Vi har nog alla saker i våra liv som vi inte riktigt har rett ut, och som vi tycker att vi borde reda ut.
Detta kan bli som att gå med en sten i skon hela tiden. Det skaver och skaver.
En gång skrev jag att jag önskade att någon pekade och sade
-Gå dit! Gör detta!
Jag erkänner att jag har förfärligt svårt att se hur jag ska handskas med mina vägar i livet. Ofta står jag som ett levande frågetecken.
Ibland kan jag uppleva att jag går fel i ett rent fysiskt illabefinnande. Jag får ont någonstans, jag kan bli yr och det är som om min kropp talar om det min hjärna inte tar in.
Det är så lätt att lunka på, att lunka med, att inte ändra kurs, att inte fundera över om det är rätt kurs.
Är det inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar