Egentligen tror jag inte att vi behöver be till Gud, för jag tror att Gud ser oss och hör vår tysta bön, ja ibland vårt hjärtas bön utan att vi kanske själva är medvetna om den.
Men så kommer ett yttersta nödläge. Då ber jag också. Nu måste jag få se Vägen, jag kan liksom inte bara sitta låst till kropp och själ!
Och så dyker det upp skrivna ord om en konflikt som jag tar klar ställning i. Ord som jag far illa av, skrivna av någon som borde stå mig nära.
Jag tror att detta var ett bönesvar. För det finns gränser för vilka man kan hålla i handen!
2 kommentarer:
En arab skulle inte kunna älska en jude för att de har sett konflikten från olika sidor, och båda är var för sig övertygade om att de har rätt? Och jag som trodde att kärleken öppnar våra ögon, så att vi även kan se med den andres ögon.
Skulle du lära dig se med den andres ögon???
Skicka en kommentar