som händer i livet. Och då tänker jag på en diakon som en gång sade att när man börjar se Guds vägvisning, då ser man mer och mer.
Nu gällde det honom som jag bestämt skulle vara f d för sådana som vi kan bara inte vara ihop, i alla fall inte om man någon gång vill simma i lugnt vatten.
Ja, och då hände det som händer vid separationer när man en dag har glömt allt svart och bara ser det vita med ett stort inre hål som följd.
Så blev jag dålig i går kväll, mitt i tentaläsningen, och när jag såg mig i spegeln var jag likblek. Vem ringer man vid det tiden på dygnet? Ja, och så...Man är väl inte mer än människa... Det är nog inte bra eller helt lätt att vara ensam i vår ålder!
Men sedan tänkte jag. Undrar om han ber? Så att Gud ställer till det. Förra gången vi hade brutit stod jag på huvudet i halkan över ett avsprärrningsband på trottoaren och slog mig rejält. Då ringde jag också och var så liten. Naturligtvis ska man inte gå ÖVER sådana band, utan utanför dem, men vägen tillbaka var lång, och det var omöjligt att klättra över snövallen till trottoaren utanför avspärrningen.Så där låg jag den gången!
Och en gång hamnade han på sjukhuset. Då blev jag rädd.
Sedan kom jag att tänka på varför jag inte gärna ber. När jag var barn sög jag ganska länge på tummen, och hade svårt att sluta. En kväll bad jag till Gud om hjälp. Dagen efter slog jag vid lek i framtänderna i en tegelvägg, och tänderna var lösa ett tag, innan de växte fast igen. Detta omöjliggjorde tumsugningen, som upphörde för all framtid.
Men det fick mig att tro att Gud kanske hör bön, men han har sitt eget sätt att ge oss bönesvar på. Därefter har jag varit försiktig med mina böner, för man vet aldrig vad vår Herrre hittar på! Undrar om f dettingen, som blev en utan "före"- igen, hade bett vår Herre om hjälp att ge mig förstånd, eller vad det var...?
Och tyskkursen är färdig nu efter en enskild muntlig tenta på tyska under en timme och en kvart idag.(!)Och efter tentan och körningen fram och tillbaka till Växjö är jag just nu ganska så mör. Nu ska den nya tant lila gå in i det relativt nyinredda sovrummet och göra katten sällskap. Och tänka på att idén att låta sovrum och bibliotek byta plats nog faktiskt inte var så dum. Faktiskt inte. Visst lyssnar jag ibland!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar