Sverigedemokraterna verkar ha stor omsättning på sitt folk. Ofta verkar människor bli uteslutna ur partiet, centralt till och med. Många hoppar av sina förtroendeuppdrag och här i Blekinge delar sig en förening nu i två.
Läste just att D.Kronlid, känd sverigedemokrat från Örebro, bland annat från landstinget, har upptäckt att han har en annan ideologi än partiet. Jaha. Men de flesta tillfrågade partier verkar tveksamma till att ta in honom som medlem. Dock sitter man ju i sådana fall kvar som opolitisk i exempelvis kommunfullmäktige.
Nå, hur är det då med ideologierna? Ja, ibland är det så klart lite hur som helst, och inte så noga. Men när det gäller SD så har man väl i alla fall vissa karakteristika som jag tycker att det skulle vara svårt att tvätta bort, och detta handlar inte direkt om invandrarfrågan. Nej, det handlar om en sorts tänkande i rätt och fel. De här är rätt och de andra är fel.
Detta, tror jag, är en sorts livshållning, som gör att man söker sig till detta parti och vars ränder jag svårligen tror kan tvättas ur en.
lördag 30 april 2011
Manuset klart!
Nu har jag det bokmanus klart som jag har skrivit på en tid. Egentligen är det flera år gammalt, men det har fått ligga till sig, och så tog jag tag i det igen.
- Det går inte att få publicerat om man inte är rikskändis och ung, säger de som har försökt.
2-4 nya debutanter tar förlagen per ÅR!
Själv hoppas jag nog på att det handlar om innehållet och hur det är skrivet. Vi får se! Jag tar ett förlag i taget, men bara de stora kanonerna, för annars är det dåligt med marknadsföringen har jag hört.
Skam den som ger sig! Nu har jag några månaders väntan framför mig. Och det är ingen deckare, för jag kan inte för mitt liv förstå vad det är för spännande i att läsa hur folk slår ihjäl varandra.
Nu lämnar jag personerna som jag har offrat min påsk för och hoppas att de ska ge mig utdelning och bli publicerade!
- Det går inte att få publicerat om man inte är rikskändis och ung, säger de som har försökt.
2-4 nya debutanter tar förlagen per ÅR!
Själv hoppas jag nog på att det handlar om innehållet och hur det är skrivet. Vi får se! Jag tar ett förlag i taget, men bara de stora kanonerna, för annars är det dåligt med marknadsföringen har jag hört.
Skam den som ger sig! Nu har jag några månaders väntan framför mig. Och det är ingen deckare, för jag kan inte för mitt liv förstå vad det är för spännande i att läsa hur folk slår ihjäl varandra.
Nu lämnar jag personerna som jag har offrat min påsk för och hoppas att de ska ge mig utdelning och bli publicerade!
Till framgång och läkning
Idag har vi konstrunda här i Blekinge. Bland utställarna finns en kvinna, Lena Gunnarsson, som ställer ut för första gången på konstrundan och som har en fantastisk historia i sitt konstnärskap. Lena är mamma till min dotters bästa väninna under skol/ungdomsåren. Till skillnad från mig, som av dottern ansågs vara en gammal mamma (födde henne vid nästan 32 år. Det var då det!) var Lena en mycket ung mamma. Flickorna hängde ihop tills kompisen gifte sig och flyttade till Californien. Nu gäller tydligen nätet som kontaktforum.
Vi kan börja med dottern, som är född albino och därmed med ett synfel. När hon började i samma klass som vår dotter fick hon sitta längst fram med jättestora förstoringsapparater runt sig och verkade verkligen enormt handikappad. Vad hände sedan med henne? Efter studentexamen kom hon in på journalistskolan i Stockholm och flyttade dit. (!!!) Efter ett par år träffade hon en kille I Californien på nätet, gifte sig i skir grönska i Brunnsparken och flyttade dig. Där bor hon fortfarande.
Mamman kom för några år sedan in i en utmattningsdepression och började måla för att läka. Detta förlöste ett konstnärsskap. Idag har hon haft många utställningar och blev vid årsskiftet medlem i KRO.
Inte illa, eller hur? Från elände till läkning och framgång.
Jag var på vernissagen på hennes separatutställning som pågår på Mor Oliviagården i Ronneby just nu. Spännande! Och visst är det härligt när livet vänder!
Själv ska jag ut i trädgården och självläka i den fantastiska grönskan och i solskenet. Slagskämpen får väl gå ut nu. Han har haft utegångsförbud ett par dagar för att läka efter den senaste fighten, som jag skrev om häromdagen.
Och så får jag börja titta ordentligt på kommande guideturer. De första är på tyska, en heldag, 8 timmar, några på engelska, och sedan har vi dem på svenska. Men det är intressant. Man lär sig mycket själv, och jag gillar att träffa nya människor.
Kanske blir det en liten konstrunda med fikakorg också, jag får väl se.
Trevlig Valborg!
Fö har jag tröttnat på spökbloggar, där folk döljer sin identitet och skapar sig ett bloggkändisskap som är totalt okontrollerbart och kan vara hur falskt som helst och på alla anonyma kommentarer. Själv har jag alltså tagit bort kommentarsfunktionen här tills vidare. Meddelar när jag återställer den.
Vi kan börja med dottern, som är född albino och därmed med ett synfel. När hon började i samma klass som vår dotter fick hon sitta längst fram med jättestora förstoringsapparater runt sig och verkade verkligen enormt handikappad. Vad hände sedan med henne? Efter studentexamen kom hon in på journalistskolan i Stockholm och flyttade dit. (!!!) Efter ett par år träffade hon en kille I Californien på nätet, gifte sig i skir grönska i Brunnsparken och flyttade dig. Där bor hon fortfarande.
Mamman kom för några år sedan in i en utmattningsdepression och började måla för att läka. Detta förlöste ett konstnärsskap. Idag har hon haft många utställningar och blev vid årsskiftet medlem i KRO.
Inte illa, eller hur? Från elände till läkning och framgång.
Jag var på vernissagen på hennes separatutställning som pågår på Mor Oliviagården i Ronneby just nu. Spännande! Och visst är det härligt när livet vänder!
Själv ska jag ut i trädgården och självläka i den fantastiska grönskan och i solskenet. Slagskämpen får väl gå ut nu. Han har haft utegångsförbud ett par dagar för att läka efter den senaste fighten, som jag skrev om häromdagen.
Och så får jag börja titta ordentligt på kommande guideturer. De första är på tyska, en heldag, 8 timmar, några på engelska, och sedan har vi dem på svenska. Men det är intressant. Man lär sig mycket själv, och jag gillar att träffa nya människor.
Kanske blir det en liten konstrunda med fikakorg också, jag får väl se.
Trevlig Valborg!
Fö har jag tröttnat på spökbloggar, där folk döljer sin identitet och skapar sig ett bloggkändisskap som är totalt okontrollerbart och kan vara hur falskt som helst och på alla anonyma kommentarer. Själv har jag alltså tagit bort kommentarsfunktionen här tills vidare. Meddelar när jag återställer den.
fredag 29 april 2011
Utan betydelse vem som säger vad?
En kommentator här har ihärdigt påstått att det inte har någon betydelse vem som säger vad och därför kvittar det om man vet vem en anonym person är. Gör det?
Då tar vi ett exempel. Om någon säger att vår kung är värdelös (nu tycker inte jag det, men ponera att det sades) är det då skillnad på följande personer som säger det?
1. Det är drottningen
2. Det är kronprinsessan
3 Gemålen hertig Daniel
4 Andersson i Listerby
5 Statsministern
6 En f d sviken kärlek
7 Vänsterledaren
8 Sosseledaren
9 Mp:s ledare
10 SD:s ledare
11 DN:s journalister
Fundera! Har det ingen betydelse vem som säger vad? Och om detta vore anonymt, hade det inte haft betydelse vem det var då heller? Så klart har det betydelse vem det är som säger något. I värsta fall kan det vara en riktig galning!
Då tar vi ett exempel. Om någon säger att vår kung är värdelös (nu tycker inte jag det, men ponera att det sades) är det då skillnad på följande personer som säger det?
1. Det är drottningen
2. Det är kronprinsessan
3 Gemålen hertig Daniel
4 Andersson i Listerby
5 Statsministern
6 En f d sviken kärlek
7 Vänsterledaren
8 Sosseledaren
9 Mp:s ledare
10 SD:s ledare
11 DN:s journalister
Fundera! Har det ingen betydelse vem som säger vad? Och om detta vore anonymt, hade det inte haft betydelse vem det var då heller? Så klart har det betydelse vem det är som säger något. I värsta fall kan det vara en riktig galning!
Lurade!
Idrottsvärlden skakar av avslöjandet om att en ansedd tränare var pedofil. Polisen skakade häromåret av att en deras kolleger, som framträtt som en stor jämställdhets- och kvinnoförkämpe, var sexförbrytare. Hustrur skakar när mäns otrohet avslöjas och vice versa. Människor i relationer blir illa tilltygade när de som skulle värna dem skadar dem, med slag, psykisk misshandel, förtal, lögner eller genom att de bedrar dem på olika sätt. På samma sätt i relationer mellan föräldrar och barn, där föräldrar- och/eller barn- på olika sätt kränker och misshandlar varandra.
I bloggvärlden kan man också bli lurad av fina ord, förvrängda identiteter och låtsaslekar och av kommentatorer under signaturer och dolda identiteter.Usch!
I bloggvärlden kan man också bli lurad av fina ord, förvrängda identiteter och låtsaslekar och av kommentatorer under signaturer och dolda identiteter.Usch!
Frälsningskonceptet
En del människor brukar jag kalla för "superlativmänniskor", ni vet formen superlativ av adjektiven som bäst, främst, snällast etcetera.
Dessa människor - det vet man inte minst som pedagog- måste på något sätt synas mer än andra. Är de inte bäst, så kan de bli sjukast eller också är de värst. Människor som har jobbat med problemungdomar vet att om man kan vrida de där utåtagerande, negativa attackerna och låta personen synas på ett positivt sätt, kan man ibland komma tillrätta med problemen.
Ibland kan man se hur människor som inte klarar av sina studier eller sina jobb, som det var tänkt, blir sjuka, så sjuka.
Eftersom jag har arbetat mycket med folkrörelser och föreningar har jag sett många människor som skapat en identitet genom sin sjukdom exempelvis reumatism eller fibromyalgi, något som ibland har gett framgångar och uppdrag som man aldrig annars skulle ha kunnat få. Ja, och så vet vi ju alla hur stor uppmärksamhet man kan få genom att vara före detta drogmissbrukare eller sexmissbrukare.
Men nu har det dykt upp något nytt inom den kristna världen. Gång på gång ser man hur människor som verkar vara på väg utför i sina karriärer (kan man ana av splittrade CV:n) plötsligt får nytt liv, ny identitet och nya framgångar genom att ihärdigt påstå att de blivit uppmanade av Gud eller Kristus att verka. Visst, det kan var sant, men ibland verkar Kristus ha koncentrerat sig på vissa yrkeskategorier.
Frälsningskoncept kan sälja, ge pengar och framgång. Så länge nu detta varar. För inte tror då jag att frälsning går till på det sättet!
Inte ens om man ihärdigt lierar sig med den bokstavstroende, kyrkliga innegruppen för inbördes beundran och utstötning och förakt för dem med annan bibelsyn. Det brister nog till slut, om det inte är äkta.
Och sedan har jag märkt och undrat över varför det ofta är så fula kvinnor som drabbas så otroligt starkt av Kristi kärlek.
Undantag finns, så klart, men tänk så förtalad och föraktad den vackra "Kristi brud" blev av en del av dessa. Avundsjuka?
Dessa människor - det vet man inte minst som pedagog- måste på något sätt synas mer än andra. Är de inte bäst, så kan de bli sjukast eller också är de värst. Människor som har jobbat med problemungdomar vet att om man kan vrida de där utåtagerande, negativa attackerna och låta personen synas på ett positivt sätt, kan man ibland komma tillrätta med problemen.
Ibland kan man se hur människor som inte klarar av sina studier eller sina jobb, som det var tänkt, blir sjuka, så sjuka.
Eftersom jag har arbetat mycket med folkrörelser och föreningar har jag sett många människor som skapat en identitet genom sin sjukdom exempelvis reumatism eller fibromyalgi, något som ibland har gett framgångar och uppdrag som man aldrig annars skulle ha kunnat få. Ja, och så vet vi ju alla hur stor uppmärksamhet man kan få genom att vara före detta drogmissbrukare eller sexmissbrukare.
Men nu har det dykt upp något nytt inom den kristna världen. Gång på gång ser man hur människor som verkar vara på väg utför i sina karriärer (kan man ana av splittrade CV:n) plötsligt får nytt liv, ny identitet och nya framgångar genom att ihärdigt påstå att de blivit uppmanade av Gud eller Kristus att verka. Visst, det kan var sant, men ibland verkar Kristus ha koncentrerat sig på vissa yrkeskategorier.
Frälsningskoncept kan sälja, ge pengar och framgång. Så länge nu detta varar. För inte tror då jag att frälsning går till på det sättet!
Inte ens om man ihärdigt lierar sig med den bokstavstroende, kyrkliga innegruppen för inbördes beundran och utstötning och förakt för dem med annan bibelsyn. Det brister nog till slut, om det inte är äkta.
Och sedan har jag märkt och undrat över varför det ofta är så fula kvinnor som drabbas så otroligt starkt av Kristi kärlek.
Undantag finns, så klart, men tänk så förtalad och föraktad den vackra "Kristi brud" blev av en del av dessa. Avundsjuka?
Lila tankar är inget debattforum
Lila tankar är tänkt som en blogg där jag framför tankar och reflektioner och berättar om erfarenheter. Den här bloggen har aldrig varit tänkt som ett debattforum. Det finns ingen som helst anledning för mig att ta emot en massa påhopp från människor som inte riktigt vet vad jag pratar om, eftersom de inte har varit med i situationen
Jag har därför tills vidare tagit bort kommentarsfunktionen.
Jag har därför tills vidare tagit bort kommentarsfunktionen.
torsdag 28 april 2011
Endast i verkligheten
Framöver har jag inte mycket tid. Nu börjar säsongen för guidningarna att närma sig med stormsteg, och de inbokningar som redan finns - och det aviseras flera- räcker för att hålla mig sysselsatt.
Och så är det trädgården...Och huset... Och de vänner som har väntat på invitationer länge nu.
Dessutom är jag rätt så trött på bloggvärlden, denna artificiella värld, där massor av self-made bloggpeople far runt i mer eller mindre falska identiteter, som små barn som leker låtsaslekar med varandra.
Man kan genom att dölja sitt rätta namn, och genom att prata om saker på ett sätt som kan komma att missuppfattas, komma att framstå som någon annan än den man egentligen är.
På en blogg pratades det så mycket om alla predikningar som hade genomförts att jag tog för givet att det var en präst som skrev.
Nej, det var det inte. Har man brist på präster eller tar man billigare varianter?
Sättet man framställer saker på blir ibland väldigt nära falskhet.
Varför deklarerar inte människor vilka de är? För man är väl inte bara ett bloggnamn, ja, inte ens bara sitt riktiga namn, eller?
Fast det är kanske kul att leka lite. Eller att rent av skapa sig en sorts tillvaro. Den tillvaron trappar jag ner på nu, för att ta min tid till verkligheten, där tiden behövs.
Och så är det trädgården...Och huset... Och de vänner som har väntat på invitationer länge nu.
Man kan genom att dölja sitt rätta namn, och genom att prata om saker på ett sätt som kan komma att missuppfattas, komma att framstå som någon annan än den man egentligen är.
På en blogg pratades det så mycket om alla predikningar som hade genomförts att jag tog för givet att det var en präst som skrev.
Nej, det var det inte. Har man brist på präster eller tar man billigare varianter?
Sättet man framställer saker på blir ibland väldigt nära falskhet.
Varför deklarerar inte människor vilka de är? För man är väl inte bara ett bloggnamn, ja, inte ens bara sitt riktiga namn, eller?
Fast det är kanske kul att leka lite. Eller att rent av skapa sig en sorts tillvaro. Den tillvaron trappar jag ner på nu, för att ta min tid till verkligheten, där tiden behövs.
Ja, Herregud!
Jag struntar verkligen fullständigt i vilken syn katoliker har på nattvarden. Jag är inte katolik, och borde jag ha samma syn så har jag inte förstått detta, det får Gud förlåta, och det gör han säkert. Jag är nämligen helt övertygad om att Gud är ointresserad av den avgudadyrkan av honom som pågår.Gud är alltid större.
När jag ser högdragna, högtidliga präster som iklädda brokad i katolska kyrkor, och ibland i svenska, svänga rökelsekar för att vifta bort djävulens spår, (tror jag det är), bara suckar jag.
Risken hade väl funnits att jag hade åkt med bort i ångorna om jag var i närheten.
Har Gud genom Kristus sagt att vi ska klä oss i brokad för att hylla honom? Var inte kristendomen en anspråkslöshetens lära, en lära för de ringa och utstötta, för det fattiga folket främst?
Hur har då utvecklingen kunnat gå så käpprätt åt helvete?
För det är det som har hänt. Kyrkan har ofta (inte alltid) blivit en plattform för människor som vill hyllas, synas och höras, för sådana som vill sätta sig själva i exklusiv gräddfil och som ett spel för gallerierna säger "Jag, fattig, syndig människa..." Men menar de det?
Kristus borde återvända för att återupprätta sin lära, det är vad som borde hända!
Hädar jag? Inte det minsta! Jag kritiserar kyrkan, det är skillnad det.
När jag ser högdragna, högtidliga präster som iklädda brokad i katolska kyrkor, och ibland i svenska, svänga rökelsekar för att vifta bort djävulens spår, (tror jag det är), bara suckar jag.
Risken hade väl funnits att jag hade åkt med bort i ångorna om jag var i närheten.
Har Gud genom Kristus sagt att vi ska klä oss i brokad för att hylla honom? Var inte kristendomen en anspråkslöshetens lära, en lära för de ringa och utstötta, för det fattiga folket främst?
Hur har då utvecklingen kunnat gå så käpprätt åt helvete?
För det är det som har hänt. Kyrkan har ofta (inte alltid) blivit en plattform för människor som vill hyllas, synas och höras, för sådana som vill sätta sig själva i exklusiv gräddfil och som ett spel för gallerierna säger "Jag, fattig, syndig människa..." Men menar de det?
Kristus borde återvända för att återupprätta sin lära, det är vad som borde hända!
Hädar jag? Inte det minsta! Jag kritiserar kyrkan, det är skillnad det.
onsdag 27 april 2011
Gamlingar ska inte slåss
Ja, nu tänker jag inte på mig själv och mitt umgänge, även om det också är sant, utan nu tänker jag på den jag är sammanboende med sedan elva år, den från dottern övertagna katten.
Han är på grönbete nu, har från att ha varit innekatt hela vintern börjat gå ut.
Idag markerade han revir. Ordentligt. Ute vid bilen fräste två, icke så ömt omslingrade katter, till varandra medan de bet varandra så pälstussarna rök. Jag lyckades få iväg den andra katten, och min lommade in med långa, svarta hår hängande från munnen.
Sedan har han suttit i fönstret och glott på mig, legat på fönsterbrädan och sett döende ut, linkat runt och sett allmänt skabbig ut. Inte ens räkor äter han. Och då är det riktigt, riktigt illa. Den konsulterade dottern tyckte att jag skulle coola ner. Får väl göra det. Men trettonåriga katter och gamla gubbar och tanter ska inte ge sig ut i alltför hårda fighter, det orkar de inte med vilket också framgår av kommentarer på den här bloggen idag.
Han är på grönbete nu, har från att ha varit innekatt hela vintern börjat gå ut.
Idag markerade han revir. Ordentligt. Ute vid bilen fräste två, icke så ömt omslingrade katter, till varandra medan de bet varandra så pälstussarna rök. Jag lyckades få iväg den andra katten, och min lommade in med långa, svarta hår hängande från munnen.
Sedan har han suttit i fönstret och glott på mig, legat på fönsterbrädan och sett döende ut, linkat runt och sett allmänt skabbig ut. Inte ens räkor äter han. Och då är det riktigt, riktigt illa. Den konsulterade dottern tyckte att jag skulle coola ner. Får väl göra det. Men trettonåriga katter och gamla gubbar och tanter ska inte ge sig ut i alltför hårda fighter, det orkar de inte med vilket också framgår av kommentarer på den här bloggen idag.
Det känns bra
att flera nu har reagerat på ölandsprästens blogg över de anonyma signaturerna. De säger som jag att det kan vara befogat, men då får man låta bli att kränka andra. Detta borde ju vara självklart, om man är begåvad med vanlig hederlighet.
Vi får väl se om "högre ort" kommer att ha några synpunkter.
Det skulle ju också vara intressant om kommentarerna gick att spåra. Jag har fått uppmaningen att inte tolerera detta längre utan göra en polisanmälan. Det har ju med tiden blivit många, fast troligen fabricerade av en och samma person.
Vi får väl se om "högre ort" kommer att ha några synpunkter.
Det skulle ju också vara intressant om kommentarerna gick att spåra. Jag har fått uppmaningen att inte tolerera detta längre utan göra en polisanmälan. Det har ju med tiden blivit många, fast troligen fabricerade av en och samma person.
Har du hört den förr?
Sagan om kejsarens nya kläder? Visst är det gulligt när folk går nakna över torget! Utan att ha en susning om det? Men alla ser...Eller så många ser...
Såren i själen syns inte
Efter den senaste tidens anonyma trakasserier, till synes av olika debattörer, men- det är jag ganska så övertygad om - förmodligen av en och densamma och av f. d. fästmannens hårda attacker på dels Sandahls blogg (borttaget alltså igår efter mina önskemål), dels på Storasyster i Vassens blogg (borttaget i förrgår enligt mitt önskemål) är jag urtrött och totalt håglös.
- Låt honom inte ta din energi! sade en till mig närstående.
Men det är lättare sagt än gjort.
Egentligen hade det varit lättare om man hade blivit slagen för detta hade synts.
Såren i själen syns inte. Och framförallt syns inte de gamla ärren, som kanske till och med bara har tunna sårskorpor som lätt rivs av. Då börjar det blöda igen, ibland ymnigt.
Om man som jag har varit med om en fruktansvärd massmedial turbulens, som gick i åtskilliga nummer på förstasidan i lokalpressen, och också i en artikel i Expressen, då minns man detta så tydligt när man på nytt blir hängd offentligt. Hudlösheten, utsattheten och den bristande orken.
Den gången var jag i Sundsvall när det värsta pådraget gick, långt från Oskarshamn och passade min dotters katter medan hon var ungdomsledare på en Röda Korset kurs. Hon läste på Mitthögskolan (numera Mittuniversitetet) på den tiden.
Men då hade jag en vän som stöttade mig och uppmuntrade mig i Stockholm och som kom upp över helgen och värmde min kropp och själ.
Nu har jag varit i offentlig fight med den som borde ha tagit den rollen, men som i stället har hängt mig på bloggarna. Det hade varit lättare om jag hade blivit slagen.
Idag har jag i orkeslösheten funderat på dessa som kränker mig offentligt. Att båda är män därom tvekar jag inte.
Om jag hade varit i min ungdoms skönhet och blomstring, eller åtminstone varit den vackra 40- åringen, hade jag nog trott att det var någon sorts dolt triangeldrama på gång.
Men detta är ju omöjligt i min ålder. Tror jag.
- Låt honom inte ta din energi! sade en till mig närstående.
Men det är lättare sagt än gjort.
Egentligen hade det varit lättare om man hade blivit slagen för detta hade synts.
Såren i själen syns inte. Och framförallt syns inte de gamla ärren, som kanske till och med bara har tunna sårskorpor som lätt rivs av. Då börjar det blöda igen, ibland ymnigt.
Om man som jag har varit med om en fruktansvärd massmedial turbulens, som gick i åtskilliga nummer på förstasidan i lokalpressen, och också i en artikel i Expressen, då minns man detta så tydligt när man på nytt blir hängd offentligt. Hudlösheten, utsattheten och den bristande orken.
Den gången var jag i Sundsvall när det värsta pådraget gick, långt från Oskarshamn och passade min dotters katter medan hon var ungdomsledare på en Röda Korset kurs. Hon läste på Mitthögskolan (numera Mittuniversitetet) på den tiden.
Men då hade jag en vän som stöttade mig och uppmuntrade mig i Stockholm och som kom upp över helgen och värmde min kropp och själ.
Nu har jag varit i offentlig fight med den som borde ha tagit den rollen, men som i stället har hängt mig på bloggarna. Det hade varit lättare om jag hade blivit slagen.
Idag har jag i orkeslösheten funderat på dessa som kränker mig offentligt. Att båda är män därom tvekar jag inte.
Om jag hade varit i min ungdoms skönhet och blomstring, eller åtminstone varit den vackra 40- åringen, hade jag nog trott att det var någon sorts dolt triangeldrama på gång.
Men detta är ju omöjligt i min ålder. Tror jag.
Hon ska bort!
Under min rektorstid ville jag, efter ett par år, gärna ha en av prästerna i kontraktet i styrelsen, för jag tyckte att han verkade kompetent och klok. Nu var ju inte detta min sak, för jag hade ju egentligen inte med styrelsetillsättningen att göra, men man kan väl alltid få tycka. När min kyrkoherde, som satt i arbetsutskottet, senare förstod att jag också gärna ville ha den mannen i arbetsutskottet, sade han att jag skulle akta mig för detta, för om jag fick in prästen i arbetsutskottet skulle han komma att se till att jag kom bort som rektor, det visste kyrkoherden.
Nu vet jag ju inte om detta var med sanningen överensstämmande, men bort kom jag, och nog har jag tänkt på det som kyrkoherden sade.
Jag minns ett personligt brev som jag fick av prästen ifråga en sommar när jag var på semester, och där han skrev att i mitt ställe skulle han själv ha gett sig av. Och så broderade han ut varför. I all välmening och bästa omhändertagande så klart!
Nu gjorde jag inte det, för jag hade på den tiden en kärlek (en mångårig sådan) som var ombudsman centralt i ett stort fackförbund för chefer och som hela tiden sade åt mig att inte ge mig av utan att löpa linan ut för att få ekonomisk kompensation.
Så det gjorde jag.
Igår när jag läste att jag var en "Djävulsmänniska" kom jag osökt att tänka på detta för jag kände igen tongångarna när den "Avsiktligt Anonyme" skrev
"Dag, du bör stänga av dessa (det vill säga mig, Djävulsmänniskan och min försvarare, f d fästmannen, då fästman) från att kommentera, "öppet för alla" är kanske inte så bra när vissa kommer bara för att försöka döda andra människors tro."
Samma tongångar, eller hur?
Hon (de) ska bort!
De passar inte här! Kan detta månne vara en slump, det måste jag ju fråga mig. Eller är det samma person som fortfarande är i farten för att nedvärdera och smutsa ner mig?
Nu förstår ju inte jag på vilket sätt jag har debatterat "för att döda andra människors tro" och vad gäller f d fästmannen är detta påstående helt absurt, för är det någon som har stämt in i D.Sandahls doa - kör så är det väl han med hans gammalkyrkliga hållning.
Kommentaren är otroligt fräck och osmaklig. Och andra än jag får ta tag i detta nu.Ärendet är så att säga överlämnat till högre ort.
Nu vet jag ju inte om detta var med sanningen överensstämmande, men bort kom jag, och nog har jag tänkt på det som kyrkoherden sade.
Jag minns ett personligt brev som jag fick av prästen ifråga en sommar när jag var på semester, och där han skrev att i mitt ställe skulle han själv ha gett sig av. Och så broderade han ut varför. I all välmening och bästa omhändertagande så klart!
Nu gjorde jag inte det, för jag hade på den tiden en kärlek (en mångårig sådan) som var ombudsman centralt i ett stort fackförbund för chefer och som hela tiden sade åt mig att inte ge mig av utan att löpa linan ut för att få ekonomisk kompensation.
Så det gjorde jag.
Igår när jag läste att jag var en "Djävulsmänniska" kom jag osökt att tänka på detta för jag kände igen tongångarna när den "Avsiktligt Anonyme" skrev
"Dag, du bör stänga av dessa (det vill säga mig, Djävulsmänniskan och min försvarare, f d fästmannen, då fästman) från att kommentera, "öppet för alla" är kanske inte så bra när vissa kommer bara för att försöka döda andra människors tro."
Samma tongångar, eller hur?
Hon (de) ska bort!
De passar inte här! Kan detta månne vara en slump, det måste jag ju fråga mig. Eller är det samma person som fortfarande är i farten för att nedvärdera och smutsa ner mig?
Nu förstår ju inte jag på vilket sätt jag har debatterat "för att döda andra människors tro" och vad gäller f d fästmannen är detta påstående helt absurt, för är det någon som har stämt in i D.Sandahls doa - kör så är det väl han med hans gammalkyrkliga hållning.
Kommentaren är otroligt fräck och osmaklig. Och andra än jag får ta tag i detta nu.Ärendet är så att säga överlämnat till högre ort.
Minns ni Åke Green?
Minns ni mannen som i yttrandefrihetens namn tog sig rätten att på det grövsta kränka homosexualiteten och därmed de homosexuella? Det var han som i sina (sjuka?) fantasier såg hur män jagade kvigor. På Alvaret? Det var ju på Öland han befann sig. Den ödemarken- i alla fall på vintern- verkar dra till sig både det ena och det andra.
I de för mig mycket kränkande kommentarerna, skrivna av f d fästmannen, som jag hade stor möda att få bort från ölandsprästens blogg igår, kunde man läsa att fp och FiSk borde dras in i min intolerans mot den så kallade yttrandefriheten. Vad nu de skulle vara intresserade av vad en enskild medlem har för sig privat, vilka gränser som sätts i privata relationer! Tanken var enbart absurd.
Men samtidigt är den en tydlig illustration på hur man kan missuppfatta lagstiftning. Och detta är intressant.
Rätten att yttra sig innebär inte rätten att kränka.
Om jag som folkpartist och FiSk-medlem ständigt får läsa att en person, som är privat lierad med mig, hånar Folkpartiet och FiSk för det som de står för, har jag givetvis all rätt att reagera, oavsett lagstiftningen.
Om jag som lärare inte tolererar att min fästman skriver något nedvärderande om lärare, om jag som relativt liberalteologisk får läsa den ena hånfullheten efter den andra om sådana, och om jag upptäcker att i det ärende jag just debatterar på en blogg har min fästman- mig helt ovetandes- gått ut på en annan blogg och debatterat för det som blogginnehavaren tycker, vilket är detsamma som jag debatterar mot på den andra bloggen, då ser jag detta som stor illojalitet. Som en direkt kränkning för det sker i det fördolda, mig ovetandes, bakom ryggen på mig.
Sådana människor vill inte jag ha i mitt liv! Så enkelt är det. Och detta styr varken yttrandefrihetslagen eller några andra lagar. Detta är enbart mitt eget beslut om mitt eget liv. Sådana människor stjäl min energi. Och inte kan detta faktum överprövas av FiSk eller Folkpartiet, de har ingenting med detta att göra.
Så var det mannen (för det är garanterat en man) som kallade mig för en Djävulsmänniska på D. Sandahls blogg igår. Att lägga ut en sådan kommentar anser jag vara mycket, mycket värre än att säga "knulla i röven" inför två heterosexuella kyrkomötesledamöter. Här kan vi tala om personliga kränkningar av en blogginnehavande präst!
Och frågan är - tror jag- om det inte också är en prästkollega som har producerat uttrycket. Det som så mycket annat, kan man befara. För hur många människor skulle vilja skada mig? Hur många har ett behov av att nedvärdera och trakassera mig offentligt? Det är nog faktiskt inte så många när det kommer till kritan.
Men, det finns människor som går runt som kejsaren i Kejsarens nya kläder, totalt omedvetna om att deras agerande syns, nakna, så nakna över torget!
I de för mig mycket kränkande kommentarerna, skrivna av f d fästmannen, som jag hade stor möda att få bort från ölandsprästens blogg igår, kunde man läsa att fp och FiSk borde dras in i min intolerans mot den så kallade yttrandefriheten. Vad nu de skulle vara intresserade av vad en enskild medlem har för sig privat, vilka gränser som sätts i privata relationer! Tanken var enbart absurd.
Men samtidigt är den en tydlig illustration på hur man kan missuppfatta lagstiftning. Och detta är intressant.
Rätten att yttra sig innebär inte rätten att kränka.
Om jag som folkpartist och FiSk-medlem ständigt får läsa att en person, som är privat lierad med mig, hånar Folkpartiet och FiSk för det som de står för, har jag givetvis all rätt att reagera, oavsett lagstiftningen.
