När jag kom från arbetarrörelsens raka kommunikationsklimat höll jag på att bli kollrig i mera kyrklig miljö. Jag hade faktiskt svårt att begripa hur de kommunicerade. Man kunde komma in och berätta om någon man kände, men det gällde inte någon man kände utan mig, fast detta begrep jag så där flera veckor efteråt. Någon försökte undervisa mig. Någon berättade för mig att man sade "ja" fast på ett speciellt sätt som egentligen betydde "nej", och så hade man en viss kroppshållning, och då skulle man på något konstigt sätt förstå att även om man hade sagt "ja", när man talade med någon, så gick man ut bakom ryggen och talade för ett "nej". Ja, det hela var naturligtvis helt sjukt, men det var ju inte bara relaterat till kyrkan där, utan också till den småländska orten. Nog tänkte jag på Kronblom många gånger!
Igår när jag läste en kommentar här blev jag också förvånad. Om jag känner att det finns ett sådant där kryptiskt budskap på en blogg till mig för något jag har skrivit på andra bloggar - i detta fall handlade det om lojalitet, som jag har gett mina synpunkter på -och en kommentator går in och instämmer och SKRIVER EXAKT SAMMA SAKER SOM HAN HAR SKRIVIT TILL MIG DIREKT TIDIGARE, är man då paranoid eller något ditåt om man uppfattar detta som ett påhopp, eller vad man ska kalla det?Mycket konstigt!
Det känns lite löjligt, tycker jag, när människor som man kunde ha varit mor till- eller nästintill- går in och leker besserwissrar mot en om förhållanden som de egentligen har ytterst lite kunskap om. Ytterst lite, för man har bara sett det som stack upp över vattenytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar