Generellt tycker jag inte att en enskild persons kritik av någon är mobbning.Den kan ju vara befogad. Men när det börjar urarta till nästan förföljelse av en, som man far illa av, då är det mycket nära.
När däremot människor försöker dra med sig andra, försöker få andra att också uttrycka förakt eller förtal av någon , eller hur någon är, då är det mobbning. När doakören höjer rösterna om hur rätt blogginnehavaren har i sina fördömanden, då börjar det bli ganska så äckligt.
"Vi är överens"- stilen kan leda vart som helst.
Jag läser- ja den ena läser jag bara ibland, men den andra följer jag regelbundet- två så kallat kristna bloggar där detta är mycket, mycket tydligt. Det finns ingenting som människor är så eniga om som när man ska nedvärdera och kritisera andra. Detta har ett långt liv lärt mig.
Den som jag följer regelbundet är en känd, högljudd, manlig präst- ganska kul för övrigt- som oftast får folk som han är talesman för med sig. Detta är mera förståeligt,men inte alltid så sympatiskt när det kommer att handla om enskilda personer.
Men den andra är dold, förrädisk, söker sympatier för egen del på ett mycket sofistikerat och osympatiskt sätt, tycker jag.
Och den finhetsstämpel, eller den "talar rätt är kristen"- stämpel som en del lägger sig till med borde tvättas bort. Det är kanske inte konstigt om sådana människor måste vara anonyma.
Sedan undrar jag ofta, när jag märker att folk har nätet som ett umgängesforum, om de inte har riktiga vänner som de kan tala med. Har nätet kommit att ersätta mänskliga möten och verklig vänskap? Men, det är säkert billigare för många, de slipper ju säkert telefonräkningar som är som mina!
Visst kan man försöka dölja sig. Men människor som av ett eller annat skäl har växt in i en - på gott eller ont- ser man och hör man nog spåren av varhelst de befinner sig och yttrar sig.
När min dotter en gång, av misstag, skickade en anonym kommentar till min förra blogg, såg jag till exempel direkt att det var hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar