I ungdomen brukade jag tala med mina vuxna invandrarelever om hur bilden av Sverige kunde vara. Ja, detta var ju före internets tid och de snabba kommunikationerna. Då tog det två timmar att få ett samtal från Italien till Sverige eller tvärtom. "Paris calling" "Stockholm calling" och sedan var kanske den som söktes inte inne. Visst är mobiltelefonerna en välsignelse, även om sonen på en bar i L.A. kanske inte helt uppskattar när mor ringer!
Jo, invandrareleverna hade ibland trott att vi hade isbjörnar på gatorna ibland.
Idag kan vi sanningsenligt säga
- Nej det har vi inte, men vi har vargar! I alla fall finns sådana på gatorna i Helsingborg.
Och nu tror jag att alla de lila glasbitarna är utplockade från tvättmaskinen. Det tog halva dagen men lyckades med hjälp av virad ståltråd.
Nu börjar det lukta riktigt, riktigt gott här av det mörka brödet som just bakas i ugnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar