Nuförtiden ska det vara "Storytelling" när man guidar. Ute är den tid när man stod och radade upp årtal och faktiska händelser, som ingen minns efter fem minuter ändå. Turismen har blivit pedagogiskt medveten, kan man säga. Men det där med Storytelling har också en annan sida. Hur mycket får man skarva? Hur mycket måste vara sant? Vi diskuterar detta ute på våra sammankomster. Själv tycker jag nog att saker måste vara trovärdiga. Man kan kanske berätta om någons vardagsliv för att få en mera levande skildring av tiden utan att denne, som då inte kan vara någon känd person, har levt. Men i stort sett anser jag nog att man bör följa historien, hur sann nu den är.
I de här trakterna, där jag bor, är vi ju fortfarande bestulna på vår egen historia före 1658 när landsdelen blev svensk.
Jag minns från min tidiga guidetid på bussresor, hur några unga killar skrev i utvärderingen:"Reseledarens geografilektioner i bussen var tråkiga." Man lär sig alltid något! Även om jag i och för sig väl kommer ihåg att de där killarna nog minst av allt var intresserade av det som reseledaren berättade.
Ni anar inte hur flaskor kan fortplanta sig! Man beslagtar en (sådant fick man tyvärr göra ibland för att få lugn bland gästerna) och vips har en ny växt fram, och ännu en och ännu en i all oändlighet.
Men, för att nu gå till rubriken. Millenieböckerna och filmerna lär vara en guldgruva för Stockholms turism. Folk från hela världen vallfärdar dit för att se de platser som historierna utspelade sig på. På samma sätt som Wallander har blivit en stor inkomstkälla för Ystad. Andra sådana projekt har visst inte blivit helt lyckade.
Men vad är nu detta för något? Nu har fiktionen blivit historia på riktigt!
Är Stockholms verkliga historia så ointressant att det inte går att sälja turism på den? Då är det nog dålig marknadsföring.
Eller är människor idag så historielösa att verklig historia aldrig skulle kunna sälja, för de har inga kunskaper om den?
Detta, bästa läsare, är nog något vi bör begrunda. Lever vi i en tid som börjar bli historielös? Så historielös att människor behöver fiktionen som ersättning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar