I en bok som vi läste på den kurs i tyska som jag läste i våras på Linnéuniversitetet beskrev sig författarinnan som en människa vars liv blev "för mycket" ibland, allting blev liksom bara för mycket.
Ingenting kan jag förstå bättre, för här blir det också väldigt lätt "för mycket" eller "för många". För många böcker, för många aktiviteter, för många kilon, för många prylar etcetera.
När man kommer till ett visst stadium måste man, som man säger i Skåne, hia sig.
Var börjar man då? Det gäller ju att återta kontrollen.
Just nu är gräset på baksidan av huset för högt. Prylarna i förrådet inne i huset är för många och måste sorteras ut i det stora förrådet, det som egentligen är alldeles för stort. Och så kilona...
Var börjar jag idag?
Ibland säger folk som jobbar att de nog har mer att göra underförstått än en som är pensionär. Jaha, men om man har en man och barn hemma som kan hjälpa till.
Har man brist på sysselsättning när man har hus, trädgård, bil, ska göra inköp, laga mat, (baka), tvätta, städa, ta hand om ekonomin och dessutom jobba, som jag ju faktiskt gör ibland?
Saker tar tid! Det tar tid att åka och handla ensam, det tar tid att tvätta bilen, det tar tid att laga mat, att sköta trädgården, att tvätta, att ta hand om ekonomin.
De människor som har levt samman med någon hela sitt liv har ingen aning om vad de pratar om, när de tror att en singel/ensamstående har tid!
Idag måste jag dessutom skicka papper om företagsregistrering.
Sådant gillar jag inte alls!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar