måndag 25 april 2011

Bristande lojaliteter

Nu är tydligen kriget mellan L.F. och mig i full gång, offentligt igen. Men vad handlar det om? När två människor har så olika kyrkosyn och bibelsyn och allt du vill kalla det, måste man tassa lite försiktigt. Om L. lägger ut en kommentar på min blogg, må detta vara hänt, den behöver jag inte ta in. Men om han går ut på andra bloggar- bakom ryggen på mig- och totalt sågar det jag tycker och just har debatterat på en annan blogg, för att liera sig med dem som står för de uppfattningar som jag inte delar, då ser jag detta som en total illojalitet.
Jag har tröttnat på att gång på gång utsättas för detta  att han lierar sig med andra i frågor där vi har olika uppfattningar offentligt. Så gör man inte om man är en hänsynsfull och lojal person. Man går inte samman, inte öppet mot någon som man älskar. Då älskar man inte. Sedan kan Lars raljera bäst han vill med att han är nyförlovad var tionde minut. Var och en som läser kan nog själva bedöma vilken vånda som ligger bakom sådant. Det är inte enbart virrighet från min sida. Någon gång tar orken, kraften och framförallt lusten slut. Och utan lust fungerar det inte, som bekant!!! Då är det dags att gå nya vägar, eller vända tillbaka eller vad det nu blir. Någonstans där det fortfarande finns lust!

3 kommentarer:

P-A Jonsson sa...

Krig kräver två stridande parter. Om den ena parten bara vänder ryggen åt eländet så blir det inte mycket till krig. Då avslöjas den andra parten som intrigant, konfliktlysten mm.
Det är världens bästa konflikthantering!

nya tant lila sa...

Jag kan inte vända ryggen till när jag är färdig att explodera!

P-A Jonsson sa...

Jo, det är just då du ska vända ryggen till. Annars har du förlorat. Då har du låtit en annan människa styra över dina känslor. Då har du förlorat din självständighet.