Ibland har jag fått frågan varför jag uppenbart retar mig så på vissa människor som far runt och tjänar pengar på att tala om sin frälsning, en sjukdom som verkar grassera bland annat bland ekonomijournalister. När de så har blivit frälsta vet de att de är utvalda och älskade, och det verkar vara detta som de far runt med. Att tala om sin utvaldhet. Någon av de mera kända herrarna talar visst också om sitt tidigare, syndiga liv. Det måste väl få en del damer att rysa (av välbehag?).
När jag läser sådant här kryper det i mig, ja verkligen, kryper i mig, och jag ska försöka förklara varför.
För mig är frälsning något annat. Och något annat betyder inte enbart att man ser sig själv och sitt eget liv i ett annat ljus, utan framför allt att man ser på medmänniskan och händelser runt sig med helt andra ögon, med en större känslighet, med ett mera öppet sinne. Man har fått en "omvänd blick".
Detta handlar inte om att man absolut måste ta nattvarden varje söndag för att känna Jesu närvaro, det handlar inte om att man ska fara runt som en stjärna och vara fokuserad, utan kanske snarare att man ska verka i det tysta för att göra världen bättre.
Vi behöver inte flera egotrippade varelser som på olika sätt vill bli berömda och känna sig utvalda! Vi behöver de goda medmänniskorna som i vardagen värmer andra!
Så låt oss sluta applådera tramset som sprider ut sig i denna kommersialiserade ego-värld! För se man kan även- som väl alla vet- tjäna pengar på Jesus! Jag tror att Fan tar olika kläder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar