Mitt äktenskap varade i femton år, och vi är fortfarande vänner. Vi hann inte komma så långt att ovänskap blev det som gällde framöver.
Det finns folk som skiljer sig när de är femtio, sextio, ja till och med sjuttio år. Folk kan göra det om kvinnan kan försörja sig utanför äktenskapet. Det kunde inte kvinnor förr och inte heller kan en del kvinnor, som har varit hemma med barnen när de var små eller bara har jobbat deltid, alltid göra det idag heller.
Men vad är alternativet? Det måste vara fruktansvärt att leva kvar i ett dött äktenskap och kanske behöva ha sex tillsammans. Vilken vedervärdig, äktenskaplig prostitution!
Det är säkert inte lätt att bryta sig loss efter kanske trettio eller fyrtio års samvaro, och frågan är hur förstörd man är i umgängessättet efter ett pressat äktenskap. Man tar kanske med sig det säkert sjuka umgängesmönstret till nästa relation.
Jag undrar ibland hur många människor som lever kvar i döda äktenskap, i små helveten, som kanske bara håller sig flytande med hjälp av resor och shopping, men där hjärtat aldrig är med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar