Naturligtvis är det så att man på internet kan berätta saker som kanske en tidning inte skulle publicera. Skälet till att de inte publicerar kan vara många. Politiska, man har kanske en styrelse som inte skulle acceptera innehållet med tanke på tidningens politiska färg, eller till och med så konstiga saker som att reportrarna är frimurarbröder. Sådant har jag erfarit. Vissa personer är mer eller mindre skyddade genom osynliga skyddsnät.
Sedan är det naturligtvis så att rena rama osanningar kan skrivas på internet, och att detta kan ske av anonyma personer. Det är ju inte så lätt att anmäla ett förnamn eller en "Präst i Skara stift" eller en Anonym kl. 8.45 för förtal.
Det är ju också skillnad på om någon fantiserar om någon okänd eller om någon faktiskt vill lyfta fram moraliska missförhållanden hos någon som är känd för personen. Eller hur? Men visst måste sådant kännas obehagligt, det kan man ju förstå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar