Nu har vi varg här igen. Natten till igår blev en massa får dödade och skadade av den här i byn. Jag förstår mig inte på detta djur. Varför tar det inte ett eller ett par får och äter detta i stället för att fara runt och riva lite här och lite där? Mycket uppmuntrande kan man idag läsa i lokaltidningen att vargen eventuellt har kommit för att stanna. Idag får katten stanna inne. Inte för att jag tror att någon varg skulle bli mätt på min magra, gamla katt, men ändå. Det är liksom känslan av att en varg stryker runt som är otäck. Och det bli ingen promenad i skogen för min del heller, utan nu får jag hålla mig på gångbanorna.
Annars lär jag få förbereda för Australienbesök på söndag, då en av de utflyttade väninnorna dyker upp med sin man. Det ska bli spännande, för det är nog tjugo år sedan vi sågs.
Snart ska min väninna begravas, en förtrogen som är borta nu. Borta från min räckvidd är snart också en människa som i många, många år (mer eller mindre tyst) har mottagit mina förtroenden. Det börjar kännas kyligt...ja, till och med nästan kallt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar