söndag 3 april 2011

Mot Libyen

När jag i morse satt i min stora vardagsrumssoffa och tentaläste till tyskan hörde jag dem, Jas Gripen planen som lyfte från Kallinge och for iväg mot kriget.
Hur känner sig deras familjer nu? När blev vårt land en del i konflikthärdarna i världen?
Koraner bränns och människor dödas i tumultet som uppstår efteråt, någon ritar nidbilder på Muhammed och  flera nationer får leva i skräck efter detta. Diktatorer störtas, men vad kommer efteråt? Vart är vi på väg?
Nej, vi är nog långt, långt från ett paradis på den här jorden!.
Och vecka efter vecka, år efter år, rapas samma saker upp av kyrkans präster. I brödet och vinet finns Kristus.
Vore det inte bättre att han flyttade till Libyen eller Afghanistan eller till kyrkokansliet eller kanske rent av in i församlingarnas konflikthärdar? Då kanske resultatet av hans närvaro hade blivit synligt. Som det nu är verkar han definitivt instängd och kanske rent av tillintetgjord, eller?! Vad händer i Libyen, Afghanistan, på kyrkokansliet i Uppsala och i de trätande församlingarna?

Inga kommentarer: