En psykiskt sjuk, enligt uppgift, manisk man i 50-års åldern har avlidit sedan han legat fastspänd i sängen på sjukhuset.
Praktiseras sådant fortfarande? Man tror inte att detta är sant!
Han ska, enligt nyheterna, ha varit manisk i en vecka, och därför hade man tagit beslutet att spänna fast honom i sängen under natten, sägs det. Sov han bättre för det? Ja, han dog i vart fall i en hjärtinfarkt, och nu har sjukhuset anmält sig själva enligt Lex Maria.
Under åren 1962-1964 vikarierade jag ibland som skötare på ett stort mentalsjukhus i Malmö. Dels var jag där på sommaren, och dels ringde de till mig när de behövde hjälp när jag studerade på universitet.
Jag var 19 år när jag arbetade där första gången, och det blev en omskakande upplevelse som vände upp och ner på hela min världsbild, tillkommen i ett av Malmös mera gedigna villakvarter.
Den värld jag mötte där inom sjukhusets väggar trodde jag inte existerade. Jag mötte människor som kränktes, tvångsförflyttades, tvångsmedicinerades, låstes in och spändes fast. Speciellt minns jag en ung, mycket ung, jag tror inte hon var mer än i övre tonåren, tjej vars mor hade dött. På morgonen var hon lite orolig och gick mest runt sängen och kom sig inte för att bädda. Hon var då intagen på en av de "bättre" avdelningarna. Det dröjde inte många minuter förrän hon tvångsförflyttades av starka mansarmar över till de avdelningar som benämndes "stormen".
Alla var inte sådana, det fanns också mycket värme hos personalen, men om man ser till systemet i stort så fanns det en tydlig skiljelinje mellan patienter, mindre värda, och anställda som visste bäst. Det var ett klart förtryckande klimat. Tveklöst.
Jag mår nästan illa när jag läser att en man som har varit manisk har blivit fastspänd och dött i hjärtinfarkt. Vad sysslar de med? Är detta vård? År 2011 i ett civiliserat samhälle?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar