Jag hade begärt utträde ur vår loge. Tyckte att jag inte orkade tillräckligt, kunde inte ställa upp på uppdrag och hade svårt att fungera som en av värdinnorna just nu, vilket vi gör någon/några gånger per halvår.
Men då började det. Tjugo års medlemskap är en lång tid, det upptäckte jag. Mina tankar var väldigt mycket inriktade på de kommande mötena. Så skulle det vara jubileum och möte inför julen och andra trevligheter. Tanken att jag inte skulle kunna vara med var mycket konstig. Och så systrarna som jag inte skulle träffa...
Tänk, man vet inte vad man saknar förrän båset är tomt!
Så, jag var inte svår att övertala att stanna kvar och ta tillbaka min utträdesansökan, som inte hade hunnit bli behandlad. Så får det bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar