Igår frågade en vän, som jag inte hade haft kontakt med på några veckor, hur jag mådde.
Eftersom jag inte orkade vara artig och polerad, och svara som man brukar göra att allt är bra, hur dåligt det än är, svarade jag som sanningen var, nämligen att jag mådde pest och trodde att jag snart skulle dö.
Då undrade han vad det var för fel på mig, och jag berättade att jag hade svårt att gå och röra mig.
Det lät inte särskilt dödligt, tyckte han, och menade att jag nog var deprimerad.
Och så tänkte jag att så är det kanske. Men situationen bäddar liksom för en depression.
Idag bakade jag scones!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar