lördag 2 augusti 2014

Att älska är att se

Det borde vara en självklarhet att man inte kan känna sig älskad om man inte känner sig sedd. Samma sak att man inte kan älska någon i djupet utan att se denna någon i djupet, eller hur?


Jag undrar hur många människor som lever ett helt liv utan att synas eller utan att bli sedda. En del gör allt för att dölja det som de tycker är deras rätta jag. Omständigheterna kanske kräver det. Eller man kanske förmedlar en yttre bild så starkt att denna blir till ens sanna identitet för andra.


Kan man älska en person som går på tvärs mot ens egna värderingar? Om personen ifråga gör det delvis i vissa, inte så viktiga frågor, kanske det går. Men gäller det hjärtefrågor kan det vara svårt.


Jag har undrat i sommar om mina svårigheter att gå är symboliska. Jo, jag kan gå, men det går långsamt! Kan det vara så att man kommer till någon sorts vägs ände, då det säger precis stopp. Eller man kan kanske inte förflytta sig framåt för man är osäker på om man går rätt.
Jag undrar om jag snart kan börja gå som vanligt igen...

2 kommentarer:

birgitta sa...

Jodå, en vacker dag går du som vanligt, utan att tänka på att du gör det.

nya tant lila sa...

Det har blivit mycket bättre!