tisdag 12 februari 2013

Vad olika människor ser- om påvens avgång

Igår meddelade alltså påven, Benedictus XVI, att han lämnar påvestolen den 28 februari. Beslutet kom överraskande till och med för den närmaste kretsen, sades det. Endast en tidigare påve, och detta var på 1400-talet, har lämnat sitt ämbete före sin död. Så beslutet är unikt, och dessutom taget av en påve som betraktas som ytterst konservativ.

Nyheten var stor i Sverige, men ännu större i Tyskland så klart. Han är ju tysk till ursprunget och stora delar av landet är katolskt.
I Sverige lyfte man fram att han hade tillhört Hitlerjugend som ung. Detta var nog inte konstigt alls i Tyskland på den tiden.

Min tyska parabol är mitt fönster mot världen, känns det som. Det är skillnad på programmen där och i svenska kanaler!
Det var mycket intressant information om påven och hans tid på de tyska kanalerna.

Han betraktas alltså som konservativ, men var samtidigt en person som sökte möten mellan olika kyrkor, inte minst var han öppen inför den ortodoxa kyrkan. En ekumenisk påve, och nu hoppas alla att hans efterträdare fortsätter på den linjen.

Av de intervjuade var det mycket olika uppfattningar om honom. Några grät och var mycket ledsna över hans avgång, medan andra tyckte att det var bra och hoppades på en mera liberal påve nästa gång.
Men man kan ju tycka att det är mycket kort tid för att välja. Och att avisera sin avgång ett par veckor i förväg verkar ju mycket märkligt. De räknar med att ha en ny påve till påsk. Så  det gäller säkert att skynda på.

Efter programmen om påven såg jag ett karnevalsprogram från Köln. Tyskarna är ett folk som kan festa på ett civiliserat sätt, tycker jag. De karnevalsklädda deltagarna i alla åldrar verkade verkligen att ha roligt! Om jag vore yngre skulle jag fundera på om jag inte skulle flytta till Tyskland. Nu är det för sent!

1 kommentar:

Anonym sa...

I Sverige valde obildade liberal-socialistiska journalister framhäva faktumet att påven som barn var med i Hitlerjugend. Självfallet på ett sätt som skulle få läsaren att tro att detta var en hemlighet och som jorurnalister lyckats gräva fram. Sanningen är ju den att Påven själv skrivit om sina erfarenheter från de åren i flera böcker där han beskriver nazismen som satan och på ett högt intellektuellt sätt förklarar dess perversitet.