Om jag som lärare inte tolererar att min fästman skriver något nedvärderande om lärare, om jag som relativt liberalteologisk får läsa den ena hånfullheten efter den andra om sådana, och om jag upptäcker att i det ärende jag just debatterar på en blogg har min fästman- mig helt ovetandes- gått ut på en annan blogg och debatterat för det som blogginnehavaren tycker, vilket är detsamma som jag debatterar mot på den andra bloggen, då ser jag detta som stor illojalitet. Som en direkt kränkning för det sker i det fördolda, mig ovetandes, bakom ryggen på mig.
Sådana människor vill inte jag ha i mitt liv! Så enkelt är det. Och detta styr varken yttrandefrihetslagen eller några andra lagar. Detta är enbart mitt eget beslut om mitt eget liv. Sådana människor stjäl min energi. Och inte kan detta faktum överprövas av FiSk eller Folkpartiet, de har ingenting med detta att göra.
Så var det mannen (för det är garanterat en man) som kallade mig för en Djävulsmänniska på D. Sandahls blogg igår. Att lägga ut en sådan kommentar anser jag vara mycket, mycket värre än att säga "knulla i röven" inför två heterosexuella kyrkomötesledamöter. Här kan vi tala om personliga kränkningar av en blogginnehavande präst!
Och frågan är - tror jag- om det inte också är en prästkollega som har producerat uttrycket. Det som så mycket annat, kan man befara. För hur många människor skulle vilja skada mig? Hur många har ett behov av att nedvärdera och trakassera mig offentligt? Det är nog faktiskt inte så många när det kommer till kritan.
Men, det finns människor som går runt som kejsaren i Kejsarens nya kläder, totalt omedvetna om att deras agerande syns, nakna, så nakna över torget!
tisdag 26 april 2011
Jag - en Djävulsmänniska!
Idag kallas jag en Djävulsmänniska på D.Sandahls prästblogg och L.F. kallas min försvarare. Det var då det, för detta ligger på ett inlägg som skrevs den 20 april "Hacka inte på Ulla".Kommentaren är dock skriven idag, den 26 april.
Personen som anser att jag är en Djävul heter...Nej, så klart han/hon är"Avsiktligt anonym". Vad annars när man sprider så ljuva epitet som en god kristen!?
Jag förstör deras kristna tro. Vad har jag gjort? Ingenting, bara undrat om denna präst Ulla Karlsson kanske har rätt. Då är man en Djävul. Så säger goda kristna.
Men pedofiler, torskar och horor, de är inga djävlar på den bloggen inte. De försvaras. Ibland till och med av den gode gin-och tonicdrickande komministern själv, han som innehar den goda bloggen. Som sprider gott och uppbyggligt förtal av än den ene än den andre, till den ständigt väntande mobbens oerhörda förtjusning. Så bra Fader! Så fint Fader! Vad du är klok, Fader!
Kanske var det någon från de nämnda kategorierna bakom den anonyma signaturen???En hora? En torsk? Eller rent av en pedofil?
För det kan väl inte vara - en präst!?
Personen som anser att jag är en Djävul heter...Nej, så klart han/hon är"Avsiktligt anonym". Vad annars när man sprider så ljuva epitet som en god kristen!?
Jag förstör deras kristna tro. Vad har jag gjort? Ingenting, bara undrat om denna präst Ulla Karlsson kanske har rätt. Då är man en Djävul. Så säger goda kristna.
Men pedofiler, torskar och horor, de är inga djävlar på den bloggen inte. De försvaras. Ibland till och med av den gode gin-och tonicdrickande komministern själv, han som innehar den goda bloggen. Som sprider gott och uppbyggligt förtal av än den ene än den andre, till den ständigt väntande mobbens oerhörda förtjusning. Så bra Fader! Så fint Fader! Vad du är klok, Fader!
Kanske var det någon från de nämnda kategorierna bakom den anonyma signaturen???En hora? En torsk? Eller rent av en pedofil?
För det kan väl inte vara - en präst!?
Bortplockat förtal!
Nu har även D.Sandahl och Östran plockat bort L.F:s förtal av mig från ölandsprästens blogg. Det känns bra! Det tackar jag för!
Vad en dåre talar...
Vad säger ordspråket? Vad en dåre talar kan inte sju vise svara.
Nu har jag tröttnat på Lars F.:s påhopp på bloggarna om våra personliga förhållanden.
Så här har annars mitt agerande sett ut
Kontakt med en s-politiker för förtal på hans blogg i en kommentar från L.F.Kommentaren togs omedelbart bort.
Kontakt med Östrans chefredaktör och Dag S. tidigare, för flera månader sedan, efter förtal. Kommentarerna togs bort.
Mejl idag. Inläggen ligger kvar. PO har granskat, men jag vet inte om jag ids anmäla.
Förtal igår på Stora Syster i Vassens blogg. Mejl till henne. Kommentarerna togs omedelbart bort.
Förtal på Å. Bonniers blogg för en del månader sedan. Han tyckte att det var okey!!!
Mejl till en präst om mig, mejl till en släkting, hot om att gå till fp och FiSk. Men vad i Herrans namn har de med våra personliga relationer att göra? Jag är ingen som helst representant för dem.
Men jag ska kanske undersöka ordentligt hur det egentligen var med SD- historien när f d fästmannen åkte ut från en tjänst som politisk sekreterare åt landstingsrådet för SD efter bara några månader. Det borde nog undersökas. För något galet verkar det vara. Onekligen.Och vem kan vara förlovad under hot och utpressning?
Nu har jag tröttnat på Lars F.:s påhopp på bloggarna om våra personliga förhållanden.
Så här har annars mitt agerande sett ut
Kontakt med en s-politiker för förtal på hans blogg i en kommentar från L.F.Kommentaren togs omedelbart bort.
Kontakt med Östrans chefredaktör och Dag S. tidigare, för flera månader sedan, efter förtal. Kommentarerna togs bort.
Mejl idag. Inläggen ligger kvar. PO har granskat, men jag vet inte om jag ids anmäla.
Förtal igår på Stora Syster i Vassens blogg. Mejl till henne. Kommentarerna togs omedelbart bort.
Förtal på Å. Bonniers blogg för en del månader sedan. Han tyckte att det var okey!!!
Mejl till en präst om mig, mejl till en släkting, hot om att gå till fp och FiSk. Men vad i Herrans namn har de med våra personliga relationer att göra? Jag är ingen som helst representant för dem.
Men jag ska kanske undersöka ordentligt hur det egentligen var med SD- historien när f d fästmannen åkte ut från en tjänst som politisk sekreterare åt landstingsrådet för SD efter bara några månader. Det borde nog undersökas. För något galet verkar det vara. Onekligen.Och vem kan vara förlovad under hot och utpressning?
Stackars ( f. d.? ) pedofil!?
Jag hade sparkat två av de uppräknade alternativen sönder och samman skrev en anonym kommentator. Man kan misstänka att detta handlar om att jag tog fram en gammal pedofildom, då jag fick så många klagomål från elever som inte ville gå i klassen därför att de hade hört ryktet. Förskräckligt tilltag inom en av Svenska kyrkans institutioner att göra ett sådant avslöjande! Om sådant ska man tiga inom kyrkan! Det har vi ju sett många exempel på.
Ja, domar är faktiskt offentlig handling, så varför skulle jag inte avslöja detta?
Ja, domar är faktiskt offentlig handling, så varför skulle jag inte avslöja detta?
Motiven till dåliggörandet!
Det är klart att det har betydelse vem som säger vad! Vissa människor behöver man ju inte ens lyssna på, för de har ett motiv att göra en dålig inför omvärlden.
Nu ska jag tala klarspråk vad gäller mitt eget liv.
Vilka kan vilja skada mig och mitt rykte?
Ja, det kan vara någon som vill rättfärdiga beslutet att plocka bort mig från en tjänst.
Det kan vara någon som blev förbigången när jag fick en tjänst.
Det kan vara någon som är kränkt för att jag plockade fram en pedofildom.
Det kan vara en hustru som är svartsjuk för att det gick (osanna) rykten om att jag hade ett förhållande med hennes man.
Det kan vara någon som känner sig sviken i kärlek.
Det kan vara någon som har känt sig illa behandlad av mig på något annat sätt.
Det är klart att det är ytterst relevant vem som säger vad och vad syftet är! Jag har inte levt i en skyddad verkstad!
Nu ska jag tala klarspråk vad gäller mitt eget liv.
Vilka kan vilja skada mig och mitt rykte?
Ja, det kan vara någon som vill rättfärdiga beslutet att plocka bort mig från en tjänst.
Det kan vara någon som blev förbigången när jag fick en tjänst.
Det kan vara någon som är kränkt för att jag plockade fram en pedofildom.
Det kan vara en hustru som är svartsjuk för att det gick (osanna) rykten om att jag hade ett förhållande med hennes man.
Det kan vara någon som känner sig sviken i kärlek.
Det kan vara någon som har känt sig illa behandlad av mig på något annat sätt.
Det är klart att det är ytterst relevant vem som säger vad och vad syftet är! Jag har inte levt i en skyddad verkstad!
Anonyma påhopp skapar osäkerhet och obehag
P-A har skrivit en kommentar på ett inlägg långt tillbaka som jag gärna vill bemöta, och som är viktigt, och därför gör jag detta här.
Jodå, jag kan säkert vara hård i mina omdömen om människor, fastän jag hävdar att det oftast har handlat om ämbetsutövningar. Men jag är inte anonym! Om någon är anonym skapar detta ju dubbelt obehag, du vet inte alls vem du kritiseras av, vad denna person vet om dig och om kritiken är befogad. Det är mycket lätt att känna sig halvt paranoid i sådana sammanhang. Detta är en hederssak, anser jag, går man på en människa och talar om att man tycker illa om henne och kritiserar hennes person, och denna människa har en tydlig identitet, då får man nog också vara så hederlig att man berättar vem man själv är. Man sitter inte och kastar skit anonymt!
Jodå, jag kan säkert vara hård i mina omdömen om människor, fastän jag hävdar att det oftast har handlat om ämbetsutövningar. Men jag är inte anonym! Om någon är anonym skapar detta ju dubbelt obehag, du vet inte alls vem du kritiseras av, vad denna person vet om dig och om kritiken är befogad. Det är mycket lätt att känna sig halvt paranoid i sådana sammanhang. Detta är en hederssak, anser jag, går man på en människa och talar om att man tycker illa om henne och kritiserar hennes person, och denna människa har en tydlig identitet, då får man nog också vara så hederlig att man berättar vem man själv är. Man sitter inte och kastar skit anonymt!
Djävlar blir inte martyrer
I den kristna bloggvärlden är flera förföljda, skriver de. De uppträder som om de vore den moderna tidens martyrer för den sanna och rätta lärans skull.
Samma personer drar sig inte för att hugga andra sönder och samman.
Så hav tröst! Någon martyr blir man inte på det sättet, för djävlar blir inte martyrer! Det krävs ett annat, ett gott sinnelag för det!
Och vem är intresserad av att förfölja vanliga, för makten totalt ointressanta församlingsmedlemmar?
Samma personer drar sig inte för att hugga andra sönder och samman.
Så hav tröst! Någon martyr blir man inte på det sättet, för djävlar blir inte martyrer! Det krävs ett annat, ett gott sinnelag för det!
Och vem är intresserad av att förfölja vanliga, för makten totalt ointressanta församlingsmedlemmar?
Nytt mobbningsoffer
Nu har man tydligen hittat ett nytt mobbningsoffer i den kristna bloggosfären: prästen Ulla Karlsson, och allehanda idéer framförs om att hon bör avgå.
Men vad har folk med det hon säger att göra? Och vad betyder det för dig och mig? Det är ju domkapitlets sak att bedöma.
Mobben, med sina frustrerade människor, är alltid beredd att hitta någon ny att sätta tänderna i.
Det är för bedrövligt när det sker i kyrkliga sammanhang- gång på gång på gång!
Men vad har folk med det hon säger att göra? Och vad betyder det för dig och mig? Det är ju domkapitlets sak att bedöma.
Mobben, med sina frustrerade människor, är alltid beredd att hitta någon ny att sätta tänderna i.
Det är för bedrövligt när det sker i kyrkliga sammanhang- gång på gång på gång!
Sammanhang
När mina vänner frågar mig varför jag tror att det finns en Gud svarar jag att är övertygad. Det har jag alltid varit. Varför?
Jo, för att det finns sammanhang i tillvaron. Tillvaron är inte så snuttifierad eller planlös som man kan tro. En diakon sade en gång till mig, det har jag skrivit tidigare, att när man börjar se att det finns en väg och en sorts vägledning, då börjar man se mer och mer. Och så uppfattar jag nog också tillvaron. Min Gud sitter inte instängd i någon eller några kyrkor. Min Gud finns med i det levande livet, så också i mitt.
På en byrå här hemma har jag ett ljus som sitter på en rund skiva. Denna har jag vid kriser haft vid mitt nattduksbord. På skivan står det på tyska "Immer wenn du meinst es geht nicht mehr, kommt von irgendwo ein Lichtlein her." Alltså alltid när du tror att det inte går längre, kommer det någonstans ifrån ett litet ljus.
Det får vi tro! Det tror jag.
Solen skiner! Det får bli trädgårdsarbete idag, en dag utan inbokningar någonstans.
Jo, för att det finns sammanhang i tillvaron. Tillvaron är inte så snuttifierad eller planlös som man kan tro. En diakon sade en gång till mig, det har jag skrivit tidigare, att när man börjar se att det finns en väg och en sorts vägledning, då börjar man se mer och mer. Och så uppfattar jag nog också tillvaron. Min Gud sitter inte instängd i någon eller några kyrkor. Min Gud finns med i det levande livet, så också i mitt.
På en byrå här hemma har jag ett ljus som sitter på en rund skiva. Denna har jag vid kriser haft vid mitt nattduksbord. På skivan står det på tyska "Immer wenn du meinst es geht nicht mehr, kommt von irgendwo ein Lichtlein her." Alltså alltid när du tror att det inte går längre, kommer det någonstans ifrån ett litet ljus.
Det får vi tro! Det tror jag.
Solen skiner! Det får bli trädgårdsarbete idag, en dag utan inbokningar någonstans.
måndag 25 april 2011
Helt rätt!
Lars F. fortsätter att kvida över hur orättvist behandlad han har blivit. Men det är helt rätt att jag kräver lojalitet. Jag kräver lojalitet, ärlighet och pålitlighet.
Detta har ingenting med vare sig FiSk eller fp att göra utan detta är mina personliga krav på en relation.
Och eftersom dessa inte uppfylls är relationen med Lars F. avslutad.
Detta har ingenting med vare sig FiSk eller fp att göra utan detta är mina personliga krav på en relation.
Och eftersom dessa inte uppfylls är relationen med Lars F. avslutad.
Bristande lojaliteter
Nu är tydligen kriget mellan L.F. och mig i full gång, offentligt igen. Men vad handlar det om? När två människor har så olika kyrkosyn och bibelsyn och allt du vill kalla det, måste man tassa lite försiktigt. Om L. lägger ut en kommentar på min blogg, må detta vara hänt, den behöver jag inte ta in. Men om han går ut på andra bloggar- bakom ryggen på mig- och totalt sågar det jag tycker och just har debatterat på en annan blogg, för att liera sig med dem som står för de uppfattningar som jag inte delar, då ser jag detta som en total illojalitet.
Jag har tröttnat på att gång på gång utsättas för detta att han lierar sig med andra i frågor där vi har olika uppfattningar offentligt. Så gör man inte om man är en hänsynsfull och lojal person. Man går inte samman, inte öppet mot någon som man älskar. Då älskar man inte. Sedan kan Lars raljera bäst han vill med att han är nyförlovad var tionde minut. Var och en som läser kan nog själva bedöma vilken vånda som ligger bakom sådant. Det är inte enbart virrighet från min sida. Någon gång tar orken, kraften och framförallt lusten slut. Och utan lust fungerar det inte, som bekant!!! Då är det dags att gå nya vägar, eller vända tillbaka eller vad det nu blir. Någonstans där det fortfarande finns lust!
Jag har tröttnat på att gång på gång utsättas för detta att han lierar sig med andra i frågor där vi har olika uppfattningar offentligt. Så gör man inte om man är en hänsynsfull och lojal person. Man går inte samman, inte öppet mot någon som man älskar. Då älskar man inte. Sedan kan Lars raljera bäst han vill med att han är nyförlovad var tionde minut. Var och en som läser kan nog själva bedöma vilken vånda som ligger bakom sådant. Det är inte enbart virrighet från min sida. Någon gång tar orken, kraften och framförallt lusten slut. Och utan lust fungerar det inte, som bekant!!! Då är det dags att gå nya vägar, eller vända tillbaka eller vad det nu blir. Någonstans där det fortfarande finns lust!
Våra meritlistor
Nu för tiden behöver ju folk knappast lämna meritlistor. Våra meritlistor finns på nätet, det är bara att googla namnen!
Tillkännagivande
Meddelar härmed att jag har brutit förlovningen och all kontakt med Lars Flemström. Jag vill inte på något sätt sammankopplas med den mannen längre!
Kristna idioters klubb för inbördes beundran
Borde det inte inrättas något som kunde kallas "Kristna idioters klubb för inbördes beundran" med honnärsordet "fint".
O, så fint du skriver! O, så rätt du har! örlar mestadels ständigt återkommande kvinnor i dessa sammanhang. En del har kanske varit kristna längre tid, andra är ganska så nyfrälsta.
Vad är det då som är så fint? Har den som har skrivit några speciellt analytiska formuleringar eller ett spännande förhållningssätt till det hon skriver om. O, nej, inte, de som är så "fina" är de som kan sin läxa. De som tycker precis som de applåderande tycker. De som vet vad som är RÄTT kristen tro.
i "Kristna idioters klubb för inbördes beundran".
Tacka vet jag sådana präster som den omtalade Ulla Karlsson som vågar vrida och vända på saker och tänka och tro på ett sant och riktigt och inte sjukt och instängt sätt, en människa som förstår att se bakom orden och TOLKA det hon ser. Skolan - och kanske prästutbildningarna - har nog haft stora brister under många år!
O, så fint du skriver! O, så rätt du har! örlar mestadels ständigt återkommande kvinnor i dessa sammanhang. En del har kanske varit kristna längre tid, andra är ganska så nyfrälsta.
Vad är det då som är så fint? Har den som har skrivit några speciellt analytiska formuleringar eller ett spännande förhållningssätt till det hon skriver om. O, nej, inte, de som är så "fina" är de som kan sin läxa. De som tycker precis som de applåderande tycker. De som vet vad som är RÄTT kristen tro.
i "Kristna idioters klubb för inbördes beundran".
Tacka vet jag sådana präster som den omtalade Ulla Karlsson som vågar vrida och vända på saker och tänka och tro på ett sant och riktigt och inte sjukt och instängt sätt, en människa som förstår att se bakom orden och TOLKA det hon ser. Skolan - och kanske prästutbildningarna - har nog haft stora brister under många år!
Kristus- hur skulle han frälsa världen?
Man kan tolka det kristna budskapet på olika sätt, jo, man kan faktiskt tolka det på olika sätt, även om en del präster är så goda elever att de inte kan tänka sig att ifrågasätta någonting.
Kristus kom till jorden som Guds son för att klargöra Guds vilja och frälsa världen. Detta tror jag. Men hur?
Genom att dö på korset för att du och jag skulle bli syndfria och få evigt liv? Och vad skulle det hjälpa världen här och nu? Detta är ett totalt egocentrerat och narcissistiskt förhållningssätt till religionen. Som bottnar i en rädsla för döden?
Nej, så kan jag inte se det!
Kristus kom till jorden för att visa på att det endast är kärleken som kan frälsa världen! Ínte för att du eller jag skulle bli syndfria och få evigt liv. Hans uppdrag var Världen, Skapelsen, hans uppdrag var inte du och jag. Därmed faller den tolkningen för mig.
Först om vi kan skapa en kärleksfull värld får Gud den skapelse som han ämnade skapa. Detta kärleksfulla beteende innebär att du ska respektera och värdera din medmänniska, du ska inte bespotta din granne, du ska inte vanvårda och plåga djur, du ska inte förstöra naturen.
I den kärleksfulla världen kan människor kommunicera med varandra, man slänger inte anonym skit på varandra.
Så, jag vill säga att om vi bespottar våra grannar eller medmänniskor, om vi inte tar hand om våra djur, om vi förstör naturen, då kan vi inte vara goda kristna, enligt Guds plan, och då hjälper det inte dig och mig hur mycket Kristus än dog. Gud tolererar säkert inte vad som helst! Inte min straffande Gud i vart fall. Han förväntar sig att vi begriper hans vilja! Han förväntar sig att vi har EMPATI!
Kristus kom till jorden som Guds son för att klargöra Guds vilja och frälsa världen. Detta tror jag. Men hur?
Genom att dö på korset för att du och jag skulle bli syndfria och få evigt liv? Och vad skulle det hjälpa världen här och nu? Detta är ett totalt egocentrerat och narcissistiskt förhållningssätt till religionen. Som bottnar i en rädsla för döden?
Nej, så kan jag inte se det!
Kristus kom till jorden för att visa på att det endast är kärleken som kan frälsa världen! Ínte för att du eller jag skulle bli syndfria och få evigt liv. Hans uppdrag var Världen, Skapelsen, hans uppdrag var inte du och jag. Därmed faller den tolkningen för mig.
Först om vi kan skapa en kärleksfull värld får Gud den skapelse som han ämnade skapa. Detta kärleksfulla beteende innebär att du ska respektera och värdera din medmänniska, du ska inte bespotta din granne, du ska inte vanvårda och plåga djur, du ska inte förstöra naturen.
I den kärleksfulla världen kan människor kommunicera med varandra, man slänger inte anonym skit på varandra.
Så, jag vill säga att om vi bespottar våra grannar eller medmänniskor, om vi inte tar hand om våra djur, om vi förstör naturen, då kan vi inte vara goda kristna, enligt Guds plan, och då hjälper det inte dig och mig hur mycket Kristus än dog. Gud tolererar säkert inte vad som helst! Inte min straffande Gud i vart fall. Han förväntar sig att vi begriper hans vilja! Han förväntar sig att vi har EMPATI!
Vägvisning
Ibland har man bara en vag känsla av att något är fel, en konstig trötthet, värk i magen, ont i nacken, ont i hjärtat och så vidare.
Men så en dag smäller det till, och vägvisningen kommer som en blixt från en klar himmel och den är tydlig:
"Du går fel väg!"
Och då, tror jag, att det är dags att lyda. Så kommer med all sannolikhet också både trötthet och magvärk att släppa.
Ibland kan jag få en märklig känsla av att någon kanske har bett. Någon har bett att jag skulle vakna. Jo, jag har vaknat nu, och ändrat mina förhållanden i ett otäckt kallt uppvaknande om vad jag utsattes för av öppna illojaliteter. Sådan är inte kärleken.
Man kan nog lita på Gud, att han till slut visar oss den rätta vägen!
Men så en dag smäller det till, och vägvisningen kommer som en blixt från en klar himmel och den är tydlig:
"Du går fel väg!"
Ibland kan jag få en märklig känsla av att någon kanske har bett. Någon har bett att jag skulle vakna. Jo, jag har vaknat nu, och ändrat mina förhållanden i ett otäckt kallt uppvaknande om vad jag utsattes för av öppna illojaliteter. Sådan är inte kärleken.
Man kan nog lita på Gud, att han till slut visar oss den rätta vägen!
De rätta och vi andra
Jag är urtrött, så trött, så trött, så trött. Efter gårdagens rörmokeri, som verkar ha lyckats, orkade jag ingenting.
Det är också kämpigt att känna sig ifrågasatt, som varje människa med min guds/Kristustro måste göra när man utsätts för dem som tror sig veta bäst. Det är som om Gud vore placerad i studier, om man inte är tillräckligt beläst och kunnig i teologi kan han inte finnas på ett rätt sätt i en människas liv. Vad är detta för vanföreställningar? De människor som hävdar att kristendomen främst är ett kärleksbudskap, en vägvisning för ett Guds rike i kärlek på jorden, klubbas ner och ska inse hur syndiga de är och hur syndiga de är födda. Vi kan endast befrias genom att någon narcissistisk präst läser lösenorden för befrielsen över oss. Och Gud har satt sig instängd i kyrkorna för han vågar inte komma ut i det verkliga livet och möta människorna. Tala om vantro!
Igår undrade jag om det var någon sorts masspsykos på gång när folk gick ut på bloggar med ropen "Ja, han är sannerligen uppstånden!"
Är det så att religionen drar till sig galenskap så att denna blir osynlig under religionens täckmantel? Man kan ju undra!
Men det värsta, tycker jag, är att denna narcissistiska hållning, där man ser Kristus som sin personlige befriare från synden, med löfte om att man ska få evigt liv,denna hållning skymmer det som jag ser som kristendomens kärna. Ett tjänande, ett arbete för att Guds intentioner med skapelsen ska förverkligas. Jag tror på en Gud med goda intentioner, men en Gud som straffar oss om vi inte följer dessa eller på annat sätt är onda i våra gärningar.
Men då är nästa fråga: Om man hela tiden slår sig för bröstet och har RÄTT, om man föraktar de som man tycker har fel, om man hela tiden samlar flockar kring föraktet för dem som inte förstår, vad skapar man då?
Gå ut och se din medmänniska! Spotta inte på dessa för då går du inga Guds vägar.
Med detta förbehåller jag mig rätten att spotta ordentligt på översitteriet från dem som tror sig veta bäst!
Det är också kämpigt att känna sig ifrågasatt, som varje människa med min guds/Kristustro måste göra när man utsätts för dem som tror sig veta bäst. Det är som om Gud vore placerad i studier, om man inte är tillräckligt beläst och kunnig i teologi kan han inte finnas på ett rätt sätt i en människas liv. Vad är detta för vanföreställningar? De människor som hävdar att kristendomen främst är ett kärleksbudskap, en vägvisning för ett Guds rike i kärlek på jorden, klubbas ner och ska inse hur syndiga de är och hur syndiga de är födda. Vi kan endast befrias genom att någon narcissistisk präst läser lösenorden för befrielsen över oss. Och Gud har satt sig instängd i kyrkorna för han vågar inte komma ut i det verkliga livet och möta människorna. Tala om vantro!
Igår undrade jag om det var någon sorts masspsykos på gång när folk gick ut på bloggar med ropen "Ja, han är sannerligen uppstånden!"
Är det så att religionen drar till sig galenskap så att denna blir osynlig under religionens täckmantel? Man kan ju undra!
Men det värsta, tycker jag, är att denna narcissistiska hållning, där man ser Kristus som sin personlige befriare från synden, med löfte om att man ska få evigt liv,denna hållning skymmer det som jag ser som kristendomens kärna. Ett tjänande, ett arbete för att Guds intentioner med skapelsen ska förverkligas. Jag tror på en Gud med goda intentioner, men en Gud som straffar oss om vi inte följer dessa eller på annat sätt är onda i våra gärningar.
Men då är nästa fråga: Om man hela tiden slår sig för bröstet och har RÄTT, om man föraktar de som man tycker har fel, om man hela tiden samlar flockar kring föraktet för dem som inte förstår, vad skapar man då?
Gå ut och se din medmänniska! Spotta inte på dessa för då går du inga Guds vägar.
Med detta förbehåller jag mig rätten att spotta ordentligt på översitteriet från dem som tror sig veta bäst!
söndag 24 april 2011
Påskdagen!
Medan fästmannen/särbon har firat nattvard och ätit påsklunch med de rätt heliga, har jag själv idag hittills legat böjd under köksvasken. Det blev nämligen totalstopp igår just när jag förberedde påsksupé för ett par vänner. Allt vatten rann tillbaka i vasken stället för ut. Det inhandlade propplösningsmedlet fick jag inte upp korken på, så rödbrusig mitt i städningen fick jag fara ner till affären (hittade inga grannar hemma) och be en av de manliga expediterna ta upp korken. Men medlet hjälpte inte.
De stora plastskruvar (vad heter sådana?) som jag måste lossa för att få loss rören under vasken satt fast som berget och något verktyg som passade hade jag inte. Med hjälp av en vänlig expedit på byns stora varuhus, fick jag tag på ett som gick att använda idag, dock utan att få loss en av dem som tydligen sitter snett. Nåväl jag fick loss två stycken och det räckte för att få ut rören fulla av matrester.
- Så blir det när man sätter ner tallrikarna i vasken, sade fästmannen levnadsvist. Fast någonstans måste de stå i väntan på diskmaskinen. Jag kunde kvittat detta med att - Ja, så blir det inte när de står kvar på bordet! men jag var snäll idag.
Nu vilar ett stycke krokigt rör i min badrumsvask och det stora långa röret har fått propplösningsvätska i sig, få se om det hjälper. Jag ger mig inte på det också.
I den halvtimmes väntan som detta innebär sitter jag alltså här och undrar om det var skönt i solen idag. Nu känns det för sent. Det är dyrt att vara fattig, för man får betala räntor på sina lån, brukar jag säga, och det är jobbigt också när man vill snåla in på riktiga rörmokare! Jag får glädja mig åt sherryn som finns kvar sedan igår och rester av maten.
Och nej, jag ska inte flytta ihop med någon! Det finns säkert det som är jobbigare än att leka rörmokare! Vi är nog överens, fästmannen och jag.
Ikväll blir det manusskrivande för jag vill snart ha in manuset, och sedan börjar min väntan.
De stora plastskruvar (vad heter sådana?) som jag måste lossa för att få loss rören under vasken satt fast som berget och något verktyg som passade hade jag inte. Med hjälp av en vänlig expedit på byns stora varuhus, fick jag tag på ett som gick att använda idag, dock utan att få loss en av dem som tydligen sitter snett. Nåväl jag fick loss två stycken och det räckte för att få ut rören fulla av matrester.
- Så blir det när man sätter ner tallrikarna i vasken, sade fästmannen levnadsvist. Fast någonstans måste de stå i väntan på diskmaskinen. Jag kunde kvittat detta med att - Ja, så blir det inte när de står kvar på bordet! men jag var snäll idag.
Nu vilar ett stycke krokigt rör i min badrumsvask och det stora långa röret har fått propplösningsvätska i sig, få se om det hjälper. Jag ger mig inte på det också.
I den halvtimmes väntan som detta innebär sitter jag alltså här och undrar om det var skönt i solen idag. Nu känns det för sent. Det är dyrt att vara fattig, för man får betala räntor på sina lån, brukar jag säga, och det är jobbigt också när man vill snåla in på riktiga rörmokare! Jag får glädja mig åt sherryn som finns kvar sedan igår och rester av maten.
Och nej, jag ska inte flytta ihop med någon! Det finns säkert det som är jobbigare än att leka rörmokare! Vi är nog överens, fästmannen och jag.
Ikväll blir det manusskrivande för jag vill snart ha in manuset, och sedan börjar min väntan.
Patent på Gud
Egentligen borde det vara under ens värdighet att skriva på vissa bloggar, sådana som dräller av folk som tror att de genom att sätta sig själva i gräddfil och hänvisa till bokstavstro på Bibeln anser sig ha rätten att ha patent på Gud/Kristus.
Om jag inte hade suttit i styrelsen för KviSk (Kvinnor i Svenska kyrkan) i mitt stift, hade jag nog lämnat kyrkan, men detta är så givande att jag stannar kvar. Vi är också den största KviSk- föreningen i landet. I några stift tycker man inte att sådana som vi behöver finnas, så föreningen får inga bidrag. Det är visst de stiften där man mest har tagit patent på Gud, på rätt tro, och där många tycker att kvinnor inte kan vara var som helst!
För närvarande har jag ingen lust alls att gå i kyrkan. Jag har funderat på varför. Men det är nog så att jag har en känsla av att vi undervisas i oändliga predikningar av en präst som äger sanningen i stället för att vi firar gudstjänst tillsammans. Jag ska nog besöka mässorna i det nyinrättade kapellet i stället så slipper man sitta i bänkarna nedanför den upphöjda predikstolen som en liten skolflicka. Och dessutom i en kyrka som rymmer 1 200 personer. Det är lite ödsligt när det sitter ett tjugotal personer där. Formerna för gudstjänsterna har faktiskt också betydelse.
Om jag inte hade suttit i styrelsen för KviSk (Kvinnor i Svenska kyrkan) i mitt stift, hade jag nog lämnat kyrkan, men detta är så givande att jag stannar kvar. Vi är också den största KviSk- föreningen i landet. I några stift tycker man inte att sådana som vi behöver finnas, så föreningen får inga bidrag. Det är visst de stiften där man mest har tagit patent på Gud, på rätt tro, och där många tycker att kvinnor inte kan vara var som helst!
För närvarande har jag ingen lust alls att gå i kyrkan. Jag har funderat på varför. Men det är nog så att jag har en känsla av att vi undervisas i oändliga predikningar av en präst som äger sanningen i stället för att vi firar gudstjänst tillsammans. Jag ska nog besöka mässorna i det nyinrättade kapellet i stället så slipper man sitta i bänkarna nedanför den upphöjda predikstolen som en liten skolflicka. Och dessutom i en kyrka som rymmer 1 200 personer. Det är lite ödsligt när det sitter ett tjugotal personer där. Formerna för gudstjänsterna har faktiskt också betydelse.
lördag 23 april 2011
Glad påsk från det förflutna
Visst blir man glad när någon från det förflutna minns en!
Glad påsk önskar jag er med denna bild som just kom från Italien!
Glad påsk önskar jag er med denna bild som just kom från Italien!
Tillbaka till källorna
Vi måste tillbaka till källorna, menade en kommentator här igår. Detta tror jag är mycket sant. Mycket kan gå förlorat på vägen, inte minst när maktfullkomliga kyrkofäder och präster är i farten. Vi måste lära oss att vara öppna och lära oss att tolka. Sanningen är inte en gång för alla given. Tror vi det är vi farligt ute.
Den fråga jag i många år har brottats med är:
Finns det något väsentligt som har gått förlorat i kristendomen? Detta har för mig nästan känts som en kallelse, som en uppmaning. Hur många har känt detsamma? Det är intressant.
Och så är det skönt att man idag inte kan bli bränd som häxa, bara hängd i bloggvärlden!
Den fråga jag i många år har brottats med är:
Finns det något väsentligt som har gått förlorat i kristendomen? Detta har för mig nästan känts som en kallelse, som en uppmaning. Hur många har känt detsamma? Det är intressant.
Och så är det skönt att man idag inte kan bli bränd som häxa, bara hängd i bloggvärlden!
Reinkarnation i Nya Testamenteet
Bibelställen i NT om reinkarnation finns
(om Elia och Johannes, som Jesus säger) i Matteus 11:14,
i Matteus 17: 11-13 berättas att Jesus säger
Han svarade:"Visst ska Elia komma och återställa allt. Men jag säger er att Elia redan har kommit, men de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så skall ock människosonen lida.Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen."
Andra bibelställen Matteus 16:13-14, Markus 6: 14-16, Lukas 1:17, Johannes 1:21-22, 25
Men, som sagt, vem ska vi tro? Bibeln eller Justinianus I?
(om Elia och Johannes, som Jesus säger) i Matteus 11:14,
i Matteus 17: 11-13 berättas att Jesus säger
Han svarade:"Visst ska Elia komma och återställa allt. Men jag säger er att Elia redan har kommit, men de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så skall ock människosonen lida.Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen."
Andra bibelställen Matteus 16:13-14, Markus 6: 14-16, Lukas 1:17, Johannes 1:21-22, 25
Men, som sagt, vem ska vi tro? Bibeln eller Justinianus I?
Kristna reinkarnerar inte
Det finns olika sätt att se på det eviga livet. I många religioner tror man på reinkarnation. Men vi kristna får inte reinkarnera. Varför inte? Nej, detta har Justinianus I beslutat på Kyrkomötet i Konstantinopel år 553. Det sägs från många källor att de första kristna trodde på reinkarnation och att man på Jesu tid förväntade sig att exempelvis Elias skulle återfödas. I Bibeln står det också att Jesus säger att Johannes är Elias som är återfödd. Om man aldrig har trott på reinkarnation, varför behövde man då förbjuda den tron år 553? Det verkar ologiskt, eller hur?
Jag tror att något mycket viktigt har gått förlorat på vägen från den ursprungliga kristna tron. Detta har jag upplevt och "känt" i många år nu. Det finns något som vi måste återfinna. Jag tror att detta är tron på reinkarnation. Även om jag själv känner mig ytterst skeptisk, så anser jag att den tolkningen av ett evigt liv är betydligt trovärdigare än att aska ska återuppstå i en ny kropp. En själ söker nya boningar!
Men, om vi inte återföds så beror detta på att Justinianus I beslutade detta år 553!? Vad säger ni nu?
Jag tror att något mycket viktigt har gått förlorat på vägen från den ursprungliga kristna tron. Detta har jag upplevt och "känt" i många år nu. Det finns något som vi måste återfinna. Jag tror att detta är tron på reinkarnation. Även om jag själv känner mig ytterst skeptisk, så anser jag att den tolkningen av ett evigt liv är betydligt trovärdigare än att aska ska återuppstå i en ny kropp. En själ söker nya boningar!
Men, om vi inte återföds så beror detta på att Justinianus I beslutade detta år 553!? Vad säger ni nu?
fredag 22 april 2011
Säg sanningen om skolan!
Man kan bli trött när man läser om den svenska skolan, och folk, som förmodligen inte har satt sin fot i en skola på många, många år så väl vet vad som är fel, om nu något är fel.
Ingen vågar säga sanningen, alla tassar som katten kring het gröt.
Om ungarna inte lär sig något i skolan så beror det med all sannolikhet inte på de högutbildade lärare, i vart fall inte om man har examinerade sådana. Det troliga är i stället att med de storlekar som lärare tvingas ha på grupperna, går det inte att ha dagens ungdomar. Väldigt få av dessa har nämligen fått en ordentlig uppfostran av sina föräldrar om hur man uppträder i en skola - ibland inte heller på andra platser. Ungdomar verkar till stor del fostra sig själva framför sina datorer! Så problemen med den svenska skolan är nog faktiskt - föräldrarna!
Ingen vågar säga sanningen, alla tassar som katten kring het gröt.
Om ungarna inte lär sig något i skolan så beror det med all sannolikhet inte på de högutbildade lärare, i vart fall inte om man har examinerade sådana. Det troliga är i stället att med de storlekar som lärare tvingas ha på grupperna, går det inte att ha dagens ungdomar. Väldigt få av dessa har nämligen fått en ordentlig uppfostran av sina föräldrar om hur man uppträder i en skola - ibland inte heller på andra platser. Ungdomar verkar till stor del fostra sig själva framför sina datorer! Så problemen med den svenska skolan är nog faktiskt - föräldrarna!
Kyrkor och pedofiler
Raljerade jag när jag undrade om det var så att den snart saligförklarade påven hade tagit krafttag mot pedofiler? Nej, jag bara förutsatte detta.
Men så var det tydligen inte. I alla fall inte enligt Kyrkans tidning. Där står det att en ordenssyster hade blivit frisk från Parkinssons på ett oförklarligt sätt sedan hon bett och fått förbön av påven. Han hade också bidragit till kommunismfallet i Polen. Och han lär ha varit en ytterst uppskattad påve. Det tvivlar jag inte på.
Hur var det då med pedofilerna, som väl snart är det som man mest förknippar KK med?
Jo, i Kyrkans tidning kan man läsa "Vissa tycker inte att Johannes Paulus II agerade tillräckligt kraftfullt mot sexuella övergrepp i kyrkan, och att det förbigåtts i processen, skriver amerikanska National Catholic Reporter." Där ser man. Ja, lite spill för man väl räkna med. Bara man inte spiller för många pedofiler, för dessa syndare kan kyrkorna värna om. Vi som har stångat oss blodiga i sådana frågor vet. Lite spill får man räkna med! Att elever försvinner till exempel, om de nu har hört något... Men det är konstigt vad folk vet, är det inte det? Och domar är offentlig handling som tveksamma kan plocka fram vid behov!
Den kyrkliga dubbelmoralen skulle jag kunna skriva mycket om, men jag nöjer mig med detta idag!
Glad Påsk!
Men så var det tydligen inte. I alla fall inte enligt Kyrkans tidning. Där står det att en ordenssyster hade blivit frisk från Parkinssons på ett oförklarligt sätt sedan hon bett och fått förbön av påven. Han hade också bidragit till kommunismfallet i Polen. Och han lär ha varit en ytterst uppskattad påve. Det tvivlar jag inte på.
Hur var det då med pedofilerna, som väl snart är det som man mest förknippar KK med?
Jo, i Kyrkans tidning kan man läsa "Vissa tycker inte att Johannes Paulus II agerade tillräckligt kraftfullt mot sexuella övergrepp i kyrkan, och att det förbigåtts i processen, skriver amerikanska National Catholic Reporter." Där ser man. Ja, lite spill för man väl räkna med. Bara man inte spiller för många pedofiler, för dessa syndare kan kyrkorna värna om. Vi som har stångat oss blodiga i sådana frågor vet. Lite spill får man räkna med! Att elever försvinner till exempel, om de nu har hört något... Men det är konstigt vad folk vet, är det inte det? Och domar är offentlig handling som tveksamma kan plocka fram vid behov!
Den kyrkliga dubbelmoralen skulle jag kunna skriva mycket om, men jag nöjer mig med detta idag!
Glad Påsk!
Visa dig, du ynkrygg!!!
Du som kallar dig "Diabolo" på Dag Sandahls blogg i Östran och som smutskastar mig och min tro HA ÅTMINSTONE SÅ MYCKET HEDER I DIG ATT DU TALAR OM VEM DU ÄR!
Är det att vara kristen för dig att anonymt kasta skit på dina medmänniskor, såga dem i en av deras tidigare anställningar (av helt ovidkommande saker) och håna deras religion?
Botten, absoluta botten!
Är det att vara kristen för dig att anonymt kasta skit på dina medmänniskor, såga dem i en av deras tidigare anställningar (av helt ovidkommande saker) och håna deras religion?
Botten, absoluta botten!
Inte ens de dödas uppståndelse!
Idag har jag tydligen gjort någon som kallar sig "Diabolo" på D.Sandahls blogg väldigt upprörd. Denne (denna?) läser i anonymitetens skydd lusen av mig och undrar hur jag har kunnat vara rektor på en kristen skola. Det kunde jag ju nu inte, för jag blev utlöst med fallskärm. Å andra sidan förknippar jag på intet sätt den skolan med någon kristendom. Men väl med en värmestuga för allehanda otäckheter!
Jag borde inte "fjolla runt" på ölandsprästens blogg och "spy galla över alla som försöker få ihop en levande Guds ord med dagens liv." Ja, inlägget är väl en illustration av detta! Att förkasta sina medmänniskor för att de inte tycker och tror som man själv. Det gäller att vara RÄTT i vissa kristna led, annars kommer Herrens dom, men inte från Herren utan från dem som är RÄTT!
Och nu kommer det roligaste av allt!
Jag kan "inte ens ta till mig de dödas uppståndelse!" Inte ens!
Ja, det var väl lite att begära det!!!
Man kan ju inte begära att människor ska kunna tolka saker symboliskt! Men det är ju hemskt att de som vågar framträda med andra tolkningar- för Bibeln handlar ju faktiskt om tolkningar- ska bli hängda av dem som tror sig veta bäst!
Undrar hur de ser Jesu liknelser? Konkreta?
Hoppas Ulla Karlsson, prästen, som jag tror på samma sätt som, står på sig! De andre får väl fira gästabud när de konkret har uppstått från de döda! Då kan de säkert också ta sig en och annan whiskypinne som en del präster verkar vara så förtjusta i!
Jag borde inte "fjolla runt" på ölandsprästens blogg och "spy galla över alla som försöker få ihop en levande Guds ord med dagens liv." Ja, inlägget är väl en illustration av detta! Att förkasta sina medmänniskor för att de inte tycker och tror som man själv. Det gäller att vara RÄTT i vissa kristna led, annars kommer Herrens dom, men inte från Herren utan från dem som är RÄTT!
Och nu kommer det roligaste av allt!
Jag kan "inte ens ta till mig de dödas uppståndelse!" Inte ens!
Ja, det var väl lite att begära det!!!
Man kan ju inte begära att människor ska kunna tolka saker symboliskt! Men det är ju hemskt att de som vågar framträda med andra tolkningar- för Bibeln handlar ju faktiskt om tolkningar- ska bli hängda av dem som tror sig veta bäst!
Undrar hur de ser Jesu liknelser? Konkreta?
Hoppas Ulla Karlsson, prästen, som jag tror på samma sätt som, står på sig! De andre får väl fira gästabud när de konkret har uppstått från de döda! Då kan de säkert också ta sig en och annan whiskypinne som en del präster verkar vara så förtjusta i!
torsdag 21 april 2011
Krafttag mot pedofiler?
Den döde påven Johannes Paulus II ska saligförklaras snart. Detta är ett led mot att bli helgonförklarad.
Jag undrar vad han har gjort som förärar honom denna ära.
Månne var det han som tog krafttag mot pedofilerna inom Katolska kyrkan?
Annars kan de ju vara ganska så nonchalanta mot pedofiler inom Svenska kyrkan också. Vet jag.
Jag undrar vad han har gjort som förärar honom denna ära.
Månne var det han som tog krafttag mot pedofilerna inom Katolska kyrkan?
Annars kan de ju vara ganska så nonchalanta mot pedofiler inom Svenska kyrkan också. Vet jag.
Vilken var Judas' roll?
I påsktider tänker väl en del av oss mer än vanligt på händelserna kring Jesu död. Och då undrar jag alltid vilken roll Judas hade.
Om det nu var förutbestämt att Kristus skulle dö offerdöden för våra skulder på korset, hur kan man då betrakta Judas som en skurk? I så fall har ju Judas bara bidragit till att profetian blev uppfylld, eller hur? Hjälp mig gärna att förstå!
Men om man ser det som att Jesus dog som en syndabock för att människorna i sin ondska inte kunde ta emot ett kärleksbudskap, då blir Judas en av de verkligt onda. Hur ska det vara?
Om det nu var förutbestämt att Kristus skulle dö offerdöden för våra skulder på korset, hur kan man då betrakta Judas som en skurk? I så fall har ju Judas bara bidragit till att profetian blev uppfylld, eller hur? Hjälp mig gärna att förstå!
Men om man ser det som att Jesus dog som en syndabock för att människorna i sin ondska inte kunde ta emot ett kärleksbudskap, då blir Judas en av de verkligt onda. Hur ska det vara?
onsdag 20 april 2011
Jesus Kristus- den stora Syndabocken
Prästen Ulla Karlsson i Aspeboda församling utanför Falun har väckt stor debatt genom sina tolkningar av den kristna tron. Jag ska erkänna att jag bara så där med ett halvt öga har följt detta, men idag läste jag en artikel i KyTidning om vad hon trodde, och döm om min förvåning när jag kände igen det jag själv tror på. För visst är jag lite blasfemisk, enligt de bokstavstroenden, det är jag väl medveten om.
Vad är det då som är annorlunda mot bokstavstolkarna?
Ja, för det första så sätter jag Kärleken i det kristna budskapet främst. Inte Synden.
För det andra detta med nattvarden. Jag kan inte för mitt liv ta emot nattvarden som Kristi verkliga blod och kropp, alltså att vinet har förvandlats till blodet och kroppen. Detta ser jag, precis som prästen Ulla Karlsson uttrycker det, som ett kannibalistiskt synsätt som är mig främmande. För mig är nattvarden en symbolisk handling där Jesu kärleksgärning fortplantas från generation till generation. Där vi blir delaktiga av det kristna sinnelaget.
Jag tror inte heller att Jesus dog för att vi skulle bli syndfria, för jag tror inte att vi är födda med synd. Jag tror att han dog för människornas synder, det vill säga på grund av att människorna var syndiga nog att korsfästa honom för att de inte var mogna att ta emot hans kärleksbudskap, som var alltför kontroversiellt för dem. Jag tror att det helt enkelt är en feltolkning, en felöversättning av gamla skrifter i detta. Om nu Jesus vore ett offerlamm då hade väl inte heller Judas varit en syndare!? Då hade han ju bara utfört ett uppdrag för att offerdöden skulle kunna bli verklighet, eller hur?
Inte heller tror jag på en konkret uppståndelse eller något möte av hädangångna efter döden eller på en dom på den Yttersta dagen. Däremot tror jag på ett evigt liv som finns även här och nu parallellt med det jordiska och timliga, och som vi uppgår i efter döden. Och jag tror på en Yttersta dag för var och en av oss i mötet med döden.
Och straffet då? Synden? Jo, jag tror på en straffande Gud. Men jag tror att vi får vårt straff för våra synder här och nu, i detta timliga liv. Visst, detta skapar ångest! Nog vore det mycket bättre att få det där uppskjutet.
Jag ser mycket i Bibeln symboliskt. Det är möjligt att jag är utbildningsförstörd genom studier i konst och litteratur. Men jag får helt klart ihop min tro. Sedan får andra ha sin för sig. Bara de inte var så förtvivlat säkra på att det var de som hade rätt. För DET är då inte jag säker på, även om det vore bekvämt att tro att Jesus hade dött för mina synder. Sådana som jag får ju svara för dem själva och hoppas på Guds nåd!
Vad är det då som är annorlunda mot bokstavstolkarna?
Ja, för det första så sätter jag Kärleken i det kristna budskapet främst. Inte Synden.
För det andra detta med nattvarden. Jag kan inte för mitt liv ta emot nattvarden som Kristi verkliga blod och kropp, alltså att vinet har förvandlats till blodet och kroppen. Detta ser jag, precis som prästen Ulla Karlsson uttrycker det, som ett kannibalistiskt synsätt som är mig främmande. För mig är nattvarden en symbolisk handling där Jesu kärleksgärning fortplantas från generation till generation. Där vi blir delaktiga av det kristna sinnelaget.
Jag tror inte heller att Jesus dog för att vi skulle bli syndfria, för jag tror inte att vi är födda med synd. Jag tror att han dog för människornas synder, det vill säga på grund av att människorna var syndiga nog att korsfästa honom för att de inte var mogna att ta emot hans kärleksbudskap, som var alltför kontroversiellt för dem. Jag tror att det helt enkelt är en feltolkning, en felöversättning av gamla skrifter i detta. Om nu Jesus vore ett offerlamm då hade väl inte heller Judas varit en syndare!? Då hade han ju bara utfört ett uppdrag för att offerdöden skulle kunna bli verklighet, eller hur?
Inte heller tror jag på en konkret uppståndelse eller något möte av hädangångna efter döden eller på en dom på den Yttersta dagen. Däremot tror jag på ett evigt liv som finns även här och nu parallellt med det jordiska och timliga, och som vi uppgår i efter döden. Och jag tror på en Yttersta dag för var och en av oss i mötet med döden.
Och straffet då? Synden? Jo, jag tror på en straffande Gud. Men jag tror att vi får vårt straff för våra synder här och nu, i detta timliga liv. Visst, detta skapar ångest! Nog vore det mycket bättre att få det där uppskjutet.
Jag ser mycket i Bibeln symboliskt. Det är möjligt att jag är utbildningsförstörd genom studier i konst och litteratur. Men jag får helt klart ihop min tro. Sedan får andra ha sin för sig. Bara de inte var så förtvivlat säkra på att det var de som hade rätt. För DET är då inte jag säker på, även om det vore bekvämt att tro att Jesus hade dött för mina synder. Sådana som jag får ju svara för dem själva och hoppas på Guds nåd!
Tema syndabockar
Oskarshamns församling har fått en reprimand av domkapitlet då de inte har velat avslöja omständigheterna kring deras senaste kyrkoherdes avgång.Han som också fick avgå.
Nu har alltså handlingarna om avgången blivit offentlig handling. Idag kan man i Oskarshamnstidningen på första sidan se rubriken
"Anställa mådde dåligt i kyrkan". Ja, det betvivlar jag inte. Det är i många fall samma människor som när jag dels var kyrkopolitiker där och dels var rektor på folkhögskolan i stan och hade kyrkorådets ordförande som min ordförande sista året (då biskopen, Anders Wejryd, hade lämnat ordförandeposten men satt med som spindeln i nätet i arbetsutskottet). I vår skolstyrelse fanns också andra representanter eller statister, vad man nu ska kalla dem, från församlingen.
På min tid som kyrkopolitiker i Oskarshamns församling, fick jag höra att folk mådde dåligt där. Det sades "på stan", för man sade förfärligt mycket på stan där. Då berodde det inte på kyrkoherden, han var inte så kontroversiell, utan på den politiska ledningen.(det var inte jag!) Denne blev visst senare accepterad och till och med uppskattad, när man hade fått kyrkoherdar att lägga sitt illabefinnande på i stället!
Kyrkopolitiker och kyrkoherdar, tror jag, borde utbildas ordentligt i arbetsmiljöfrågor.
I laddade miljöer, som ofta fortgår år efter år, hittar man syndabockar som man kanaliserar obehaget på. Ofta handlar det om människor på arbetsplatsen som själva mår dåligt och som försöker hitta något/någon att skylla detta på. Finns det flera av den sorten kan det bli fullständig katastrof.
Som ledare är man nog ganska medveten om vilka man skulle vilja plocka bort som så att säga är motorerna i det ständiga missnöjet, men det är ju inte säkert att man rent arbetsrättsligt kan göra detta eller att man har befogenheter till det.
Den avgångne kyrkoherden är helt klart en variation på ett tema. Han ska få mitt memoarhäfte från min tid där! Det kan kanske trösta honom lite.
- Man kan lägga karbonpapper mellan de här historierna, så lika är de, sade en kyrklig jurist när han hade läst mitt häfte.
Ja, så är det tyvärr, och trenden bryts inte förrän man får människor till arbetsplatsen som verkligen kan se mönstren. Och dessa ska inte vara mer eller mindre okunniga konsulter som växer som svampar ur jorden.
Nu har alltså handlingarna om avgången blivit offentlig handling. Idag kan man i Oskarshamnstidningen på första sidan se rubriken
"Anställa mådde dåligt i kyrkan". Ja, det betvivlar jag inte. Det är i många fall samma människor som när jag dels var kyrkopolitiker där och dels var rektor på folkhögskolan i stan och hade kyrkorådets ordförande som min ordförande sista året (då biskopen, Anders Wejryd, hade lämnat ordförandeposten men satt med som spindeln i nätet i arbetsutskottet). I vår skolstyrelse fanns också andra representanter eller statister, vad man nu ska kalla dem, från församlingen.
På min tid som kyrkopolitiker i Oskarshamns församling, fick jag höra att folk mådde dåligt där. Det sades "på stan", för man sade förfärligt mycket på stan där. Då berodde det inte på kyrkoherden, han var inte så kontroversiell, utan på den politiska ledningen.(det var inte jag!) Denne blev visst senare accepterad och till och med uppskattad, när man hade fått kyrkoherdar att lägga sitt illabefinnande på i stället!
Kyrkopolitiker och kyrkoherdar, tror jag, borde utbildas ordentligt i arbetsmiljöfrågor.
I laddade miljöer, som ofta fortgår år efter år, hittar man syndabockar som man kanaliserar obehaget på. Ofta handlar det om människor på arbetsplatsen som själva mår dåligt och som försöker hitta något/någon att skylla detta på. Finns det flera av den sorten kan det bli fullständig katastrof.
Som ledare är man nog ganska medveten om vilka man skulle vilja plocka bort som så att säga är motorerna i det ständiga missnöjet, men det är ju inte säkert att man rent arbetsrättsligt kan göra detta eller att man har befogenheter till det.
Den avgångne kyrkoherden är helt klart en variation på ett tema. Han ska få mitt memoarhäfte från min tid där! Det kan kanske trösta honom lite.
- Man kan lägga karbonpapper mellan de här historierna, så lika är de, sade en kyrklig jurist när han hade läst mitt häfte.
Ja, så är det tyvärr, och trenden bryts inte förrän man får människor till arbetsplatsen som verkligen kan se mönstren. Och dessa ska inte vara mer eller mindre okunniga konsulter som växer som svampar ur jorden.
tisdag 19 april 2011
Ibland har man tur!
Ikväll skulle det vara (var det?) en visningsvandring i en av de guideföreningar jag är med i inne i Karlskrona. Men av olika skäl kunde jag inte vara med.
Just nu läste jag att hela Karlskrona var strömlöst sedan 18.45 (fortfarande, det hoppas jag inte!?) och att folk satt fast i hissar (Usch!). Det var nog inte så trevligt att vara i den stan ikväll! Ibland har man tur när man inte är med!
Just nu läste jag att hela Karlskrona var strömlöst sedan 18.45 (fortfarande, det hoppas jag inte!?) och att folk satt fast i hissar (Usch!). Det var nog inte så trevligt att vara i den stan ikväll! Ibland har man tur när man inte är med!
Att leva i ett manus
Äldre kvinnor får inget utgivet, säger folk jag känner. Nehej, vi får väl se! säger jag.
Två till fyra debutanter per ÅR tar de stora förlagen, enligt uppgifter från dem. Skam den som ger sig! Man ska inte ge upp, säger de själva.
Nu har jag plockat fram ett av de halvfärdiga manusen som ligger. Verklighetsinspirerat utan att vara sant, bara inspirerat.
Det är otroligt hur man lever med personerna man skriver om, jag är helt fascinerad av detta.
Så är påsken planerad. För skrivande. Jag behöver tid till skrivandet, tid för begrundan och eftertanke, ja, helt enkelt tid för att hitta tillbaka till mig själv, och min egen enkla tro utan att få den värderad, tycker jag.
Två till fyra debutanter per ÅR tar de stora förlagen, enligt uppgifter från dem. Skam den som ger sig! Man ska inte ge upp, säger de själva.
Nu har jag plockat fram ett av de halvfärdiga manusen som ligger. Verklighetsinspirerat utan att vara sant, bara inspirerat.
Det är otroligt hur man lever med personerna man skriver om, jag är helt fascinerad av detta.
Så är påsken planerad. För skrivande. Jag behöver tid till skrivandet, tid för begrundan och eftertanke, ja, helt enkelt tid för att hitta tillbaka till mig själv, och min egen enkla tro utan att få den värderad, tycker jag.
måndag 18 april 2011
Går tiden fortare nu?
Jag förstår inte alls hur jag hann med så mycket som jag hann med förr. Nu för tiden hinner jag inte en tredjedel av det som jag har föresatt mig. Å andra sidan börjar åldern ta ut sin rätt i ork räknat också, för rätt som det är vill i alla fall jag ta en vilopaus. Därför kan jag inte ta ner en buss resenärer till San Remo, som jag fick erbjudande om i höstas. Jag får nöja mig med att guida i Blekinge.
I morse var jag uppe tidigt för bilen skulle in på service och sommardäcken skulle på. Då måste jag ut i förrådet och ta fram
däcken till bilen. Och nu ska jag snart plocka in vinterdäcken dit. Då upptäckte jag att hjulen behövde tvättas och så tvättade jag bilen, så där, lite hastigt bara.
Efter det skulle jag skriva räkningar och skicka dem. Där gick den pensionen! Och sedan....? Ja, inte blev det något trädgårdsarbete! Lite har jag skrivit på ett manus, och städningen avbröt jag halvvägs, men tvätten är inhängd i torkskåpet och en diskmaskin är klar. Även om jag bara har fyra rum och förrådet här- ja, och så trädgården förstås- börjar det kanske bli för mycket! Jag hinner aldrig det jag har föresatt mig numera. Känns det igen?
I morse var jag uppe tidigt för bilen skulle in på service och sommardäcken skulle på. Då måste jag ut i förrådet och ta fram
däcken till bilen. Och nu ska jag snart plocka in vinterdäcken dit. Då upptäckte jag att hjulen behövde tvättas och så tvättade jag bilen, så där, lite hastigt bara.
Efter det skulle jag skriva räkningar och skicka dem. Där gick den pensionen! Och sedan....? Ja, inte blev det något trädgårdsarbete! Lite har jag skrivit på ett manus, och städningen avbröt jag halvvägs, men tvätten är inhängd i torkskåpet och en diskmaskin är klar. Även om jag bara har fyra rum och förrådet här- ja, och så trädgården förstås- börjar det kanske bli för mycket! Jag hinner aldrig det jag har föresatt mig numera. Känns det igen?
Har du varit hos doktorn?
Ofta när jag pratar med folk när jag har någon krämpa eller är sjuk undrar jag om de själva alltid går till doktorn för det minsta lilla.
En gång hade jag en sjukgymnast som sade
- Antingen går det över eller också är det dödligt.
Det tyckte jag lät sunt. Nej, jag går inte så gärna eller så ofta till läkare, och faktum är att det mesta går över av sig själv.
Men så fort jag beklagar mig över något som gör ont får jag höra
- Har du varit hos doktorn?
Men hur ser det ut med sjukvårdsresurserna om en massa människor ränner iväg till läkare för varje krämpa utan att vänta några dagar för att se om det bara går över?
Igår fick jag höra av en nära anhörig att jag alltid hade haft ont någonstans. Jaha, så har jag aldrig tänkt, men det är kanske sant.
Men det beror kanske på att jag har en "symbolisk" kropp, så att jag reagerar kroppsligt på psykisk stress. Den sätter sig där det är mest lämpligt, det kan vara i benet eller i magen eller i ryggen. Sällan, faktiskt, i huvudet.
Jag tror att det är mindre risk för smärta när något hålls igång, det vill säga om man rör sig.
Igår var jag dålig, dagen innan riktigt sjuk, idag är jag bättre, och nu ska jag ut och hålla igång armar och ben i trädgården.
En gång hade jag en sjukgymnast som sade
- Antingen går det över eller också är det dödligt.
Det tyckte jag lät sunt. Nej, jag går inte så gärna eller så ofta till läkare, och faktum är att det mesta går över av sig själv.
Men så fort jag beklagar mig över något som gör ont får jag höra
- Har du varit hos doktorn?
Men hur ser det ut med sjukvårdsresurserna om en massa människor ränner iväg till läkare för varje krämpa utan att vänta några dagar för att se om det bara går över?
Igår fick jag höra av en nära anhörig att jag alltid hade haft ont någonstans. Jaha, så har jag aldrig tänkt, men det är kanske sant.
Men det beror kanske på att jag har en "symbolisk" kropp, så att jag reagerar kroppsligt på psykisk stress. Den sätter sig där det är mest lämpligt, det kan vara i benet eller i magen eller i ryggen. Sällan, faktiskt, i huvudet.
Jag tror att det är mindre risk för smärta när något hålls igång, det vill säga om man rör sig.
Igår var jag dålig, dagen innan riktigt sjuk, idag är jag bättre, och nu ska jag ut och hålla igång armar och ben i trädgården.
söndag 17 april 2011
Släng stockholmspolitikernas hundar till vargarna!
Jag har i och för sig inget emot Stockholm, jag har själv bott där och dessutom tillbringat de flesta av barndomens somrar där, haft en särbo där i flera år och en dotter med sambo, och jag har annan släkt också där.
Men, jag gillar inte stockholmspolitikernas totala oförståelse för förhållanden i det övriga landet.
Själv har jag just nu svårt att ha råd att köra bil, i vart fall för rena nöjesturer, när bensinen kostar mer än 14 kronor litern.
Det är väl lätt att tycka att man ska höja bensinpriserna när man själv åker kollektivtrafik på månadskort!
Och så är det detta med vargarna. Ta stockholmspolitikernas hundar och ta ut dem i skogen där det finns varg, så får vi se vad de säger när de bara hittar ett ben och blod efter sin försvunna vän, som familjen som fick hunden uppäten av vargar gjorde idag.
Skulle de tycka att detta var trevligt?
Det är många, främst jakthundar, som blir tagna av vargar. Men detta kvittar kanske folket som sitter instängda i riksdagshuset borta från verkligheten utanför 08-området!
Men, jag gillar inte stockholmspolitikernas totala oförståelse för förhållanden i det övriga landet.
Själv har jag just nu svårt att ha råd att köra bil, i vart fall för rena nöjesturer, när bensinen kostar mer än 14 kronor litern.
Det är väl lätt att tycka att man ska höja bensinpriserna när man själv åker kollektivtrafik på månadskort!
Och så är det detta med vargarna. Ta stockholmspolitikernas hundar och ta ut dem i skogen där det finns varg, så får vi se vad de säger när de bara hittar ett ben och blod efter sin försvunna vän, som familjen som fick hunden uppäten av vargar gjorde idag.
Skulle de tycka att detta var trevligt?
Det är många, främst jakthundar, som blir tagna av vargar. Men detta kvittar kanske folket som sitter instängda i riksdagshuset borta från verkligheten utanför 08-området!
Sätt stockholmspolitikerna till vargarna!
Nu var det nära ögat att inte bara hunden blev dödad och uppäten av vargarna utan även att ett litet barn blev anfallet!
Hur långt ska det gå innan stockholmspolitikerna slutar fjompa sig med dessa rovdjur som inte hör hemma i bebodda trakter?
Gång på gång läser vi om människor som har fått sina hundar uppätna av varg, och gång på gång läser vi fånigheter om hur man förflyttar djuren hit och dit.
Idag kan vi höra på nyheterna om en kvinna med barnvagn och hund som blev attackerad av två vargar och vars hund togs av vargarna.
När jag var ung fanns det inga vargar i Sverige. Det var en skön tid!
Även hit till dessa södra trakter förirrar sig vargar ibland. Häromåret blev två hundar tagna vid ett vargbesök.
Jag vill inte ha varg där jag bor!
Och så har jag ett förslag;
Sätt ut stockholmspolitikerna till vargarna, så får vi se hur länge deras lovsånger fortsätter att sjungas!
Hur långt ska det gå innan stockholmspolitikerna slutar fjompa sig med dessa rovdjur som inte hör hemma i bebodda trakter?
Gång på gång läser vi om människor som har fått sina hundar uppätna av varg, och gång på gång läser vi fånigheter om hur man förflyttar djuren hit och dit.
Idag kan vi höra på nyheterna om en kvinna med barnvagn och hund som blev attackerad av två vargar och vars hund togs av vargarna.
När jag var ung fanns det inga vargar i Sverige. Det var en skön tid!
Även hit till dessa södra trakter förirrar sig vargar ibland. Häromåret blev två hundar tagna vid ett vargbesök.
Jag vill inte ha varg där jag bor!
Och så har jag ett förslag;
Sätt ut stockholmspolitikerna till vargarna, så får vi se hur länge deras lovsånger fortsätter att sjungas!
lördag 16 april 2011
Bland folk jag gillar
Idag har jag varit i den miljön jag gillar allra mest; i skrivarklubbsmiljön, för vi har haft ett prosaseminarium där vi har fått vägledning i våra texter av proffsigt folk.
Det är en lisa för själen att vara bland dessa skribenter, tycker jag. Här är den sorts folk jag gillar. De är enkla, belästa, bildade, eftertänksamma, ödmjuka och med ögon och sinnen som tar in omvärlden och återger den och sina erfarenheter i texter.
Långt, långt borta från ytlighet, pladder, påfågelfasoner och översitteri får man vila sig från världslighet och kommersialism som samhället är så fullt av.
Och det får mig att tänka på vilka egenskaper hos människor som jag gillar allra mest. Jo, enkelhet, ödmjukhet och förnöjsamhet. Konsten att kunna se det stora i det lilla är guld värd! Och dessutom är det ibland gratis!
Det är en lisa för själen att vara bland dessa skribenter, tycker jag. Här är den sorts folk jag gillar. De är enkla, belästa, bildade, eftertänksamma, ödmjuka och med ögon och sinnen som tar in omvärlden och återger den och sina erfarenheter i texter.
Långt, långt borta från ytlighet, pladder, påfågelfasoner och översitteri får man vila sig från världslighet och kommersialism som samhället är så fullt av.
Och det får mig att tänka på vilka egenskaper hos människor som jag gillar allra mest. Jo, enkelhet, ödmjukhet och förnöjsamhet. Konsten att kunna se det stora i det lilla är guld värd! Och dessutom är det ibland gratis!
torsdag 14 april 2011
Vem blir man då - efter pensioneringen?
En del människor är rädda för att gå i pension. Andra längtar dit. Vad ska de göra, säger de som är rädda? En del ska ta hand om sina barnbarn. Några sådana har jag inte (än?). Och jag tror inte att jag så gärna hade velat passa barn, inte ens mina barnbarn, om jag ska vara riktigt, otäckt ärlig. Andra ska resa. Det kan man göra om man har pengar. Ytterligare andra vet inte.
Det är till hösten tre år sedan jag själv lämnade min lärartjänst vid 65,5 års ålder, och varje gång någon tittar på mig och säger (NU) att jag väl har gått i förtid, blir jag lika smickrad! Sådan är man ju! Ja, åldern syns kanske inte så tydligt på oss alla, men den känns i kroppen, brukar jag säga.
Min 36-åriga dotter berättade att hon fick visa leg. när hon skulle köpa snus häromdagen! Det ligger i släkten, tror jag, att se yngre ut.
Men för att återgå till pensionen. Om man nu har hela sin identitet knuten till jobbet är det så klart svårt att gå hem.
Det hade inte jag. Jag har aldrig riktigt känt mig som Lärare. Då känner jag mig mera hemma i skrivandet.
Vad hände då för snart tre år sedan?
Först bytte jag vad jag kunde i huset, köpte ny cykel och en massa annat nytt, bytte bräder på huset och föresatte mig att sortera i lådor och skåp. Några har jag faktiskt gjort! Några!
Sedan läste jag franska på universitetet, samtida kultur.
Därefter skulle jag bara vara pensionär. Det blev tråkigt. Efter ett år utbildade jag mig till guide, tre utbildningar, två för Blekinge, en på tyska för turistbranschen på universitetet.
Jobbade en del i somras, guidade mest på tyska, men även på svenska och lite på engelska.
I höstas läste jag latin. Och nu har jag just avslutat en kurs i tyska, litteratur och film på Linnéuniversitetet.
Mitt i guideutbildningarna blev jag förälskad och snart förlovad och sådant tar också tid, särskilt om det är en berg- och dalbanerelation.
Livet är liksom inte slut när förvärvsarbetet upphör. Jag träffar många, många människor som är fullt aktiva, och många är mycket äldre än jag.
Så hav tröst, du som står på tröskeln till ett nytt liv! Det ÄR ett nytt LIV!
Det är till hösten tre år sedan jag själv lämnade min lärartjänst vid 65,5 års ålder, och varje gång någon tittar på mig och säger (NU) att jag väl har gått i förtid, blir jag lika smickrad! Sådan är man ju! Ja, åldern syns kanske inte så tydligt på oss alla, men den känns i kroppen, brukar jag säga.
Min 36-åriga dotter berättade att hon fick visa leg. när hon skulle köpa snus häromdagen! Det ligger i släkten, tror jag, att se yngre ut.
Men för att återgå till pensionen. Om man nu har hela sin identitet knuten till jobbet är det så klart svårt att gå hem.
Det hade inte jag. Jag har aldrig riktigt känt mig som Lärare. Då känner jag mig mera hemma i skrivandet.
Vad hände då för snart tre år sedan?
Först bytte jag vad jag kunde i huset, köpte ny cykel och en massa annat nytt, bytte bräder på huset och föresatte mig att sortera i lådor och skåp. Några har jag faktiskt gjort! Några!
Sedan läste jag franska på universitetet, samtida kultur.
Därefter skulle jag bara vara pensionär. Det blev tråkigt. Efter ett år utbildade jag mig till guide, tre utbildningar, två för Blekinge, en på tyska för turistbranschen på universitetet.
Jobbade en del i somras, guidade mest på tyska, men även på svenska och lite på engelska.
I höstas läste jag latin. Och nu har jag just avslutat en kurs i tyska, litteratur och film på Linnéuniversitetet.
Mitt i guideutbildningarna blev jag förälskad och snart förlovad och sådant tar också tid, särskilt om det är en berg- och dalbanerelation.
Livet är liksom inte slut när förvärvsarbetet upphör. Jag träffar många, många människor som är fullt aktiva, och många är mycket äldre än jag.
Så hav tröst, du som står på tröskeln till ett nytt liv! Det ÄR ett nytt LIV!
Nyfrälsta "älskarinnor"
Vad händer med kvinnor som plötsligt anser sig vara frälsta? Måste de te sig så nippriga och konstiga?
Det finns en sorts religiositet, eller vad vi ska kalla det, som jag tycker tangerar det äckliga. Och det är när kvinnor talar om Kristus som om han vore en frånvarande älskare som de längtade efter och när de bara jolmar på och jolmar på med allt möjligt överordigt längtande hit och dit.
Vad är detta för något? Religiositet? Det tror jag inte. Det är nog någon sorts psykisk snedtändning.
Jag är skeptisk till nyfrälsta som far fram som om de har gjort en ny upptäckt av något som många av oss andra har levt ett helt liv med. Guds existens.
I de tankarna kom jag igår att läsa i Första Timotheosbrevet om församlingsledaren och hans medhjälpare, och jag citerar därifrån om hur en församlingsledare ska vara:
1 Tim. 3:6 "Han får inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och faller under djävulens dom"
Ja, detta gäller nog för andra än församlingsledare också. Högmodiga är ordet, högmodiga och nippriga!
Det finns en sorts religiositet, eller vad vi ska kalla det, som jag tycker tangerar det äckliga. Och det är när kvinnor talar om Kristus som om han vore en frånvarande älskare som de längtade efter och när de bara jolmar på och jolmar på med allt möjligt överordigt längtande hit och dit.
Vad är detta för något? Religiositet? Det tror jag inte. Det är nog någon sorts psykisk snedtändning.
Jag är skeptisk till nyfrälsta som far fram som om de har gjort en ny upptäckt av något som många av oss andra har levt ett helt liv med. Guds existens.
I de tankarna kom jag igår att läsa i Första Timotheosbrevet om församlingsledaren och hans medhjälpare, och jag citerar därifrån om hur en församlingsledare ska vara:
1 Tim. 3:6 "Han får inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och faller under djävulens dom"
Ja, detta gäller nog för andra än församlingsledare också. Högmodiga är ordet, högmodiga och nippriga!
onsdag 13 april 2011
Gamla kvinnor och yngre män
Igår när jag satt och långkörde i bilen strölyssnade jag på ett program på radion som handlade om äldres sexualitet.
Nu var äldre inte mer eller mindre häftiga, nypensionerade 65-åringar som for världen runt, utan äldre var riktiga äldre som bodde på ålderdomshem.
Den unga, kvinnliga reportern frågade den manlige vårdaren om de diskuterade äldres sexliv. Det gjorde de inte.
Han berättade om en äldre kvinna som hade sagt att det "kändes konstigt därnere" och att hon kände sig konstig i kroppen. De hade tolkat detta som kåthet. (får man skriva så?) Men det var ju svårt för hon hade kateter, sade vårdaren. Jag undrade om det inte var kateterna som hade känts konstigt?
Nåväl, Amelia Adamo blev intervjuad eftersom hon varit medförfattare till en bok i ämnet. Hennes barndoms klostervistelse tycks ha satt outplånlig förtjusning för sexämnet.
Men det intressanta var det hon sade. Äldre kvinnors sexlust ökar, för de får mera testosteron med stigande ålder. Medan männens sexlust minskar för de får mera östrogen i sig. Jaha!
Därför skulle äldre kvinnor ha yngre män/älskare för att bättre passa ihop.
Så kvinnor i gamla äktenskap ska kanske inte tro att det beror på dem om det manliga intresset dalar.
Och "tjejer" vad säger ni om manligt lammkött!?
Nu var äldre inte mer eller mindre häftiga, nypensionerade 65-åringar som for världen runt, utan äldre var riktiga äldre som bodde på ålderdomshem.
Den unga, kvinnliga reportern frågade den manlige vårdaren om de diskuterade äldres sexliv. Det gjorde de inte.
Han berättade om en äldre kvinna som hade sagt att det "kändes konstigt därnere" och att hon kände sig konstig i kroppen. De hade tolkat detta som kåthet. (får man skriva så?) Men det var ju svårt för hon hade kateter, sade vårdaren. Jag undrade om det inte var kateterna som hade känts konstigt?
Nåväl, Amelia Adamo blev intervjuad eftersom hon varit medförfattare till en bok i ämnet. Hennes barndoms klostervistelse tycks ha satt outplånlig förtjusning för sexämnet.
Men det intressanta var det hon sade. Äldre kvinnors sexlust ökar, för de får mera testosteron med stigande ålder. Medan männens sexlust minskar för de får mera östrogen i sig. Jaha!
Därför skulle äldre kvinnor ha yngre män/älskare för att bättre passa ihop.
Så kvinnor i gamla äktenskap ska kanske inte tro att det beror på dem om det manliga intresset dalar.
Och "tjejer" vad säger ni om manligt lammkött!?
Mina synder och andras
Jag blir alltid förundrad över med vilken frenesi människor kan ägna sig åt andras synder och deras själars frälsning. Ja, jag tänker nu inte på präster, för det må vara dem förunnat- med tanke på deras ämbete- att se som sin uppgift att rädda själar.
Men andra, vanliga, dödliga församlingsmedlemmar.
Detta skriver jag för att jag just har debatterat med en kvinna på en annan blogg om hennes syndiga församlingssystrar och bröder. Hon undrar varför inte prästerna tar tag i de synder som hon ser! Det verkar dessutom som om hon, som anser sig vara frälst och följer Kristus, är rädd för att bli nersmittad av synden!!!
Ja, tänk vad man kan bekymra sig! En del av oss- sådana som jag själv- har alldeles nog av de egna synderna och deras bot!
Men andra, vanliga, dödliga församlingsmedlemmar.
Detta skriver jag för att jag just har debatterat med en kvinna på en annan blogg om hennes syndiga församlingssystrar och bröder. Hon undrar varför inte prästerna tar tag i de synder som hon ser! Det verkar dessutom som om hon, som anser sig vara frälst och följer Kristus, är rädd för att bli nersmittad av synden!!!
Ja, tänk vad man kan bekymra sig! En del av oss- sådana som jag själv- har alldeles nog av de egna synderna och deras bot!
Hejsan, svejsan, puss och kram - landet
- Hej alla tittare! säger eller skriker programledaren i tv ibland.
Hejsan, svejsan och sedan kramas det i rutan fastän det är uppenbart att det är första gången (ja eller andra) som folk ses.
Jag gillar den sydeuropeiska, mera känslosamma mentaliteten. Men ibland tänker jag att jag gärna skulle ha bott i det Tyskland där man håller distansen mellan varandra. Där man säger "sie" och inte "du" till och med till varandra på arbetsplatserna.
Kanske bidrar detta till en större respekt mellan människor. Och inte kan det vara så lätt att bli väl intim på en konferens med en arbetskamrat som man niar? Det är kanske så att niandet förhindrar många tillfällen till synd!?
Nej, jag gillar inte hejsan-svejsan stilen. Att låtsas mer eller mindre intim med människor man alls inte känner tycker jag bara är tröttsamt och opassande.
Vi kan också tänka på att det är inte så förfärligt länge sedan man niade här. Det gjorde man när jag var ung. Som nygift kallades jag "fru NN" och jag var ytterst irriterad när exmaken, psykologen, hade lagt bort titlarna med sjuksköterskeeleverna, som han undervisade. Det tyckte jag var alldeles för närgånget. Man sade på den tiden sällan du lärare- elever emellan.
Det där sitter nog lite i en del av oss äldre. När min gamle, artige far låg på sjukhuset och en hejig undersköterska kom in och duade och var allmänt distanslös, kändes det inte bra för mig. Hon var inte oartig, men det kändes påfluget.
Vad säger DU?
Hejsan, svejsan och sedan kramas det i rutan fastän det är uppenbart att det är första gången (ja eller andra) som folk ses.
Jag gillar den sydeuropeiska, mera känslosamma mentaliteten. Men ibland tänker jag att jag gärna skulle ha bott i det Tyskland där man håller distansen mellan varandra. Där man säger "sie" och inte "du" till och med till varandra på arbetsplatserna.
Kanske bidrar detta till en större respekt mellan människor. Och inte kan det vara så lätt att bli väl intim på en konferens med en arbetskamrat som man niar? Det är kanske så att niandet förhindrar många tillfällen till synd!?
Nej, jag gillar inte hejsan-svejsan stilen. Att låtsas mer eller mindre intim med människor man alls inte känner tycker jag bara är tröttsamt och opassande.
Vi kan också tänka på att det är inte så förfärligt länge sedan man niade här. Det gjorde man när jag var ung. Som nygift kallades jag "fru NN" och jag var ytterst irriterad när exmaken, psykologen, hade lagt bort titlarna med sjuksköterskeeleverna, som han undervisade. Det tyckte jag var alldeles för närgånget. Man sade på den tiden sällan du lärare- elever emellan.
Det där sitter nog lite i en del av oss äldre. När min gamle, artige far låg på sjukhuset och en hejig undersköterska kom in och duade och var allmänt distanslös, kändes det inte bra för mig. Hon var inte oartig, men det kändes påfluget.
Vad säger DU?
tisdag 12 april 2011
Är Lisbeth Salander historisk?
Nuförtiden ska det vara "Storytelling" när man guidar. Ute är den tid när man stod och radade upp årtal och faktiska händelser, som ingen minns efter fem minuter ändå. Turismen har blivit pedagogiskt medveten, kan man säga. Men det där med Storytelling har också en annan sida. Hur mycket får man skarva? Hur mycket måste vara sant? Vi diskuterar detta ute på våra sammankomster. Själv tycker jag nog att saker måste vara trovärdiga. Man kan kanske berätta om någons vardagsliv för att få en mera levande skildring av tiden utan att denne, som då inte kan vara någon känd person, har levt. Men i stort sett anser jag nog att man bör följa historien, hur sann nu den är.
I de här trakterna, där jag bor, är vi ju fortfarande bestulna på vår egen historia före 1658 när landsdelen blev svensk.
Jag minns från min tidiga guidetid på bussresor, hur några unga killar skrev i utvärderingen:"Reseledarens geografilektioner i bussen var tråkiga." Man lär sig alltid något! Även om jag i och för sig väl kommer ihåg att de där killarna nog minst av allt var intresserade av det som reseledaren berättade.
Ni anar inte hur flaskor kan fortplanta sig! Man beslagtar en (sådant fick man tyvärr göra ibland för att få lugn bland gästerna) och vips har en ny växt fram, och ännu en och ännu en i all oändlighet.
Men, för att nu gå till rubriken. Millenieböckerna och filmerna lär vara en guldgruva för Stockholms turism. Folk från hela världen vallfärdar dit för att se de platser som historierna utspelade sig på. På samma sätt som Wallander har blivit en stor inkomstkälla för Ystad. Andra sådana projekt har visst inte blivit helt lyckade.
Men vad är nu detta för något? Nu har fiktionen blivit historia på riktigt!
Är Stockholms verkliga historia så ointressant att det inte går att sälja turism på den? Då är det nog dålig marknadsföring.
Eller är människor idag så historielösa att verklig historia aldrig skulle kunna sälja, för de har inga kunskaper om den?
Detta, bästa läsare, är nog något vi bör begrunda. Lever vi i en tid som börjar bli historielös? Så historielös att människor behöver fiktionen som ersättning?
I de här trakterna, där jag bor, är vi ju fortfarande bestulna på vår egen historia före 1658 när landsdelen blev svensk.
Jag minns från min tidiga guidetid på bussresor, hur några unga killar skrev i utvärderingen:"Reseledarens geografilektioner i bussen var tråkiga." Man lär sig alltid något! Även om jag i och för sig väl kommer ihåg att de där killarna nog minst av allt var intresserade av det som reseledaren berättade.
Ni anar inte hur flaskor kan fortplanta sig! Man beslagtar en (sådant fick man tyvärr göra ibland för att få lugn bland gästerna) och vips har en ny växt fram, och ännu en och ännu en i all oändlighet.
Men, för att nu gå till rubriken. Millenieböckerna och filmerna lär vara en guldgruva för Stockholms turism. Folk från hela världen vallfärdar dit för att se de platser som historierna utspelade sig på. På samma sätt som Wallander har blivit en stor inkomstkälla för Ystad. Andra sådana projekt har visst inte blivit helt lyckade.
Men vad är nu detta för något? Nu har fiktionen blivit historia på riktigt!
Är Stockholms verkliga historia så ointressant att det inte går att sälja turism på den? Då är det nog dålig marknadsföring.
Eller är människor idag så historielösa att verklig historia aldrig skulle kunna sälja, för de har inga kunskaper om den?
Detta, bästa läsare, är nog något vi bör begrunda. Lever vi i en tid som börjar bli historielös? Så historielös att människor behöver fiktionen som ersättning?
måndag 11 april 2011
Isbjörnar på gatorna i Sverige?
I ungdomen brukade jag tala med mina vuxna invandrarelever om hur bilden av Sverige kunde vara. Ja, detta var ju före internets tid och de snabba kommunikationerna. Då tog det två timmar att få ett samtal från Italien till Sverige eller tvärtom. "Paris calling" "Stockholm calling" och sedan var kanske den som söktes inte inne. Visst är mobiltelefonerna en välsignelse, även om sonen på en bar i L.A. kanske inte helt uppskattar när mor ringer!
Jo, invandrareleverna hade ibland trott att vi hade isbjörnar på gatorna ibland.
Idag kan vi sanningsenligt säga
- Nej det har vi inte, men vi har vargar! I alla fall finns sådana på gatorna i Helsingborg.
Och nu tror jag att alla de lila glasbitarna är utplockade från tvättmaskinen. Det tog halva dagen men lyckades med hjälp av virad ståltråd.
Nu börjar det lukta riktigt, riktigt gott här av det mörka brödet som just bakas i ugnen.
Jo, invandrareleverna hade ibland trott att vi hade isbjörnar på gatorna ibland.
Idag kan vi sanningsenligt säga
- Nej det har vi inte, men vi har vargar! I alla fall finns sådana på gatorna i Helsingborg.
Och nu tror jag att alla de lila glasbitarna är utplockade från tvättmaskinen. Det tog halva dagen men lyckades med hjälp av virad ståltråd.
Nu börjar det lukta riktigt, riktigt gott här av det mörka brödet som just bakas i ugnen.
Glas i maskineriet!
Idag måste jag fixa det, för nu kan jag inte vänta längre med att tvätta! Det som ska göras är att jag ska försöka få ut små, lila glasbitar ur min tvättmaskin. Ja, färgen har ju ingen betydelse, men ut ska de!
Ibland händer omöjliga saker, små saker, till synes obetydliga, men som tar en massa tid att åtgärda. Som nu, när en liten blomkruka med lila glasbitar, men utan växt, föll från bänken över maskinen och glasbitarna trillade ner i springan bakom det uppfällda locket. Varken dammsugare, pincett, skruvmejsel eller tops har fått upp bitarna.
Nu ska jag konstruera en sorts sked (vanliga skedar är för stora) med hjälp av ståltråd, som jag lyckades hitta i gömmorna i förrådet igår, och se om jag kan få upp stenarna.
Det är inte lätt när man får grus - eller glas- i maskineriet! Varken i tvättmaskinen eller i livet!
Ibland händer omöjliga saker, små saker, till synes obetydliga, men som tar en massa tid att åtgärda. Som nu, när en liten blomkruka med lila glasbitar, men utan växt, föll från bänken över maskinen och glasbitarna trillade ner i springan bakom det uppfällda locket. Varken dammsugare, pincett, skruvmejsel eller tops har fått upp bitarna.
Nu ska jag konstruera en sorts sked (vanliga skedar är för stora) med hjälp av ståltråd, som jag lyckades hitta i gömmorna i förrådet igår, och se om jag kan få upp stenarna.
Det är inte lätt när man får grus - eller glas- i maskineriet! Varken i tvättmaskinen eller i livet!
söndag 10 april 2011
Vi har ett religionskrig!
Är det konstigt att man har religionskrig i världen när man inte ens inom ett parförhållande, där båda hör till samma nationella kyrka, kan hålla sams i kyrkliga frågor?
Ni, som är trogna läsare här, har väl knappast kunnat undvika att mannen, som just nu inte är FÖRE detta, och jag inte har samma nattvardssyn. Jag anser inte att alkoholhalten har någon betydelse för jag ser nattvarden som rent symbolisk, medan mannen ifråga har en helt annan syn på detta. (Däremot anser jag att de ska byta vinet så att det inte är ättika!) Så vi går inte i min kyrka, (vi går inte i kyrkan alls tillsammans, för jag vill gå i den!) för den är fel, nattvarden är fel och därmed också prästerna som tolererar den felaktiga nattvarden.
Vi har alltså ett pågående religionskrig!
Det går, vad jag vet, inte att åka till en annan kyrka i det här länet, för jag misstänker att i alla kyrkor är vinet alkoholfritt här. Har jag fel?
Vi får väl fara till Småland nästa gång! Eller till någon kyrka på Öland. Där lär det väl finnas säkra kort för det som är RÄTT! Men då ska man kanske inte heller komma och tala om någon sorts församlingsgemenskap, för den finns då rakt inte om man ska fara iväg till andra församlingar för att hitta rätt alkoholhalt på vinet!!!
Ge mig gärna synpunkter på detta religionskrig!
Nu ska jag baka pizza och se en fransk, lätt och behaglig kärleksfilm. I en sådan historia kan man kanske också förnimma Gud! Kanske ännu bättre, vem vet?
Ni, som är trogna läsare här, har väl knappast kunnat undvika att mannen, som just nu inte är FÖRE detta, och jag inte har samma nattvardssyn. Jag anser inte att alkoholhalten har någon betydelse för jag ser nattvarden som rent symbolisk, medan mannen ifråga har en helt annan syn på detta. (Däremot anser jag att de ska byta vinet så att det inte är ättika!) Så vi går inte i min kyrka, (vi går inte i kyrkan alls tillsammans, för jag vill gå i den!) för den är fel, nattvarden är fel och därmed också prästerna som tolererar den felaktiga nattvarden.
Vi har alltså ett pågående religionskrig!
Det går, vad jag vet, inte att åka till en annan kyrka i det här länet, för jag misstänker att i alla kyrkor är vinet alkoholfritt här. Har jag fel?
Vi får väl fara till Småland nästa gång! Eller till någon kyrka på Öland. Där lär det väl finnas säkra kort för det som är RÄTT! Men då ska man kanske inte heller komma och tala om någon sorts församlingsgemenskap, för den finns då rakt inte om man ska fara iväg till andra församlingar för att hitta rätt alkoholhalt på vinet!!!
Ge mig gärna synpunkter på detta religionskrig!
Nu ska jag baka pizza och se en fransk, lätt och behaglig kärleksfilm. I en sådan historia kan man kanske också förnimma Gud! Kanske ännu bättre, vem vet?
Är det rasism att säga sanningar?
Idag har sverigedemokrater i Göteborg fått tillstånd att demonstrera mot svenskfientligheten, och motdemonstranter kommer att dyka upp, och polisen ska hårdbevaka.
Nej, jag är ingen Sd- anhängare, men detta betyder inte att de har fel i allt. I vissa frågor har de rätt. Dit hör definitivt att det finns en form av förakt för den svenska kulturen bland vissa invandrare. Både förakt och rädsla. Man har kommit till Sverige trots allt. Trots att man riskerar en sorts moraliskt förfall hos sina ungdomar, då de kan ta över de svenska ungdomarnas sexvanor med "knullkompisar" och preventivmedel från tidiga år. Trots att svenska män kanske skiljer sig från sina kvinnor - och kvinnor från sina män - på ett sätt som man inte gör i deras hemländer, där man tar ansvar för den familj man har skaffat sig. Trots att de nu kommer att leva i ett land där Gud tycks död, och religionen ses som något konstigt, icke - "normalt" i många grupper.
Jag tänker ibland på den elev som iklädd slöja och lång kjol kom direkt från en muslimsk flickskola till vår skola i sensommarens värme. Inte glömmer jag ansiktet på henne när hon såg en klasskamrat, iklädd superkorta shorts, med magen bar, och halvnakna bröst, stå arm- och beninslingrad med pojkvännen utanför klassrummet medan de djupkysstes våldsamt. Hur upplevde hon detta? Eller när lärarkandidaten kom till lektionen med bar mage och ett smycke i naveln?
Som lärare var jag ibland irriterad på elevernas (bristande) klädsel. En gång kom en invandrartjej med halva brösten nakna. Ja, detta hade inte föräldrarna sett, för eleverna klädde av sig på väg till skolan för att bättre passa in.
Då frågade jag henne
- Vad hade din lärare sagt i XX om du hade kommit klädd så där?
- Jag hade aldrig kommit klädd så där för det hade varit respektlöst mot läraren, svarade hon.
- Det är det här också, sade jag, så i morgon har du en kofta på dig!
Och mina elever kom därefter respektfyllt klädda till lektionerna.
Det är mycket vi bör tänka på medan vi sjunger lovsånger över vårt mångkulturella samhälle. Kulturutbyte är inte bara att äta varandras mat och höra varandras sånger. Det går mycket djupare än så!
Nej, jag är ingen Sd- anhängare, men detta betyder inte att de har fel i allt. I vissa frågor har de rätt. Dit hör definitivt att det finns en form av förakt för den svenska kulturen bland vissa invandrare. Både förakt och rädsla. Man har kommit till Sverige trots allt. Trots att man riskerar en sorts moraliskt förfall hos sina ungdomar, då de kan ta över de svenska ungdomarnas sexvanor med "knullkompisar" och preventivmedel från tidiga år. Trots att svenska män kanske skiljer sig från sina kvinnor - och kvinnor från sina män - på ett sätt som man inte gör i deras hemländer, där man tar ansvar för den familj man har skaffat sig. Trots att de nu kommer att leva i ett land där Gud tycks död, och religionen ses som något konstigt, icke - "normalt" i många grupper.
Jag tänker ibland på den elev som iklädd slöja och lång kjol kom direkt från en muslimsk flickskola till vår skola i sensommarens värme. Inte glömmer jag ansiktet på henne när hon såg en klasskamrat, iklädd superkorta shorts, med magen bar, och halvnakna bröst, stå arm- och beninslingrad med pojkvännen utanför klassrummet medan de djupkysstes våldsamt. Hur upplevde hon detta? Eller när lärarkandidaten kom till lektionen med bar mage och ett smycke i naveln?
Som lärare var jag ibland irriterad på elevernas (bristande) klädsel. En gång kom en invandrartjej med halva brösten nakna. Ja, detta hade inte föräldrarna sett, för eleverna klädde av sig på väg till skolan för att bättre passa in.
Då frågade jag henne
- Vad hade din lärare sagt i XX om du hade kommit klädd så där?
- Jag hade aldrig kommit klädd så där för det hade varit respektlöst mot läraren, svarade hon.
- Det är det här också, sade jag, så i morgon har du en kofta på dig!
Och mina elever kom därefter respektfyllt klädda till lektionerna.
Det är mycket vi bör tänka på medan vi sjunger lovsånger över vårt mångkulturella samhälle. Kulturutbyte är inte bara att äta varandras mat och höra varandras sånger. Det går mycket djupare än så!
lördag 9 april 2011
Bloggarjaget
-Vem är du? frågade jag en kommentator per mejl som skrev och skrev, både allmänt och personligt, dock utan att berätta ett ord om vem han var.
Den frågan upptogs fel, för det var bara en enkel fråga och ingen invit, och detta fick förödande konsekvenser, som ni som har följt mina bloggar redan vet.
Det är mycket lätt att skapa sig ett andra jag på nätet. Jag har skrivit om detta tidigare. Där kan du brodera med fina ord, men varifrån kommer allt du säger? Vad har du på fötter? Vad har du för bakgrund och examina? Vem är du rätt och slätt?
Nätet är märkligt. Här kan folk, dolda bakom signaturer, säga sig ha vänner i andra signaturer, utan att ses, utan att ens känna den andres ansikte.
Är det inte som när små barn leker låtsaslekar med varandra? Eller kanske rent av spöklekar, det kan man ju aldrig veta. Man kan ju få fan själv i båten om det vill sig illa!
Den frågan upptogs fel, för det var bara en enkel fråga och ingen invit, och detta fick förödande konsekvenser, som ni som har följt mina bloggar redan vet.
Det är mycket lätt att skapa sig ett andra jag på nätet. Jag har skrivit om detta tidigare. Där kan du brodera med fina ord, men varifrån kommer allt du säger? Vad har du på fötter? Vad har du för bakgrund och examina? Vem är du rätt och slätt?
Nätet är märkligt. Här kan folk, dolda bakom signaturer, säga sig ha vänner i andra signaturer, utan att ses, utan att ens känna den andres ansikte.
Är det inte som när små barn leker låtsaslekar med varandra? Eller kanske rent av spöklekar, det kan man ju aldrig veta. Man kan ju få fan själv i båten om det vill sig illa!
Snacka går ju!
Är bloggvärlden på gott eller ont? Ja, det kan man verkligen fråga sig ibland.
Måste så många ha så mycket åsikter om allting? Hur förändrar detta världen? Och hur var det före internet? Före bloggandet? Före Facebook och Twitter?
Jo, visst har Facebook och Twitter haft betydelse för utvecklingen i många länder på senare tider, och vi vet ju hur regeringar har stängt ner internet i kniviga situationer.
Men jag undrar jag, om oändliga ordströmmar verkligen påverkar utvecklingen. Är inte det maniska bloggandet snarare ett försök hos en del kontaktlösa människor att få någon form av kontakt?
I stället för att leva ett liv kanske man fantiserar fram en verklighet och en position på nätet.
Då är det inte längre sunt och fruktbart! Då är det snarast fel!
Måste så många ha så mycket åsikter om allting? Hur förändrar detta världen? Och hur var det före internet? Före bloggandet? Före Facebook och Twitter?
Jo, visst har Facebook och Twitter haft betydelse för utvecklingen i många länder på senare tider, och vi vet ju hur regeringar har stängt ner internet i kniviga situationer.
Men jag undrar jag, om oändliga ordströmmar verkligen påverkar utvecklingen. Är inte det maniska bloggandet snarare ett försök hos en del kontaktlösa människor att få någon form av kontakt?
I stället för att leva ett liv kanske man fantiserar fram en verklighet och en position på nätet.
Då är det inte längre sunt och fruktbart! Då är det snarast fel!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)