Vi är några stycken som har gett synpunkter på det här med anonymitet i bloggvärlden och om det har någon betydelse.
Idag har jag ett rykande färskt exempel på vad det kan ställa till i ens liv.
För en tid sedan fick jag en kommentar som var anonym och som var av en art att jag var ganska så säker på varifrån den kom. Innehållet var sådant att inte vem som helst kunde ha skrivit den.
Om den person, som jag trodde hade skrivit den, hade gjort detta, var det inget jag behövde bli upprörd över.
Men vid en diskussion, som jag hade i förmiddags, hörde jag till min förvåning en annan person framföra precis samma saker till mig, och då kom saken i ett helt annat läge. Jag började ana att kommentaren kunde komma från det hållet.
Om det är denna person, som sade dessa saker idag, som har skrivit kommentaren - och ljuger om detta- får den en helt annan och mycket allvarligare dignitet i mitt liv, för då är det ett mycket, mycket fult spel.
Så kan det vara, bästa läsare, alla kommentarer under signatur är inte av oskyldig och betydelselös karaktär. En del kan rent av staka ut ens framtid beroende på vem som har sagt vad och framförallt hur detta är sagt.
19 kommentarer:
Men är inte grundproblemet hur man väljer att se på sig själv?
Om man väljer att ta åt sig av allt som sägs eller som man tror sägs så riskerar man att må mycket dåligt.
Ta åt sig? Det här var direkt riktat till mig på min egen blogg. Om människor som man har relationer med är ute för att skada en och ljuger för en då är det allvarligt, speciellt om det sker anonymt.
Men man bör kanske se sig själv som alltför värdefull för att utstätta sig för någon som man kan misstänka har sådant för sig. Det kan jag tycka.
Jupps, bara att radera kommentaren och gå vidare.
Och den typen av anonyma kommentarer är något annat än de som väljer att blogga anonymt av andra orsaker. Vi ska inte blanda ihop saker...
Det handlar om ett direkt citat ur lagtexten. Vem som helst kan citera lagen. Att jag nu vill vara anonym beror naturligtvis på de grava anklagelserna mot mig. Det är ju flera som läser bloggen.
Direkt citat ur lagtexten? Vilket då?
Kommentaren lyder:
"Läsa gamla domar för eget bruk får man göra. Men var det ett åliggande för dig som rektor att avslöja vad du fått fram? Var detta orsaken till att du miste din tjänst?"
Kommentar till inlägget "Stackars (f.d?) pedofil"
Hur många har sett sådana citat i lagböcker? Inte jag!
Det som jag har skrivit var ett direkt citat ur lagtexten, och i den står "Var han skyldig att uttala sig". Även om "åliggande" inte var ett direkt citat, så kan det vara fritt citerat av någon som har läst lagtexten. Och det kan vem som helst göra.
Och var står det "Var detta orsaken till att du miste din tjänst?" Och var i blogginlägget nämns detta? Och vem har intresse av att skriva något sådant, om inte för att såra och trakassera?
Min kommentar är mycket enkel:
Antingen ligger det något i de anonyma kommentarerna och då förstår jag att du blir upprörd när det dras fram.
Eller så ligger det inget i kommentarerna och då är det bara att strunta i dem.
I båda fallen är det ju du själv som avgör om kommentarerna ska publiceras på din blogg eller inte.
Det ligger definitivt något i den här kommentaren. Men det beror på vem avsändaren är. Det kan nämligen vara antingen ren elakhet eller också försvar för hur man har handlat.
Det är den eventuella elakheten som gör mig upprörd i det här fallet. Jo, de kan gott publiceras.
Om person A har skrivit så var det alltså ren elakhet.
Om person B har skrivit så var det ett försvar för hur du har handlat.
Och det handlar alltså om samma text.
Du frågade vem har intresse av att skriva sådant, om inte för att såra och trakassera. Nu har du ändrat detta till det beror på vem som skrev, att syftet även kunde ha varit gott. Den det beror på om han /hon hade motiv att såra och trakassera, eller inte.
Så blir det när man inte kan läsa innantill!
Jag skriver "hur man har handlat" underförstått (mot mig). Kommentatorn skriver "hur du har handlat".
Är det konstigt om människor inte kan kommunicera med varandra?
ntl - du skriver: "Det ligger definitivt något i den här kommentaren. Men det beror på vem avsändaren är. Det kan nämligen vara antingen ren elakhet eller också försvar för hur man har handlat.
Det är den eventuella elakheten som gör mig upprörd i det här fallet. Jo, de kan gott publiceras."
1. Du menar att det beror på vem som skriver om det ligger något i kommentaren? Det är alltså inte fakta (som du själv borde känna till) som avgör relevansen i kommentaren? Du dömer alltså åsikt beroende på vem som säger den?
2. Du blir upprörd över en EVENTUELL elakhet. Du väljer alltså att spekulera utan att veta. Du väljer att låta dig bli upprörd utan att veta om du har skäl till att bli det. Det är tämligen självdestruktivt.
P-A, vad hade du sagt om din man gick in med anonyma, elaka kommentarer på din blogg? Om du hade misstänkt att han hade skrivit en sådan kommentar hade du då inte velat veta om det var han?
Man måste ju veta om man lever i totalt destruktiva relationer!
Jag är oerhört trött på anonyma elakheter. Det är botten att människor kan sitta och kasta skit anonymt. Det handlade inte alls om åsikt, utan om ett utspel med en fråga som var irrelevant i sammanhanget, men som kunde väcka spekulationer. Och vem vill skada mig och väcka sådana spekulationer?
ntl - Om jag känt att de kommentarerna hade haft en grund i verkligheten så hade jag reflekterat över dem, oavsett avsändare.
Om jag misstänkt att det var han som skrivit dem så hade jag frågat honom rakt av. Det hade i sådana fall inte handlat om kommentarer på en blogg, utan om helt andra saker.
Dessutom kan jag välja att vara paranoid och spekulativ, eller så kan jag välja att leva i allt det andra goda som han visar mig.
Och ärligt talat - om jag misstänkt att han hade skrivit dem så hade vi haft ett betydligt större problem än kommentarer på en blogg.
För jag lever inte mitt liv på bloggar, mitt LIV levs i verkligheten. (Där bloggar är en mycket liten del.)
Jag låter inte bloggvärlden styra mitt liv och hur jag mår.
Verklighet?
Om en människa bara sitter och fantiserar om en annan persons förflutna utan att överhuvudtaget ha varit delaktig i detta då är det ingen verklighet.
Men om någon har varit med i den verkligheten och det finns saker i denna verklighet som jag inte har en susning om, som att mitt avslöjande om en anställd pedofil skulle ha påverkat styrelsens beslut om min tjänst, då är det en helt annan sak. JAG vet inte att detta var någon anledning till styrelsens ställningstagande- men det var det kanske!? Något i så fall som JAG, som var berörd, inte fick veta. Detta ser jag som allvarligt.
Å andra sidan skulle detta ju vara symptomatiskt för hur kyrkan i den delen av landet fungerade; man sopade skiten under mattan, man pratade mera om än med varandra.
Jo, det är viktigt för mig vem som skrev denna insinuanta kommentar. För den är i allra högsta grad en del av ett trauma i det VERKLIGA livet för mig. Detta har inget med bloggliv att göra, inte ett skvatt.
Och ska vi människor bidra till att göra varandra halvt paranoida genom att komma med fula påpekanden om människors förflutna? Är detta hedervärt? Värdigt vem? Någon man lever i relation med? Någon kyrklig företrädare? Botten!
Jag kan inte styra hur du ska välja att förhålla dig.
Jag kan bara ge dig rådet att lägga detta bakom dig. Du kan inte låta det skedda fortsätta att stjäla kraft och glädje från dig. Lev inte i det förflutna, det som har skett har skett. Det kan inte ändras, oavsett vad du nu får reda på eller inte.
Och du ska definitivt inte låta en bloggkommentar från en anonym person starta upp misstankar och spekulationer hos dig.
Valet är ditt. Vill du vara den som styr i ditt eget liv eller inte?
Jag anser inte att människor har rätt att ge andra stick om traumata som de har försökt lämna bakom sig.
De måste ta sitt ansvar och inse vad det är de håller på med! Jag vet inte hur många gånger jag har mött liknande kommentarer under det senaste året. Det måste, enligt min uppfattning, vara en sjuk person som förföljer mig!
Du väljer aldrig helt ditt eget liv. Tror du det kommer du att bli både förvånad och besviken många gånger i ditt liv.
ntl - men välj då att inte ta emot sticken. Förutsatt att du verkligen lämnat det bakom dig.
Jo, man kan välja hur man reagerar. Och det handlar mer om hur man tar det än hur man har det.
Om du låter anonyma kommentarer på en blogg styra dig så har du valt att placera dig i en maktlös offerroll. Och det är extremt destruktivt.
Nej, jag är inget maktlöst offer. Definitivt inte! Då hade jag inte försökt få reda på vem detta är. Men vem erkänner? Kasta anonym skit kan man göra, men stå för det man säger det vågar man inte. Fegt! Ömkligt!
Maktlösa offer går undan.Precis som mobbade människor ofta gör. I stället för att sätta ner foten illa kvickt glider de undan, och då blir det hela ännu värre.
Skulle jag bara låta en anonym person hålla på att trakassera mig gång på gång om samma saker utan att reagera. Aldrig! Jag tycker att denna oförskämda människa kan träda fram i ljuset inför mig!
Skicka en kommentar