Det finns förvisso många lojaliteter inom kyrkan. Idag bloggar Anders Wejryd, numera ärkebiskop, tidigare biskop i Växjö stift och då min ordförande fram till det sista året då han var med i AU, men inte var ordförande, om sexuella övergrepp inom kyrkan. Men är detta de enda övergreppen? Hur är det med de själsliga, känslomässiga övergreppen, som hjälpsökande kvinnor kan utsättas för av uttorkade, narcissistiska präster?
Vem tror på de kvinnorna? Och hur bevisar man ett närgående som har varit alldeles för långt, även om det inte handlar om sex?
Alla som besöker en präst är faktiskt inte oskyldiga konfirmander. Många kan spelets regler och gränser för överskridanden. Men vem tror på dem?
Efter mitt entledigande framförde jag klagomål, som jag själv tyckte var av allvarlig art angående en ämbetsutövning.
Jag ber här att få citera ett brev från Anders Wejryd med delar av hans svar till mig.
"Vissa brev och mejl kan dock vara så personligt utlämnande att mottagaren bedömer att avsikten med dem inte är att de skall göras offentliga. Sådana handlingar förstörs."
Så kan man också göra i stället för att undersöka de verkliga förhållandena närmare! Det är enklast så. Precis som att anklaga en rektor för att ha gjort något förfärligt när hon tog fram en pedofildom på en av de anställda. (Nej det var en annan, inte Anders W.)
Brevet från dåvarande biskopen är daterat den 12 september 2003, alltså fyra år efter mitt entledigande.
Nej, Anders Wejryd är mig veterligt inte frimurarbroder! Men, men...
Det är inte allom givet att kunna dupera herrarna! Och lojaliteterna är många. Vem tror man på?
10 kommentarer:
1. Du kommer med insinuationer utan faktagrund, t ex om huruvida Anders Wejryd skulle vara frimurare och därför skulle vara "korrumperad". Detta är att betrakta som farligt nära förtal...
2. Du publicerar delar av brev från en person utan tillåtelse från personen. HÖGST tveksamt!
3. Du anklagar indirekt Anders Wejryd för att ge stöd till mörkläggning av övergrepp. Detta är MYCKET allvarligt.
4. Har de övergrepp du talar om polisanmälts och utretts?
Ja, jag anser också att detta är mycket allvarligt, men tyvärr visade det sig helt omöjligt att komma vidare i ärendet, inte ens via biskoparnas ansvarsnämnd! Och om något aldrig blir prövat då vet man faktiskt inte vad som var rätt eller fel, eller hur?
Och det visar sig ju gång på gång inom kyrkan att så här är det! Saker utreds aldrig, de mörkas i stället! Och frågan är hur man definierar ett övergrepp.
Den här frågan har jag debatterat tidigare i Ky Tidning och fått mycket feed back på, inte minst från kvinnor som vet vad saken gäller.
Det var till och med en kvinna som ringde sex år efter min debattartikel och hade klippt ut den.Så problemet är nog inte så litet.
Jag vet vad som kan publiceras! En information om hur ett ärende behandlas är inget kontroversiellt.
Nu tänker jag vara helt rak, så får du ta det hur du vill.
Du uppvisar en otroplig självrättfärdighet här, med en minimal förmåga till respekt för andra.
Att citera brev från andra utan tillåtelse är och förblir fullständigt oacceptabelt.
Du driver en destruktiv kampanj mot SvK, något som borde diskvalificera dig från alla kyrkopolitiska uppdrag.
Mot Svenska kyrkan? Är inte vi alla medlemmar i Svenska kyrkan? Det är väl inte A.W. som är kyrkan?
Du, vi är så många som vet att det behöver luftas ordentligt där i vissa avseenden, det kommer du garanterat att märka!Läs Miriams blogg och hennes utmärkta inlägg idag. Och läs kyrksysters blogg.Vi vet vad vi talar om!
Jag citerar ju bara vilka regler som gäller i brevet! Eller?
Och VEM har brustit i respekt? Mot mig?
Jag anser att du bedriver en destruktiv kampanj mot utpekade människor och mot SvK som organisation.
Att du är en del av SvK gör inte saken ett dugg bättre.
Du lever i en självrättfärdighet som är skrämmande i sin brist på distans och självinsikt. Du kritiserar andra för saker som du själv friskt ägnar dig åt.
Din kritik riktar sig inte bara mot SvK:s ärkebiskop utan mot hela SvK, dvs alla oss som är en del av SvK. Därför anser jag att du är olämplig i förtroendeuppdrag inom SvK.
Saker som ska luftas? Ensidiga gnällinlägg med "systrar" som applåderar varandra och tycker att de är SÅ duktiga? Nej tack!
/P-A Rudberg
Senaste kommentaren är ett lysande exempel på vad som händer när man berättar något när man önskar mörka något.
Det är något fel på kommentarsfunktionen.
P-A, du ska ta och coola ner högst betydligt!
Vad tar du dig för rättigheter på den här bloggen?
Du har väl inte levt i den del av kyrkan som jag har gjort! Lägg av med dina oförskämdheter!
nya tant lila
nya tant lila,
Så nu tål DU inte att höra sanningen?
Om man kräver att sanningen ska höras måste man också tåla sanningen från andra.
Vilken del av kyrkan du levt i spelar ingen roll. Det jag vänder mig emot är ditt sätt att kritisera andra för det som du själv gör. För att ta heder och ära av utpekade personer. För att insinuera och spekulera på bästa Aftonblads-manér.
Och anklaga inte andra för oförskämdheter när du själv ägnar dig åt det.
Detta skriver jag inte för att jäklas med dig, utan för att få dig att inse att dina skriverier tappar all trovärdighet på det sätt som du agerar. Och det är väldigt synd...
/P-A Rudberg
P-A, tror du att jag bryr mig om vad du tycker?
Coola ner, som sagt.
Nej du, jag tror inte att det är MIN trovärdighet som får sig en törn av det jag berättar.
OK, du struntar i vad människor tycker?
Det är ju just det du kritiserar andra för - att de inte lyssnar på dig.
Du kanske gör exakt det som du kritiserar andra för, lyssnar bara till de systrar som applåderar dig?
Ordet är självrättfärdighet.
Verkligen synd att du inte är kapabel att se hur du framstår.... Jag tror nämligen att du har något vilktigt att säga, men du förstör för dig själv.
/P-A Rudberg
Skicka en kommentar