Egentligen hör jag inte till den familj vars efternamn jag bär.
Men när jag skilde mig 1982 var det inte vanligt att man bytte namn, och så ville jag ha samma efternamn som mina barn.
Ja, förklaringarna är många till varför jag har behållit namnet, men den stora anledningen är nog att det är finare än att heta Olson, som jag hette som ogift. Nu har jag haft namnet så länge, sedan 1967, så det är liksom inte läge att byta.
När jag då läser om den familjens borgerliga vapen och om den gamla patriciersläkten från Rostock som invandrade hit i mitten av 1800 talet och vars stamtavla är känd (utan släktforskning) sedan 1400-talet får jag den där konstiga känslan av att även om de förhållanden som jag växte upp under var goda, så var de inte av det här slaget.
Det är faktiskt så att det i vår familj är klasskillnad mellan mina barn och mig. De tillhör en gammal, välansedd patricierfamilj från Rostock något jag inte kan stoltsera med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar