Påskdagen!

Medan fästmannen/särbon har firat nattvard och ätit påsklunch med de rätt heliga, har jag själv idag hittills legat böjd under köksvasken. Det  blev nämligen totalstopp igår just när jag förberedde påsksupé för ett par vänner. Allt vatten rann tillbaka i vasken stället för ut. Det inhandlade propplösningsmedlet fick jag inte upp korken på, så rödbrusig mitt i städningen fick jag fara ner till affären (hittade inga grannar hemma) och be en av de manliga expediterna ta upp korken. Men medlet hjälpte inte.
De stora plastskruvar (vad heter sådana?) som jag måste lossa för att få loss rören under vasken satt fast som berget och något verktyg som passade hade jag inte. Med hjälp av en vänlig expedit på byns stora varuhus, fick jag tag på ett som gick att använda idag, dock utan att få loss en av dem som tydligen sitter snett. Nåväl jag fick loss två stycken och det räckte för att få ut rören fulla av matrester.
- Så blir det när man sätter ner tallrikarna i vasken, sade fästmannen levnadsvist. Fast någonstans måste de stå i väntan på diskmaskinen. Jag kunde kvittat detta med att - Ja, så blir det inte när de står kvar på bordet! men jag var snäll idag.
Nu vilar ett stycke krokigt rör i min badrumsvask och det stora långa röret har fått propplösningsvätska i sig, få se om det hjälper. Jag ger mig inte på det också.
I den halvtimmes väntan som detta innebär sitter jag alltså här och undrar om det var skönt i solen idag. Nu känns det för sent. Det är dyrt att vara fattig, för man får betala räntor på sina lån, brukar jag säga, och det är jobbigt också när man vill snåla in på riktiga rörmokare! Jag får glädja mig åt sherryn som finns kvar sedan igår och rester av maten.
Och nej, jag ska inte flytta ihop med någon! Det finns säkert det som är jobbigare än att leka rörmokare! Vi är nog överens, fästmannen och jag.
Ikväll blir det manusskrivande för  jag vill snart ha in manuset, och sedan börjar min väntan.