Marknadsföring är dyrt, det gäller att hitta kanaler där den är gratis.Som guide med uppdrag är jag beroende av marknadsföringen om jag vill ha jobb.
Nu närmade sig min jämna födelsedag. Förr skickade tidningarna ut förfrågan om man ville ha den införd i tidningen och också förslag om vad man kunde skriva, till exempel om intressen och var man var född och liknande. Det har de slutat med nu. Nu är det i stället stora artiklar om mer eller mindre kända kändisar.
Jag ringde tidningen, och de ville gärna ha texter och tyckte att det var synd att så få skickade in numera.
Nu var ju frågan om man kan skicka in i Jantelagens län utan att man gör bort sig. Kollade lite med vänner och fick höra att det skulle de aldrig göra för de var så ödmjuka.
Detta fick mig att bestämma mig!
Du ska tro att du är någon!
Det är ju Jantelagen vi ska kämpa emot, sägs det på våra turistkonferenser. Man kommer ingen vart om man gömmer sig, eller om man står i hörnet och bockar med mössan i handen. Det blir en sorts förlamning över hela länet om ingen vågar visa framfötterna.
Så jag skickade in en text, dock ganska hovsam, för jag tog till exempel inte alls med alla de förtroendeuppdrag som jag har haft under åren eller alla studier. Inte ens att jag tog högskole-examen vid 60 års ålder som min tredje akademiska examen eller att jag läste grundkursen i latin häromåret och att jag har läst kurser i franska och tyska på universitetet efter pensioneringen.
Det man publicerar i de sammanhangen är ju den officiella bilden. Jag är alltid försiktig att skriva om mina barn utan att de har gett sitt godkännande.
Och visst har jag en relationshistoria, förutom äktenskapet, som är guld värd när det gäller erfarenheter.
De tre tonårskärlekarna har alla gått till sina fäder. Så ska jag hitta de levande får jag leta bland dem efter 20-års åldern.
Och av några är jag tydligen fortfarande ihågkommen! Hoppas att det är i tacksamt minne bevarad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar