Prästen Ulla Karlsson i Aspeboda församling utanför Falun har väckt stor debatt genom sina tolkningar av den kristna tron. Jag ska erkänna att jag bara så där med ett halvt öga har följt detta, men idag läste jag en artikel i KyTidning om vad hon trodde, och döm om min förvåning när jag kände igen det jag själv tror på. För visst är jag lite blasfemisk, enligt de bokstavstroenden, det är jag väl medveten om.
Vad är det då som är annorlunda mot bokstavstolkarna?
Ja, för det första så sätter jag Kärleken i det kristna budskapet främst. Inte Synden.
För det andra detta med nattvarden. Jag kan inte för mitt liv ta emot nattvarden som Kristi verkliga blod och kropp, alltså att vinet har förvandlats till blodet och kroppen. Detta ser jag, precis som prästen Ulla Karlsson uttrycker det, som ett kannibalistiskt synsätt som är mig främmande. För mig är nattvarden en symbolisk handling där Jesu kärleksgärning fortplantas från generation till generation. Där vi blir delaktiga av det kristna sinnelaget.
Jag tror inte heller att Jesus dog för att vi skulle bli syndfria, för jag tror inte att vi är födda med synd. Jag tror att han dog för människornas synder, det vill säga på grund av att människorna var syndiga nog att korsfästa honom för att de inte var mogna att ta emot hans kärleksbudskap, som var alltför kontroversiellt för dem. Jag tror att det helt enkelt är en feltolkning, en felöversättning av gamla skrifter i detta. Om nu Jesus vore ett offerlamm då hade väl inte heller Judas varit en syndare!? Då hade han ju bara utfört ett uppdrag för att offerdöden skulle kunna bli verklighet, eller hur?
Inte heller tror jag på en konkret uppståndelse eller något möte av hädangångna efter döden eller på en dom på den Yttersta dagen. Däremot tror jag på ett evigt liv som finns även här och nu parallellt med det jordiska och timliga, och som vi uppgår i efter döden. Och jag tror på en Yttersta dag för var och en av oss i mötet med döden.
Och straffet då? Synden? Jo, jag tror på en straffande Gud. Men jag tror att vi får vårt straff för våra synder här och nu, i detta timliga liv. Visst, detta skapar ångest! Nog vore det mycket bättre att få det där uppskjutet.
Jag ser mycket i Bibeln symboliskt. Det är möjligt att jag är utbildningsförstörd genom studier i konst och litteratur. Men jag får helt klart ihop min tro. Sedan får andra ha sin för sig. Bara de inte var så förtvivlat säkra på att det var de som hade rätt. För DET är då inte jag säker på, även om det vore bekvämt att tro att Jesus hade dött för mina synder. Sådana som jag får ju svara för dem själva och hoppas på Guds nåd!
7 kommentarer:
Bibeln är skriven på många olika nivåer: allegoriskt, historiskt, poetiskt etc. Man kan alltså inte läsa hela Bibeln på exakt samma sätt. Att läsa det mesta i Bibeln rent symoliskt funkar alltså heller inte.
Jag tror att det blir problem att få den kristna tron att hänga ihop om man plockar bort vissa delar, t ex Jesus faktiska uppståndelse.
Jag tror att vi är födda med möjlighet till det goda, men att vi har ett fritt val som också innebär synden. Om vi inte var födda med det så hade ju allting varit gott. Och då hade Jesus inte alls behövts.
Jag rekommenderar dig att läsa två böcker:
- Levande teologi av Cristina Grenholm.
- Kristen på goda grunder av Stefan Gustavsson
Jag tror på Jesu uppståndelse, men inte på min egen, såvida det inte är så här, och detta är faktiskt intressant.
Jag har läst att under Jesu tid trodde man på reinkarnationen. Det har skrivits att även Jesus trodde på den. De första kristna lär också ha gjort det, men på ett kyrkomöte-vilket det nu var- förbjöd man den tron.
Man räknade med att de stora apostlarna skulle återfödas. Vid ett tillfälle uttrycker Jesus att Elia är återfödd i Johannes, men att folk inte känner igen honom.
Tänk en annan tolkning.Vår uppståndelse för att återfödas till ett nytt liv. En själens vandring mellan kroppar. Inte kristendom idag, men hur var det förr?
Jag tror inte själv på reinkarnation, men vem vet?
Frågan är inte alls vad som är rätt i något slags objektiv mening (= sådant som kan bevisas med vetenskapliga metoder.) Utan jag ser det som en fråga om moral. Och för att ha en sådan behöver man inte ens vara kristen. Nämligen att man inte ska ta emot lön för ett arbete som man inte utför. Om man inte tror på "realpresens" så finns det frikyrkor som inte heller gör det. Och där kan man ta jobb som pastor för ungefär halva lönen man får som kyroherde i Svk.
(Förhållandet mellan teologi och vetenskap är givetvis mer komplicerat än så, som jag skrev i föregående parantes. Men eftersom utrymmet inte räcker till en uttöämmande förklaring nöjer jag mig med att det finns förstås vetenskapliga metdder för att beskriva en kyrkas teologi i nutid och forntid, men det som teologin ytterst handlar om, Gud, låter sig inte utforskas med vetenskapliga metoder.
Kunskapen om Gud (= den kunskap som huvudsakligen behandlas av teologin) får vi inte genom vetenskaplig forskning utan genom uppenbarelsen.
Det där med Judas förstår jag inte hur du menar. Vad hindrar Gud från att använda det onda i sina högre syften utan att fördenskull sammanblanda ont och gott?
Men vi kan väl inte betrakta en person som bara utförde ett uppdrag som en stor skurk! Så framställs han ju i den bibliska historien. Hur sedan Gud arbetar vet jag inte, men min Gud är rätt klurig och man kan inte lita på att hans vägar är de man själv skulle välja!
Vad glad jag är att jag fann dig nya tant lila
i dag just på långfredagen - en som ser på Jesu
korsdöd på pricken lika som jag. Jag hittade också Jerry i dag, han som ypperligt försvarar
Ulla och jag lämnade också en kommentar där.
Gun alltså
Min Gud är också klurig och humoristisk. Han har
låtit mig hitta (eller egentligen riktigt ordentligt övernaturligt ordnat) en man åt mig
som jag levt ett liv med i Paris på 1700-talet.
Men dessutom är han en del av samma själ som
min pappa var en del av (min pappa stupade 1941)
och jag är en del av hans pappas själ. Det är en
lång historia och om du är intresserad kunde jag
berätta via Skype.
De som rekommenderar goda kristna böcker de
förstår inte, att man har gått igenom allt
sådant och sökt och sökt och kommit vidare till
något hållbarare än egots list att göra det lätt för sig. Men då kan vi inte heller leva
tryggt varje minut och veta att vi möter Gud
bara här och nu. Oberoende om jag har en kropp
eller inte, kommer det alltid att finnas bara
här och nu. För bara i nuet finns den tidlösa
energin som vi alla är en del av, och som vi
kallar Gud. Och detta var det glada budskapet
som Jesus kom för att berätta om. Guds rike är
invärtes i er. Vi är alla gudabarn. T.o.m.
vetenskapen börjar komma fram till detta nu.
Men innan vi vet det, måste vi uppleva det.
När vi ENSAMMA eller ALLENA blir stilla kan vi
få uppleva att vi är EN och SAMMA eller att
ALLA är EN. Vi visste det, när språket bildades.
GOD FORTSÄTTNING PÅ PÅSKHELGEN!
Via Skype? Känner jag inte till?
Det du skriver om ter sig spännande. Jag tror jag läste ditt inlägg på artikeln i Ky Tidn. Läs gärna mitt inlägg om reinkarnationen.
Skicka en kommentar