Det är förvisso inte lätt att leda andra i arbete, kanske extra svårt är det att vara rektor för lärare som helst inte vill att någon annan ska bestämma något som helst över dem.
På den andra skolan jag var rektor fanns då ca 70 anställda, inklusive timanställda. Det var olika kategorier av lärare (musik, konst, textil, allmänna), assistenter, sekreterare, köket med husmödrarna, vaktmästeri, vårdare, sjuksköterska, logoped, fritidsledare, sjukgymnast och så fanns det präst och diakon.
Mycket tidigt märkte jag att det fanns stora arbetsmiljöproblem på stället. Anställda hittade syndabockar. Det var just den personens skull att det fanns problem. Jag blev oerhört trött på detta. En gång sade jag till en klagande att nu var det tydligen den personens fel, förra året var det någon annans och vem skulle det bli härnest.
Den arbetsmiljön var för svår för mig, den var alltför förgiftad. När det så småningom blev jag som var syndabocken gick det inte längre, och jag blev lyckligen befriad med fallskärm och frihet. Ja, sedan fortsatte det naturligtvis med andra som fick lämna eller som lämnade frivilligt.
Det är mycket välkänt att de personer som mobbas också utses till syndabockar. Och mobbning förekommer ofta i sjuka arbetsmiljöer. Enskilda syndabockar får då på sina skuldror bära hela arbetsplatsens arbetsmiljö. Vem är så korkad att han/hon tror på något sådant?
4 kommentarer:
Här kanske äntligen de däringa dokusåporna har något att lära oss. Låser man in en klump vuxna människor i ett trångt utrymme så kommer de förr eller senare att börja skava på varandra.
Och på våra arbetsplatser är vi ofta i viss grad inlåsta; det är svårt att hitta ett annat jobb, och gör man det så är det riskabelt att förlora sina tjänsteår. Så istället för att bara gå därifrån när konflikterna börjar stiga upp över huvudet, så letar vi efter en syndabock, en törnekrona och ett kors. Men tyvärr uppstår syndabocken alltför sällan efter utköpet - och ofta tar det tre år snarare än tre dagar.
Kanske du skulle ha agerat redan från början och skiljt "problempersonerna" från sina tjänster?
Om du inte gjorde det så är det inte konstigt att du till slut blev "problemet" eftersom du lät saker fortgå?
Rätt, men jag hade inte mandat till detta.Jag var godtrogen och insåg inte faran.
Jag gick så pass långt att jag skilde en person från ett huvudlärarskap. (efter förhandling)Då blev det fullt krig.Lärare är en svår grupp! Faktiskt!
Inte sjutton är det lätt. Speciellt inte när en konflikt har fått pågå ett tag. Men ibland måste man ta obehaget det innebär - för alla andras skull.
Skicka en kommentar