Häromdagen kände jag att jag inte bara kunde vara en sorts
osynlig bloggare och debattör, där man liksom inte längre är kroppslig, utan bara en ordproducent.
Faran med olika former av nätkommunikation är ju att folk/man kan bli både öppenhjärtig och smått eller mycket intim helt utan förpliktelser, för man är, men man är ändå inte. Det är ibland som om de levande människorna bakom orden inte existerar.
För tre år sedan hade jag en sådan märklig upplevelse av en person som inte på något sätt hade presenterat sig själv bakom alla orden. Som någon som talade från rymden utan kropp.
Men trots allt så är det ju personen bakom orden som är den verkliga människan, den som lever, och den som man kan ha fysisk kontakt med, eller hur? Det är ju i den formen vi är på riktigt!
Det är som med Bibeln och Gud. Det är inte Bibeln som är verklig, utan Gud!
Så, häromdagen kände jag att det nog är hög tid att göra sig synlig som person... Jag finns!
Hur blev reaktionen på det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar