Minns ni mannen som i yttrandefrihetens namn tog sig rätten att på det grövsta kränka homosexualiteten och därmed de homosexuella? Det var han som i sina (sjuka?) fantasier såg hur män jagade kvigor. På Alvaret? Det var ju på Öland han befann sig. Den ödemarken- i alla fall på vintern- verkar dra till sig både det ena och det andra.
I de för mig mycket kränkande kommentarerna, skrivna av f d fästmannen, som jag hade stor möda att få bort från ölandsprästens blogg igår, kunde man läsa att fp och FiSk borde dras in i min intolerans mot den så kallade yttrandefriheten. Vad nu de skulle vara intresserade av vad en enskild medlem har för sig privat, vilka gränser som sätts i privata relationer! Tanken var enbart absurd.
Men samtidigt är den en tydlig illustration på hur man kan missuppfatta lagstiftning. Och detta är intressant.
Rätten att yttra sig innebär inte rätten att kränka.
Om jag som folkpartist och FiSk-medlem ständigt får läsa att en person, som är privat lierad med mig, hånar Folkpartiet och FiSk för det som de står för, har jag givetvis all rätt att reagera, oavsett lagstiftningen.
Om jag som lärare inte tolererar att min fästman skriver något nedvärderande om lärare, om jag som relativt liberalteologisk får läsa den ena hånfullheten efter den andra om sådana, och om jag upptäcker att i det ärende jag just debatterar på en blogg har min fästman- mig helt ovetandes- gått ut på en annan blogg och debatterat för det som blogginnehavaren tycker, vilket är detsamma som jag debatterar mot på den andra bloggen, då ser jag detta som stor illojalitet. Som en direkt kränkning för det sker i det fördolda, mig ovetandes, bakom ryggen på mig.
Sådana människor vill inte jag ha i mitt liv! Så enkelt är det. Och detta styr varken yttrandefrihetslagen eller några andra lagar. Detta är enbart mitt eget beslut om mitt eget liv. Sådana människor stjäl min energi. Och inte kan detta faktum överprövas av FiSk eller Folkpartiet, de har ingenting med detta att göra.
Så var det mannen (för det är garanterat en man) som kallade mig för en Djävulsmänniska på D. Sandahls blogg igår. Att lägga ut en sådan kommentar anser jag vara mycket, mycket värre än att säga "knulla i röven" inför två heterosexuella kyrkomötesledamöter. Här kan vi tala om personliga kränkningar av en blogginnehavande präst!
Och frågan är - tror jag- om det inte också är en prästkollega som har producerat uttrycket. Det som så mycket annat, kan man befara. För hur många människor skulle vilja skada mig? Hur många har ett behov av att nedvärdera och trakassera mig offentligt? Det är nog faktiskt inte så många när det kommer till kritan.
Men, det finns människor som går runt som kejsaren i Kejsarens nya kläder, totalt omedvetna om att deras agerande syns, nakna, så nakna över torget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar