För en tid sedan slutade jag prenumerera på Kyrkans tidning, som jag hade haft i många år. Det känns som en befrielse, för det var inte mycket i det innehållet som befrämjade min kristna tro.
Det gör inte heller kvirrandet och de långa harangerna om vad som är rätt och fel som vissa kommentatorer ständigt utgjuter sig om. Detta tjafsande om rätt nattvardsvin! Jag kan väl inte påstå att jag gillar ättikan som serveras när druvsaften har fått stå, ja, jag tycker till och med att den är vedervärdig och mår illa också av de få droppar som jag får i mig på brödet. Men därifrån till att tro att nattvardsundret kräver alkohol är steget långt för mig. Varför det då? Vad gör vin med alkohol mera heligt än druvsaft utan alkohol? Är det något magiskt med alkoholen?
Då bästa vänner börjar vi nog snarast närma oss vidskepelse än helighet!
Nu tror jag inte att man behöver ta någon nattvard alls för att uppleva att man bär Kristus inom sig. Gud/Kristus finns i det levande livet, han sitter varken fast i några nattvardskalkar eller inom några kyrkväggar, vilket inte betyder att inte kyrkobesök kan kännas värdefulla, om inte för annat så för att man ju möter andra som är lika tossiga som en själv, som tror på Fadern/Sonen/Den Helige Anden.
För övrigt tror jag att Den Heliga Anden är mycket viktigare än nattvardsvinet!
Vad vi behöver är en frisk kristendom! Inte en kristendom där man älter detaljer in absurdum!
2 kommentarer:
Jag gillar att läsa och jag föreställer mig denna webbplats fick några riktigt bra grejer på den!
Hanteringen av nattvarden är Svenska kyrkans egen hästköttskandal. Hästkött är i och för sig ett alldeles utmärkt livsmedel, men innehållet ska motsvara det som står på förpackningen. Vin är en alkholhaltig dryck. Fusk är fusk, om än i gyllene bägare.
Skicka en kommentar