Vad gör man när någon behandlar en illa? Går man undan? Rycker man på axlarna? Låter man det bara rinna av en? Eller sätter man ner foten?
Jag, som har levt mitt liv på olika håll och i olika omgivningar, undrar om det inte är en klassfråga det här.
Försök att vara oförskämd mot Östermalmsfolk! Eller försök såga kungen och drottningen i veckopressen utan att bli skadeståndsskyldig!
Så pass mycket tåga har jag fått i mig med modersmjölken att jag inte bara låter mig behandlas illa.
- Har de inte lärt sig att det inte går att mobba dig? sade en f d kollega till mig när det började bli hett om öronen en gång, för människor av min sort ger man sig på ibland. Vi ter oss nämligen stryktäcka inför en del andra, man retar sig stundom på oss. Gillar eller ogillar så att säga. Fast jag har nog med tiden lärt att det är rätt så skönt att man inte lämnar människor likgiltiga i alla fall.
Jag har inte suttit fast i något förflutet, utan i allra högsta grad skapat en ny tillvaro efter nederlag, en mycket mera intressant och stimulerande tillvaro dessutom. Vilket inte betyder att jag låter människor vara insinuanta utan att reagera.
2 kommentarer:
Det låter ju väldigt bra.
Men det är faktiskt inte så du agerar här.
Här snurrar du runt, runt, runt på det du upplever som gångna oförrätter. Du läser kommentarer i skenet av det som en gång var.
Inse att du inte kan stoppa kommentarer genom att ryta eller klaga i inlägg på din blogg.
Det slutar bara med att det är du som blir förloraren.
"Du läser kommentarer i skenet av det som en gång var" ???
I skenet av? När en person gång på gång skriver samma sak om den förlorade rektorstjänsten så är det väl inte "i skenet av"?
Men jag är övertygad om att denna person läser denna blogg, och jag tycker gott att han kan få veta vad jag anser om honom.
Jag blir ingen förlorare för det. Jag har ett verkligt liv också!
Men här på bloggen kan jag så klart stoppa kommentarer, och det gör jag också ibland, för bloggen är modererad.
Skicka en kommentar