Men sedan tänkte jag till. Inte kan man säga nej till ett besök av vänner som man har känt i 44 år. Väninnan och jag arbetade ihop i åtta år,1970-78, våra familjer bodde i samma villaområde, och vi umgicks, och våra barn hade kontakt med varandra. Ja, vi föräldrar var till och med i Grekland på en semesterresa tillsammans en gång.
Alltså detta är människor som jag känner väl, och vi har i stort sett haft kontakt hela tiden per telefon, mer eller mindre frekvent.
Men nu hade vi inte setts på länge, trots telefonkontakten, och här hade de inte varit på ca trettio år.
Det är märkligt med dessa gamla vänner, för det är som om man aldrig har varit ifrån varandra när man träffas igen.
Och så fick jag höra att jag hade blivit tjock, men det vet jag ju, och nu ska sonen hålla koll, och jag ska rapportera till honom!
Det märkliga var att idag har jag nästan gått som vanligt! Nästan.
Snart kan jag börja måla på huset och förrådet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar