Jag känner mig mycket främmande inför alla teroretiska resonemang om Gud och Kristus, teorier som bollas fram och tillbaka, och alla lärda män som har skrivit avhandlingar hit och dit.
Om någon skulle fråga mig om jag tror att Gud finns och varför, skulle jag svara
-Jag har erfarit att Gud finns, jag har märkt detta i mitt eget liv och i händelser som har länkats till varandra. Det finns inte hur mycket slump som helst.Jag har noterat budskap i saker som jag har hört runt mig (nej, jag är inte schizofren), och jag har sett hur jag har fått klarhet ibland.
Detta betyder inte att jag alltid är lydig och vet hur jag ska gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar