tisdag 19 augusti 2014

Efter döden- vad vill jag då?

I storstäderna är det inte ovanligt att man tar bort gravar redan efter 25 år. Det är en mycket kort tid, tycker jag. Jag tänker på min mormor som dog 1963. Det är ju 51 år sedan, men det känns inte så avlägset i alla fall, tycker jag. Nu ligger hon i familjegraven och många har kommit dit senare, så det är inte aktuellt med att fundera över om graven ska bort.
När man bor långt borta från sina anhöriga finns det ju egentligen bara en möjlighet att begravas på, tycker jag, och det är i minneslund med kremering. 
När jag är borta, vill jag inte kunna sökas. Inget namn och ingen gravplats. Jag tycker att mitt behov av att synas har täckts under min livstid. Sedan får det vara nog.
Vad som kommer efter döden vet ingen av oss, även om det finns de som låtsas att de vet.
Själv tror jag på en annorlunda existens utan kropp, men att kroppen skulle bli ny och att man kroppsligt skulle möta dem som har dött tidigare nej, det kan ingen få mig att tro.
De människor som hävdar en ordagrann betydelse av Bibeln skulle nog aldrig klara av att läsa de ämnen jag har läst på universitetet som konst- och litteraturhistoria.
Och hur var det med Jesus? Talade inte han i liknelser? Tolkar man dem också bokstavligt?

2 kommentarer:

LFL sa...

Kyrkan har vetat sedan äldsta tider vad som är liknelser och vad som är bokstavligt menat. Det kan man nog lista ut själv också. Har inte liknelserna en viss komposition, som tyder på att de är just det? Och har de inte ett budskap, som måste förstås bokstavligt?

Skillnaden mellan en liknelse och en beskrivning av ett verkligt skeende, är kanske att liknelsens budskap är allmängiltigt (inte bundet till viss tid eller plats), medan budskapet i ett verkligt skeende faktiskt kan vara situationsbundet. Ska alla kvinnor (men bara kvinnor) tiga i alla församlingar, eller finns det situationer, där männen (eller vissa män) ska tiga, och åter andra situationer, där kvinnorna (eller vissa kvinnor) ska tala?

Å andra sidan finns väl inga undantag, utan alla förlorade söner och döttrar är välkomna till sin himmelska Fader, om de vänder om från sina felaktiga vägar?

nya tant lila sa...

Vad som är felaktigt vet endast Gud.