Just nu är kyrksyster, en av mina "bloggsystrar" på väg att både byta jobb och flytta in i ett nytt hus. Från att ha veckopendlat ett antal år ska hon tydligen nu bli stationär med maken igen.
Det är intressant att följa hennes tankar inför flytten.
Och det påminner mig om mina egna uppbrott vad gäller nya jobb.
På något sätt hade jag kvar en bit av mitt hjärta på de gamla ställena. Samtidigt är det naturligtvis stimulerande att få börja på ett helt nytt ställe.
Jag jobbade på många ställen- plus jobben som jag hade som student inom mentalsjukvården och åldringsvård/långvård.
Jag började som invandrarlärare för vuxna 1970 och slutade som invandrarlärare för elever på högstadiet 2008. 38 års förvärvsarbete på heltid! Däremellan var jag folkhögskollärare/föreståndare för korta kurser, vik. rektor på folkhögskola och rektor på en annan folkhögskola, och så arbetade jag i olika perioder på AMU-gruppen med invandrarundervisning först i Kävlinge, så ett år på undervisningen för romer i Malmö, innan jag kom till folkhögskolan här i Bräkne-Hoby. Efter rektorsvikariat i Stockholm på 1,5 år var jag på AMU i Stockholm och på AMU i Malmö- sammanlagt på AMU ca 2,5 - 3 år någonting- innan jag tillträdde rektorstjänsten i Oskarshamn.
Jag undervisade också mina första år på högstadiet, efter rektorstjänsten i Oskarshamn, i Kristianstad och här i byn i svenska, tyska och engelska.
Ja, så arbetade jag också på 1970-talet parallellt med arbetet på KV i Lund på timmar i Lunds kommun med alfabetisering av vuxna invandrare och i Kävlinge kommun med invandrarbarn. Dessutom var jag en del på ABF på timanställning. Så har jag arbetat som frilansreporter och som reseledare, först som ung och sedan på 1980-talet till och med 1991.
Var jag trivdes bäst? I början av tiden här på folkhögskolan, de första åren, var det väldigt bra, sedan blev det strul med ny rektor och en massa annat. Så många av mina gamla kolleger är döda nu! Men jag umgås med en del av dem som ännu lever.
En stor del av mitt hjärta finns naturligtvis kvar i Skåne, men också i höghusområdet i Flemingsberg i Stockholm. Undrar om jag kommer att återvända dit i pensionärsboende. Jag köar, även om jag får varningar från stockholmare om området idag.
Den mest dramatiska flytten var från Oskarshamn när jag lämnade rektorstjänsten. Min lägenhet var tömd på möbler när jag hämtade de sista prylarna, men jag tog med en hopvikbar gästsäng och en gammal svartvit tv medan jag bodde de sista dagarna där.
Lägenheten var på tredje våningen utan hiss, och jag bar kartong efter kartong ner till släpvagnen. Det var tredje flytten. Den första hade min dåvarande särbo gjort med mig, sedan hade jag haft flyttlass, och nu var det de sista sakerna, som jag trodde var få, men som visade sig vara många. Vid en av de sista kartongerna snubblade jag, for i asfalten och slog i knäet, kartongen for iväg och tusen små saker låg runt omkring mig. Det var som om allt kaoset i situationen samlades där i den händelsen.
Men det var jätteskönt att få komma tillbaka till mitt hus, som bara hade fungerat som fritidsboende under nio år. Jag satt i trädgården på hösten och njöt medan jag studerade tyska, som jag läste på högskolan i Karlskrona, och musikvetenskap som jag samtidigt läste på dåvarande Växjö universitet. Jag var rätt nöjd över att ha kommit ifrån Oskarshamns folkhögskola, dessutom med pengar till försörjning en bra tid framöver.
Ändå har jag ibland, när jag har passerat staden, kört in och tittat på det hus där jag bodde, mittemot ett villaområde, och jag minns mina lila, väldoftande petunior på balkongen de ljumma sommarkvällarna.
Mitt inre är fullt av skärvor, som inbördes inte passar ihop, men som utgör mitt livs mönster, trots detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar