Vi måste tillbaka till källorna, menade en kommentator här igår. Detta tror jag är mycket sant. Mycket kan gå förlorat på vägen, inte minst när maktfullkomliga kyrkofäder och präster är i farten. Vi måste lära oss att vara öppna och lära oss att tolka. Sanningen är inte en gång för alla given. Tror vi det är vi farligt ute.
Den fråga jag i många år har brottats med är:
Finns det något väsentligt som har gått förlorat i kristendomen? Detta har för mig nästan känts som en kallelse, som en uppmaning. Hur många har känt detsamma? Det är intressant.
Och så är det skönt att man idag inte kan bli bränd som häxa, bara hängd i bloggvärlden!
1 kommentar:
Jag kan inte vara mer enig!!!
För mig handlar det om att söka Gud i alla hans uppenbarelser - naturen, Bibeln, andra människor.
Jag är nämligen så "svärmisk" så att jag tror att Gud kan möta oss alla - precis där vi är - utan omvägen via "den apostoliska successionen". Om man dessutom läst kyrkohistoria så inser man snabbt att de som skulle förvalta och uttolka Guds ord inte alltid hade det som första punkt på sin privata agenda.
En person som spelat stor roll för min Gudssyn är biskop emeritus Martin Lönnebo. Hans bok "Bibelns pärlor" öppnar nya dörrar.
Jag vill också rekommendera Ignatius av Loyola. Hans andliga övningar tror jag skulle passa dig alldeles utmärkt.
Skicka en kommentar