Jag förstår inte alls hur jag hann med så mycket som jag hann med förr. Nu för tiden hinner jag inte en tredjedel av det som jag har föresatt mig. Å andra sidan börjar åldern ta ut sin rätt i ork räknat också, för rätt som det är vill i alla fall jag ta en vilopaus. Därför kan jag inte ta ner en buss resenärer till San Remo, som jag fick erbjudande om i höstas. Jag får nöja mig med att guida i Blekinge.
I morse var jag uppe tidigt för bilen skulle in på service och sommardäcken skulle på. Då måste jag ut i förrådet och ta fram
däcken till bilen. Och nu ska jag snart plocka in vinterdäcken dit. Då upptäckte jag att hjulen behövde tvättas och så tvättade jag bilen, så där, lite hastigt bara.
Efter det skulle jag skriva räkningar och skicka dem. Där gick den pensionen! Och sedan....? Ja, inte blev det något trädgårdsarbete! Lite har jag skrivit på ett manus, och städningen avbröt jag halvvägs, men tvätten är inhängd i torkskåpet och en diskmaskin är klar. Även om jag bara har fyra rum och förrådet här- ja, och så trädgården förstås- börjar det kanske bli för mycket! Jag hinner aldrig det jag har föresatt mig numera. Känns det igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar